känslan av att vara "fel"

2018-12-07 « Tillbaka

I den tid vi nu lever i där vi genom alla sociala mediekanaler matas med retuscherade bilder av alltifrån kroppar till vardagsliv är det lätt att känna sig annorlunda. Fel. Som att det liv du lever inte är gott nog. Vi tittar in hos kändisars och icke-kändisars fönster på instagram och jämför våra liv. Vi tror att det vi får se är sanningen om andra. Logiskt förstår du att såklart läggs det bara ut bilder när det är något man vill visa, inte av sådant man inte är lika stolt över, men ändå. Verkar inte andras liv ändå vara mer, bättre, lyckligare ändå?!

kan du ibland betrakta andra och undra varför du inte är lika eller agerar likadant?

På skolans raster, på partyminglet, företagseventet eller i fikarummet möter vi och relaterar till andra människor. Både de människor vi känner och de som är helt obekanta. Vi är mer eller mindre bekväma med dessa olika situationer. I situationer där vi är bekväma så trivs vi, vi myser och njuter av upplevelsen och känner oss uppfyllda efteråt, kanske i flera timmar och dagar kan vi leva på känslan. Men i de situationer där vi inte känner oss bekväma då lägger vi kanske märke till hur andra gör och är. De verkar ju trivas och hantera situationen bra, vad är det för fel på mig då? Varför kan inte jag bara skärpa mig och vara som andra, så där "normal"!?

I de här exemplen så är det troligt att du helt enkelt inte lyssnar in till vad du trivs med utan du blir påverkad av vad andra gör och tror att du behöver göra eller vara lika för att inte vara fel. Men det finns andra mer dolda upplevelser som påverkar djupt.

kan du ibland undra vad du gör för fel när andra beter sig märkligt mot dig?

Om din förälder kom hem med en ny partner, och du började känna dig obehaglig till mods vid umgänge, obetydlig, ointressant och kanske till och med i vägen när den nya var med. All energi du la på att försöka förstå personen, anpassa dig, reflektera och analysera varför andra inte verkar se samma som du ser eller varför hen uppträder så trevligt mot andra men inte mot dig. Eller varför din förälder hellre väljer den nya partnern än dig. Vad är det för "fel" på dig då?

Eller har du mött en sån där fantastisk person som får dig att känna dig speciell, som är påhittig, rolig, där du känner att ni har något särskilt och unikt. Du vill vara med personen jämt för äntligen har du hittat någon som förstår dig och som du förstår. Men så, när relationen djupnat och du börjat slappna av i trygghet så börjar hen ifrågasätta dig, kommentera, kritisera eller ställa till en scener och få utbrott. Men eftersom ni har det där speciella bandet så förstår du och slätar över för hen menade nog inte vad hen sa eller gjorde.. Du ska bara vara lite mer finkänslig nästa gång, vara lite mer uppmärksam på vad du säger eller gör så inga missförstånd kan uppstå. Kanske var du ändå lite krävande ändå.

Så fortsätter relationen att bli än mer lynnig och du kan inte förstå vad det är för fel på dig som inte kan hjälpa den andre utan bara ställer till det. Vad är det för "fel" på dig då?

psykiska variationer & diagnoser

Många människor vi möter och relaterar med kan ha någon form av psykisk funktionsvariation som innebär att ni inte tolkar världen på samma sätt. Det kan handla om alltifrån ADHD till psykopat, och det är långt ifrån alla som har någon diagnos eller ens någonsin kommer att få en. Det kan dels bero på att det är ett brett symtomspectra men även för att de har lärt sig hur man fungerar i samhället, utifrån "normalspectrat". Om du tänker dig en döv person som behöver utveckla sina andra sinnen för att kompensera avsaknaden av hörsel.

Jag föredrar egentligen att se människor som människor och har haft svårt att se när någon jag umgåtts med avvikit från det sk "normala". Det är ju fint kan man tycka men det har många gånger åsamkat mig onödig smärta.

När du tex umgås med en narcissistisk person som manipulerar dig för eget syfte eller med någon med borderline som saknar förmåga att tygla sina impulser och styrs av sina affekter, då blir du påverkad. Eller med någon som är väldigt fyrkantig och onyanserad, utan förmåga att känna in eller förstå andra, samma där. Om du inte förstår orsaken till deras beteende så är det lätt att döma och förminska sig själv när det blir tokigt. Du blir "fel" utan att vara fel.

när omgivningen definierar vem du är

Om man är som jag var, en person som tvivlade på mig själv, hade låg självkänsla och identifierade mig i andras feedback är risken stor att man skapar självdestruktiva mönster och dömer sig själv hårt när man relaterar med personer med psykiska funktionsvariationer.

Lägger du mycket tid vid att analysera och försöka förstå varför den du relaterar med får dig att känna dig fel?
Lägger du märke till att du scannar av andra i din omgivning så du på så sätt kan anpassa ditt beteende så du blir rätt?
Känner du ibland att du behöver skydda dig för att inte bli invaderad eller överkörd av personer i din omgivning?

Det kan vara tecken på att du har att göra med personer med någon form av psykisk funktionsvariation. Ni tolkar helt enkelt inte omvärlden och beteenden på samma sätt. Inget är rätt eller fel men väldigt olika och vi begår våld på oss själva om vi försöker anpassa oss i dessa situationer och till dessa människor.

Hur mycket smärta och energi skulle du ha sparat om du förstått att den andre tolkar omvärlden på ett annorlunda sätt och att det inte alls har med din person att göra. Du är inte fel.

Jag vet att jag skulle ha sluppit många tårar och mycket frustration om jag förstått. Samtidigt har mina erfarenheter varit ovärderliga i både mitt jobb och i min resa mot att leva i min fulla potential. Jag skulle aldrig vilja vara utan dem.

Kramar
Helena