Att följa den inre vägledningen, vår intuition är inte alltid helt enkelt. Dels kanske vi har svårt att veta hur den känns den där intuitionen och dessutom kanske den först sagt Ja och sen har den fräckheten att ändra sig! Dessutom är många människor prestationsinriktade och målstyrda, vi kan bokstavligen gå över vatten för att nå vårt mål. Jag är en av dessa människor. Har jag bestämt mig för något så kör jag! 

Har du någongång gjort något där det är så kämpigt och utmanande så du frågar dig om och om igen vad som är lärdomen i detta? Vad är meningen med all denna kamp? Vad har jag gjort för ont för att det ska kännas så här motigt när jag bara gör det jag tyckte skulle bli kul, som jag har längtat efter?! Eller har du genomlidit någon aktivitet som du egentligen inte tyckte var så kul som du trott men nu har du ju betalat så det är ju bara att slutföra! Eller för att inte göra vännerna besvikna? Eller stannat på en föreläsning som du inte ens gillat för att du inte ville såra föreläsaren? Har du påbörjat en diet som efter några dagar får dig att kväljas bara av tanken på nästa mål men ändå fortsatt de dagar som någon expert påstår är det rätta? 
 

Varför gör vi så mot oss själva?!
 

Svaret är rätt enkelt faktiskt. Vi låter huvudet styra istället för att lyssna inåt. Vårt sinne är så fokuserad på målet, att nå fjällstationen, att göra klart, genomföra det vi betalat för osv. 

När jag ser tillbaka på mina erfarenheter så kan jag nästan på sekunden säga när jag skulle ha avbrutit -i det ögonblick när det slutade vara roligt. 

Mäh! Allt kan väl inte vara roligt tänker du kanske. Jo säger jag. Inte skratta-så-tårarna-rinner-roligt alltid, men det ska kännas lätt och glädjefyllt. När vi investerar av vår energi, vår tid och våra pengar, då ska det vara upplevelser som tillför något positivt, som ger glädje.

När vår kropp skriker nej, när oro dyker upp, när ointresse är där då är vi inte på rätt plats. Visst, vi kanske "förlorar" pengar, men vi vinner ett välmående och oftast även tid. Och det kan vara så att något vi från början känt ett ja till ändras på vägen, eller som det ofta är för mig, att det är klart tidigare än vad kursen eller experten påstår. 

Det allra bästa med att leva så närvarande i nuet och lyssnande till den inre vägledningen, det är att det alltid blir en win-win-situation! Även om det är andra involverade så blir det som är sant för dig, sant även för din omgivning. Om jag lyssnat och sagt till när det slutade kännas kul under en fjällvandring för några veckor sedan, hade jag besparat både mig och mitt sällskap mycket möda och smärta som vi nu istället fick utstå under den för långa kampen mot de väderförhållandena som rådde. När vi sedan pratade om upplevelsen visade det sig att alla gått med samma känsla men ingen sa något av hänsyn till varandra. 

Tack än en gång livet för att du lär mig när jag inte lyssnar. 

Allt gott,
Helena

Om vi inte kan älska eller ge oss själva kärlek, hur ska vi då kunna ta emot den från någon annan? Den här frågan eller uttrycket är lätt att slänga sig med, men vad betyder det egentligen?!

Många människor söker kärleken utanför sig själv, längtar efter att någon annan ska ge en det som fattas. Man kanske lever tillsammans med någon som inte ger vad vi tycker vi behöver. Ofta för att vi inte uttrycker vårt behov utan förutsätter att den andre ska förstå. Kanske tar man hjälp av någon för att bättre kommunicera, så man lär sig uttrycka men även så man kan uttrycka sina behov och önskningar på annorlunda sätt. Om jag säger det annorlunda så kanske partnern förstår och ger det jag vill ha?

Jag vet inte, det gör säkert skillnad till viss del, men min känsla är att det inte fungerar fullt ut. Jag tror vi kan vända och vrida på sättet att uttrycka på in i minsta detalj utan att det egentligen blir någon större förändring. 

Jag behöver få uppskattning genom blommor, middagar och presenter.
Jag behöver närhet och ömhetsbetygelser. Pussar och kramar är viktigt.
Jag behöver ha sex regelbundet. Det får inte gå för lång tid.
Jag behöver få höra att jag är fin, attraktiv. Även om jag inte frågar först.
Jag behöver service, att hen gör saker för mig, små eller stora tjänster.
Jag behöver kunna lita på och känna tryggheten av att vara två, jag trivs inte ensam.
Jag behöver ...... 
 
Man skulle kunna sammanfatta allt detta med att vi har ett behov av att få bekräftelse av vår partner för att känna oss värdefulla och älskade. Får vi inte den bekräftelsen blir vi osäkra och missnöjda vilket tar sig uttryck på olika sätt beroende på vem vi är.

Om du tittar tillbaka på livet kan du hitta tillfällen när du verkligen känner att ditt hjärta öppnas och kärlek är där. Utforska dessa tillfällen och känn skillnaden mot den bekräftelse du av vana söker. Vad specifikt är det som öppnar ditt hjärta? Är du villig att säga JA till det? 
Det här är en nyckel till hur du kan fylla din kärlekstank, en nyckel du behöver ta emot och bejaka. Det kan kännas läskigt, du blir sårbar och du kan behöva ändra ditt sätt att uttrycka din kärlek till andra oxå för att bli mer autentisk och sann.
 
Vi ÄR kärlek. Det är inget vi får eller ger bort. Se det snarare som ett flöde där vårt hjärta haft som en dammfunktion som stoppat respektive släppt på flödet. Kanske ofta stängt både inflöde och utflöde så hjärtat hamnat i ett hålrum som vi desperat försökt fylla med något utifrån. Istället för att se att vi bara behöver öppna portarna inifrån, då är flödet av kärlek där... 

Har du varit med om en svår uppväxt, kanske inte fått dina behov tillgodosedda som liten så finns sår som bidragit till att hjärtat slutit sig och tomrummet har varit omöjligt att fylla. Beteenden som ätstörningar, beroenden, eller destruktiva mönster kan vara symtom på just dessa sår. Då är det viktigt att ta hjälp av någon som tryggt kan guida dig igenom dessa sår och vägleda dig till att våga öppna dig för dina sanna behov och kärleken igen. 

Med kärlek
Helena