Så var det ensamhetens tur att komma upp till ytan. Ett halvår har gått. Vardagen tickar på och jag har så mycket tid för mig själv. Ensamtid. Egentid. Sånt jag brukat längta efter, njuta av till fullo. Min man och jag var bra på att ge varann just det och det var naturligtvis värdefullt och är inget jag underskattar betydelsen av då. Men nu. Den påtvingade egentiden känns inte alls lika välgörande. Men den hjälper mig att möta det som behöver mötas. Och nu är det dags för upplevelsen av att vara och känna mig Ensam.
 

Det var alltså dags att stanna upp igen, låta själen ta över rodret och i den stillheten kom då nästa nivå av den här processen. 

Jag känner inte Hans närvaro lika starkt längre. Den värmande kärleksfulla famnen har dragit sig undan. Det är vad som händer har jag förstått, att även den känslan går i vågor. Kanske är det därför man säger att sorg går just i vågor. Allt hänger ju samman, är Ett. 

Tiden läker sägs det. Jag tror inte tiden har något med läkning att göra. Tiden är ett abstrakt värdsligt påfund som inte är verkligt. Det är i Nuet som läkning sker, liksom det är i Nuet livet sker. Det är när vi möter och vilar in i känslorna precis när de dyker upp i Nuet som vi läker. 
 

Min människa vill ha honom här, vill prata med honom. 

• Vill berätta om det här galna året som gått sen sjukdomen flyttade in.
• Vill diskutera, förfäras och skratta åt vad det egentligen är vi fått gå igenom.
• Vill berätta om tiden sen han lämnade sin fysiska kropp här och gick över, hur det varit, vad jag gjort och hur jag känt det.
• VIll berätta om våra fina barn, vad de gör och höra hans syn på hur jag ska axla det fortsatta föräldraskapet.
• Vill höra hans röst och känna hans famn.
• Vill höra han berätta hur han haft det, vad han gör och hur det är där han nu befinner sig.
• Vill veta vad han tänker och känner nu runt allt vi gått igenom sen den här tiden för ett år sen. 

Min människa vill så mycket.

Istället vilar jag in i smärtan av Ensam. Andas, spelar hög musik och låter tårarna rinna. This too shall pass. Och när känslan klingat av så har ytterligare en liten skärva läkt ihop i mitt hjärta.
 

Är meditation lika utmanande för dig som för mig? Mina definierade huvud- och ajnacenter (human design) håller låda och låter inte stilla sig i första taget. Lösningen är att jag när jag mediterar pratar högt och vägleder mig själv.

Att sen få till rutin är nästa utmaning. Hur lätt har du att meditera regelbundet? 

Det här är ett sätt för självhjälp i frågan, och kanske kan det vara ett stöd även för Dig att få till en stunds varande i allt görande vi fyller vår tillvaro med.

Varje vecka livesänder jag när jag guidar mig själv i meditation, antingen på youtubekanalen eller i facebookgruppen Helenas livsåskådning. 20-25 min vid olika dagar och tider. Ju fler vi är desto starkare närvaro.

Kan du inte vara med live så låter jag inspelningen ligga kvar över dagen. Men det är värt att vara med live, det är en stunds magi som boostar resten av dagen. 

Varmt välkommen att meditera med mig.
Ingen anmälan, ingen kostnad.

 

Mentorsprogrammet över 9 månader där vi tillsammans aktiverar varje center av din human design. Enskilda sessioner och liveinspelningar varje månad som ger dig fördjupad kunskap om Human designs 9 center och dig själv.
Jag har utrymme för ett par till att kliva på i höst/vinter.

Svara med vändande mail om du är intresserad och vill veta hur det kan bidra i din livssituation. Du kan även läsa mer om programmet här.

Onlinekursen ÖPPNA ÖGONEN & SE DITT SANNA JAG, som du kan göra själv är inte bortglömd och den är nästan klar. Du som är intresserad kan även här svara med vändande mail. Läs mer om kursen här.