gästavsnitt i
uppvaket-podcast

följ
youtubekanalen

välkommen till
helenas livsåskådning
 

En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.

Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.

 

2017 > 11

Jag trodde inte jag kunde skala av mig fler lager av fasader eller masker efter så många år av självreflektion och transformation. Men så blottas nästa lager av gammal sliten fasadfärg som hängt med länge, länge. Något som inte längre gynnar mig där jag nu befinner mig i livet. När det händer så känns det ofta brutalt och hänsynslöst. 

Nu har det hänt igen. Vad exakt som hände är som alltid oväsentligt. Det som är väsentligt för mig i den situationen är upplevelsen att tappa kontrollen. En kontroll jag inte längre hade behov av trodde jag. Men som vanligt räcker det inte att saker har blivit bättre i mitt liv. Det ska skifta helt, till 100% ska jag bli fri. Det är min intention och det är vad livet ger mig också.

När upplevelsen väl är ett faktum börjar den aktiva process för att skifta det som kommit upp på ytan. 
 

processen

Det gäller att fånga upp den aktuella vibrationen. Ibland går det lätt och i direkt anslutning till upplevelsen och ibland behöver jag vara i ett slags betraktande en tid innan det blir tydligt vad det handlar om. 
I just det här mötet av tappa-kontrollen-upplevelsen blev det tydligt att jag känner en hopplöshet när jag inte klarar att ha kontroll över mig själv ens. Jag känner mig även värdelös och oduglig. Kontrollen har för mig varit ett sätt att uppvisa ett helt skal och känslan var att utan det skalet så skulle den lilla skrumpna illaluktande gamla delen av mig bli synlig. Den del som jag dömt ut redan som mycket ung. 

Just det här var en paradoxal upplevelse för jag känner och vet mitt värde idag. Jag reagerar väldigt starkt när tex inte andra ser och bekräftar det. Det jag nu såg var att jag tyckt så illa om den del av mig som upplevt och trott på värdelöshet att jag valt att fokusera helt och fullt på polariteten värdefull istället. Men livet funkar ju inte så. Om jag inte kan känna mig fri i värdelöshet kan jag aldrig vara fullt ut fri i värdefull heller. 

Med andra ord så blev mitt fokus att hitta friheten i dels hopplöshet och dels värdelös. Den yttre händelsen är med andra ord oviktig. Dess syfte var att dra upp de delar av mig som är ofria, sovande, oläkta. Det blir en del känslor som kommer upp för att mötas när man gör en sådan här process. Numera kan jag hålla närvaro och space för det på egen hand men jag rekommenderar att ta hjälp i början för att kunna släppa det analyserande sinnet, hålla utrymme för det inre mötet och låta processen ha sin gång. Om det finns mycket dolt inom mig eller om något försvar går in så det tar stopp, då tar jag alltid hjälp. 

Tillslut är processen klar och alla nivåer av mig är redo att öppna upp för energin som kommer igenom när jag kan känna full frihet i hopplöshet och i värdelös.

Mmmmmm... lugnet och tryggheten so infinner sig när skiftet sker är så expanderande. Andra gånger i andra skiften så har det varit frihet, eller kärlek som kommit igenom. Nu är det en trygghet som är helt oberoende av andra människor. Det som började med en tappad kontroll, landade i den här varma tryggheten. Är det inte fantastiskt så säg.

Skulle inte du med älska den känslan?! 


När vi vågar möta det livet ger, utan förskönanden, utan dömanden, utan projiceranden, utan flykt eller försvar, bara helt klarsynt och naket, i nyfikenhet för att se gåvan, då expanderar livet på ett sätt som vi behöver uppleva för att förstå. Livet är en evolution, oavsett om vi bejakar den eller strävar emot. Ibland är det att stilla sig som gör skillnaden, ibland är det en energihandling som är det stöd som behövs. 
Jag väljer att samarbeta och stödja evolutionen och medvetet ta del av belöningen!

Vad väljer du?

Läs hela inlägget »