gästavsnitt i
uppvaket-podcast
uppvaket-podcast
följ
youtubekanalen
youtubekanalen
välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2014 > 06
0 kommentarer 
I det här fysiska samhället vi lever i luras många att tro att kontroll är något bra. Det förknippas med ordning och reda, "det är lugnt för jag har koll". Kan man ha koll på allt? Ska man ha det?
Kontroll för mig handlar om brist på tillit, dvs rädsla. För om inte jag styr upp och har kontrollen då går det på tok. Då blir det kaos. Då händer saker som jag inte tycker om. Det känns obehagligt.
Kontroll är en överlevnadsstrategi pga rädsla. Omedvetet tror vi att om jag bara har koll på det mesta så slipper jag känna rädsla, smärta, obehag. Om man någongång tappat kontrollen och livet gör tvärtom mot vad man hade tänkt sig så re-agerar man på det som händer. Re-agera innebär att vi plötsligt kan gå från att vara tex en klok vuxen förälder till att plötsligt bete sig som en 5-åring som inte får sin vilja igenom. Och i stunden ter det sig helt logiskt och rimligt med det re-agerandet.
Ibland kan kontrollbehovet vara väldigt subtilt, så pass dolt att vi till och med kan lura oss själva att vi inte har något.
Ta en stund och rannsaka dig själv med hjälp av några exempel.
- blir du irriterad om diskmaskinen packas på fel sätt?
- svär du en ramsa och gör om när inte tvätten hängs rätt?
- är det oftast ditt sätt som är bäst?
- har du svårt att släppa en idé eller tanke om hur festen ska arrangeras (eller andra arrangemang)?
- känns det som att det mesta hänger på dig för att livet ska fungera?
- behöver du att andra agerar som du tycker för att känna dig lugn inuti?
osv
Känner du igen dig? Då har du kontrollbehov. Och frågan är vad det står för.
Många människor lägger alldeles för mycket energi på att styra upp och kontrollera vad andra ska göra och inte. För om de inte gör si eller så betyder det att det blir konsekvenser hos mig och jag re-agerar.
För att göra reaktionen logisk så är det enklast att skylla på andra. Man blir ett offer för andras inkompetens eller illvilja eller oförstånd. För om inte dom... så skulle ju jag må bra.
Det här mönstret blev tydligt för mig när jag träffade min man. Jag kom från en relation där uppbrottet orsakats av främst oärlighet för att min dåvarande partner levt dubbelliv.
Den erfarenheten gjorde att jag gick in i den nya relationen med rädslor av flera slag, att bli bedragen, att bli lämnad, att inte duga.
Min strategi blev att ta kontrollen för att slippa mer smärta. Kruxet var att min man inte gick att kontrollera. Han kunde inte förstå varför han skulle sluta ha roligt och umgås med sina kompisar bara för att jag ville det?!
Så blev det. Han gjorde det han ville och jag fick ta ansvar för mig själv och besluta att lämna eller helt enkelt möta mina rädslor.
Vi kan inte kräva av andra att de ska anpassa sig för att jag har olösta känslor och sår bakom mig som jag är rädd för att möta.
Motsatsen till kontroll är frihet.
Nyckeln till att bli fri är att börja ta ansvar för sig själv och sina egna känslor istället för att lägga fokus på allt utanför sig själv.
- Hur vill du leva ditt liv? Fri eller i kontroll?
- Är du beredd att ta ansvar för ditt liv istället för att skylla på andra?
- Vågar du möta de underliggande känslor som bidragit till ditt kontrollbehov?
För att bli fri ett kontrollbehov som styrt ens liv under lång tid krävs mod och vilja. Ett mod att möta smärtsamma känslor och en vilja att se sig själv och sitt beteende med nya ögon, ur ett nytt perspektiv. Det är inte alltid roligt att upptäcka beteenden hos sig själv i det här temat men belöningen är din utveckling mot att leva som fri.
Har du viljan och modet att bli och leva som fri?
Det som från början var en strategi för överlevnad, för att slippa smärtan av att inte duga tex. Den strategin blir förr eller senare ditt egna fängelse. I takt med att du försöker kontrollera andra och livet så blir ditt eget liv snävare och snävare för du kan inte utsätta dig för risken att tappa kontrollen.
Du försöker kontrollera livet för att kunna slappna av och slippa känna rädsla och smärta och det slutar med att det är du som sitter i buren så kontrollerad att du inte längre känner någon livsglädje eller mening.
Är det värt det?!