vart tog jag vägen?!

  • Har du vänner som är de bästa av vänner, ända tills de träffar någon, blir kär - och plötsligt är de puts väck?!
  • Känner du någon som i samma stund som deras relation tagit slut plötsligt hör av sig och undrar hur du har det?!
  • Har du erfarenhet av att känna dig stark och trygg i dig själv, tills du upptäcker att allt du trott om dig själv upphört i och med relationen du inledde för några månader sedan?!
  • Undrar du ibland varför du inte är samma person med med din partner som med dina närmaste vänner?!

Att vara sig själv i relation borde vara en självklarhet men är långt ifrån det hos många människor. Det är som att den härliga sprudlande förälskelsen nästlar sig in i vårt innersta, gör sig så viktig så att vi omedvetet tror att vi måste anpassa oss för att inte förlora personen som väckt det härliga i oss. 
 

VI PERSONIFIERAR KÄNSLAN

Vi gör den person som väckt känslan av kärlek inom oss till det viktigaste i livet. Till någon som måste behållas till vilket pris som helst. 
Vi kan gå från att ha varit den starka trygga personen som bejakat och hedrat sig själv till att en nedbrytande, oftast omedveten, anpassning börjar ta vid. 
Vi kan gå från att leva i kontakt med den inre vägledningen till att fokus ändras till att istället leva i kontakt med en inkännande förnimmelse av den andra personen. 
Vi kan gå från att ha tagit ansvar för den egna livssituationen till att ansvaret för partners känslor och upplevelser börjar ta över. 
Det ironiska i det hela är att i samma stund som anpassningen tar vid så överger vi alla egenskaper och personliga uttryck som från början var de som vår partner drogs till och attraherades av. 
En annan sida av myntet är såklart de destruktiva relationer där ena parten manipuleras till att förändra sig och anpassa sig för att den andre vill ha kontroll. Men det får bli en annan text.
 

kärlek är

Vi behöver förstå att ingen annan är orsaken till hur vi känner oss. Oavsett om det handlar om kärlek, rädsla eller allt däremellan. Känslan är vår egen. Den kan aktiveras eller triggas med hjälp av något utanför men det är ingen som stoppar in känslorna in i oss. De är redan där.
När vi tillskriver en person som orsak till den kärlek vi känner gör vi oss till offer. För på samma sätt som den personen "ger oss känslan av kärlek" kan ju samma person isåfall "ta ifrån oss samma känsla av kärlek". Då är det inte konstigt att vi anpassar oss för att hålla i och hålla kvar.
Men det är en omöjlighet. Kärlek ÄR. Den bor inom oss alla, mer eller mindre beslöjad, mer eller mindre instängd. 
När du längtar efter kärlek, en partner, oavsett om det är någon du aldrig mött eller redan träffat så är det inte personen i fråga du längtar efter. Det är hur du känner digtillsammans med personen.
Personen i fråga hjälper dig att få kontakt med kärleken som redan finns inom dig. Det fantastiska är att du kan öppna dig för den känslan ändå. 
 

Vad blir skillnaden i din relation, eller blivande relation, om du visste bortom alla tvivel, att kärleken lever kvar inom dig?

 
En relation handlar inte om att det ska vara friktionsfritt. Den handlar heller inte om att någon måste ha rätt och den andra fel. Vi kan uttrycka och gå vår egen väg och samtidigt visa förståelse och ge utrymme för att vår partner kan bli arg, ledsen, frustrerad, eller vad som, men det betyder inte att mitt val är fel eller att jag måste göra annorlunda eller kompromissa.
 

bevara dig själv

För att stå kvar i sig själv i relation behöver vi vara uppmärksam på vårt beteende när vi går in i en ny relation.
Om du är en som älskar att träffa dina vänner, att träna, att dansa eller spela golf eller sjunga i kör och du märker att du börjar tacka nej och boka av dessa tillfällen för att du hellre vill vara med din partner, eller för att slippa riskera sura miner tex, då ska varningsklockorna ringa! Om din sång varit viktig innan den här relationen är sannolikheten ganska stor att den är viktig även fortsättningsvis. 
Lägg märke till hur och om du ändrar dina rutiner i vardagen. Hur du äter, din sömn, hur du klär dig osv 

Allt du vanligtvis gör för att vara i kontakt med dig själv och din inre vägledning behöver du hålla kvar vid. Det behöver vara det viktigaste, inte om det passar partnern eller ej. 
Om var och en tar fullt ansvar och ger utrymme för hur vi vill ha det, det som känns sant, och samtidigt tar fullt ansvar för de egna känslorna som kan uppstå, då blir det aldrig fel. Det kanske inte alltid blir friktionsfritt för det, men det blir inte fel.
Du behöver oxå vara uppmärksam på vad du tar med dig in i en relation. Idéer och förväntningar på hur en relation borde se ut tex. Var kommer de ifrån? Är det vad vi sett hos våra föräldrar, läst i romantiska böcker eller sett i filmer? Är det vad som är sant för dig? 

Många gånger tror vi att vi kommer bli förändrad och behöva helt andra saker när vi går in i relation. Ofta ligger det dessutom omedvetet så det här är saker vi behöver prata om, reflektera runt. 
Använd en nära vän, diskutera och ifrågasätt varandras föreställnignar och förväntningar.
Använd samma vän att bolla med när du kliver in i en relation. Någon som vågar påpeka om du ändrar dig.

Våra olika event och retreats är möjligheter att öppna upp för kärleken till dig själv och få igenom en förändring i hur du relaterar i dina relationer. Vi svarar gärna på frågor om du har några. Enklast via mail.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Inger » när lyckan återvänder:  ”Vilken underbar text som verkligen inger hopp. Det är drygt tre år sedan jag bl..”

  • Linnéa » när lyckan återvänder:  ”Mmm härligt, njut!! Känner igen de 3 kärlekarna, är inne på 11:e året med nr 3, ..”

  • Jaana Suorsa » när lyckan återvänder:  ”Vackert reflektion över kärlekens olika ”varande”, från 3D till högre frekvenser..”

  • Irene Pettersson » när lyckan återvänder:  ”Grattis, tja någon ny man har jag inte fått, men så kan jag inte ägna mig åt dan..”

  • Birgitta » när lyckan återvänder:  ”Detta är du så väl värd, Helena❣️All lycka till er! ”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln