välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2014 > 04
Något jag blivit varse senaste tiden är att människors relation till pengar ofta handlar om brist. Även att vi använder pengar som en ursäkt att slippa kliva ut i det okända. Många dömer även människor som tjänar pengar, särskilt om det handlar om nätverk eller liknande som inte styrs av statliga verk. Det verkar vara fult att ha och tjäna pengar i vårt samhälle vilket är ironiskt eftersom det är pengar vi handlar med i samhället idag.
Är det någonting jag upplevt i livet så är det just en brist av pengar så det finns en djup förståelse för den känslan. Dyrt. Har inte råd. Hur skulle jag kunna få ihop så mycket pengar. etc. När ens förhållande till pengar utgår från känslan brist så är det precis så man känner.
Oavsett om jag jobbat heltid, deltid, varit föräldraledig, studerat, varit arbetslös, haft bra heltidslön så har känslan alltid varit densamma. Det finns aldrig tillräckligt med pengar. Pengar rinner genom fingrarna på mig har jag alltid fått höra och det har de gjort. Tills en dag när jag insåg att det inte behöver vara så. Att jag kan göra en förändring.
Vad lägger vi då för värdering i pengar? Vad får kosta och vad får inte kosta?
Ibland finns det en högre mening med ett pris. Inom personlig utveckling är det ofta så. Jag jobbar med att vägleda människor till en djupare mening med livet, till en förändring av en livssituation som man många gånger befunnit sig i under många år. Att göra en sådan livsförändring på flera nivåer kräver en djup dedikering och engagemang. Det är ingen behandling man bara provar på för att sen gå vidare till nästa, och nästa.
Att behöva gå långt utanför vad man vanligtvis tycker är en normal kostnad ger i sig en skjuts i utvecklingen, att bla visa för sig själv att "jag är värd detta" och att "jag tror på att jag kan göra den här förändringen".
Har man satsat utanför sin trygghetszon när det gäller pengar så vågar jag lova att man även satsar fullt ut för att göra den förändring man längtar efter. Och nå den.
Vad är inte det värt?
Kan man värdera sitt liv i pengar? Kan man värdera sitt mående i pengar?
Är det inte så att det skulle vara värt hur mycket som helst att få må precis så bra som just du längtar efter? Eller?
Min förändring av mitt liv och mitt mående har tagit sin tid och kostat en hel del pengar, men i takt med att min inre frihet har växt så har min relation till pengar också blivit friare. Mönstren har suttit djupt och det har funnits mycket fördömanden i pengar som jag har synat och släppt.
- Tänk om vi kunde ändra vår inställning till pengar?
- Tänk om den brist vi upplever bara finns i huvudet, i våra tankar?
- Tänk om pengar handlar om möjligheter?
Hur skulle livet kännas då?
Mitt liv blev fritt. Jag kunde äntligen börja lyssna in till vad jag önskade och längtade efter. Plötsligt hade jag gjort investeringar och satsningar på mig själv för att jag ville, för att mitt inre sjöng vid tanken.
Nu tittar jag sällan på prislappar, jag går helt på känsla och lust vilket lett till att jag tex använder mina kläder för att jag gillar dem, inte för att de var billiga, och jag tar hjälp av mentorer och terapeuter när jag känner behov. Nu lägger jag fokus på vad skillnaden blir för mig i livet vid en specifik investering eller inköp, inte vad saker kostar. Tittar man på mitt konto och lönebesked så har jag inte mer pengar idag än för några år sen men känslan är inte längre brist utan frihet och möjligheter.
Hur länge tänker du låta tankar och fördömanden utifrån brist hindra dig i ditt liv och i din utveckling? Är du villig att förändras?