gästavsnitt i
uppvaket

gästavsnitt i
själarnas möte

välkommen till
helenas livsåskådning
 

En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken som hjälper oss att blomstra Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.

Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.

 

2021 > 06

Vad drivs människan av egentligen? Vad är det som väcker vår motivation? Överlevnad, glädje, rädsla, kärlek? Japp, absolut. Men det intressanta (ur min synvinkel iallafall) är att vi aktiveras och kickar igång vår motivation av olika saker. 

Det sanna sättet finns helt naturligt inom oss. Den falska motivationen är den som vi oftast lärt oss leva efter. De flesta använder en inre piska för att driva sig dit man vill. Vi liksom pushar oss att hantera livet på ett sätt som vi lärt oss att man ska för att få saker att hända.
 

vårt sanna driv kommer helt naturligt


Inom personlig utveckling och coachning så pratar man ofta om att sätta tydliga mål, och att bryta ner de stora målen till delmål för att metodiskt jobba sig framåt mot sina drömmar, att använda affirmationer, visionboards och annat för att aktivera attraktionslagens magnetism. Man pratar om att möta sina rädslor och man måste våga för att vinna. Inom företagsvärlden ska man fokusera på andras behov och locka till köp med att väcka rädslan för att missa något. Det kräver mod, kraft och push för att ta sig dit man vill är vad vi lär oss. Blod, svett och tårar.
Att välja det okända och outforskade eller bara drömma eller leva livet på volley helt utan plan är inget man rekommenderar.

Vi låter andra pusha oss, liksom vi själva även pushar andra. Ofta i all välmening. Genom att skuldbelägga, påpeka risker, använda skrämseltaktik och skam försöker vi driva igenom det vi vill eller tror vi måste för att klara av det vi behöver klara. Om jag inte pushar mig att plugga nu så kommer jag inte klara tentan och då sänker jag mitt betyg och blir inte godkänd och så kommer jag inte få nåt jobb och så... Några kickas naturligt igång av den tankekedjan eller den pushen utifrån, andra hamnar i den inre pressen som driver på en i en falsk motivation. Du kanske stannar kvar i en anställning för att din klass kanske inte klarar sina mål utan dig. Eller du kanske kastar dig in i saker för att inte missa just detta gyllene tillfälle. Några kanske inte lämnar en destruktiv relation för hoppet finns om en stundande förändring.

När vi agerar ur falsk motivation så känns inte livet lätt och givande. Det känns mer stressigt, hotfullt och krävande, kanske begränsat och kontrollerande, eller helt enkelt otillfredsställande.
 

Vi har alla en egen inre motor som aktiverar vår alldeles egna motivation för att gå hitåt eller ditåt. En motivation som kommer helt naturligt för oss för att vi helt enkelt är skapta så.

 

samhällets makt är en konsekvens


De flesta vet faktiskt inte vad de själva naturligt motiveras av, hur det känns när något inte stämmer eller hur det känns när någon manipulerar ens sinne och ego. Titta bara på vårt samhälle. 

Vi, den stora massan av människor styrs av bland annat detta. Vår falska motivation triggas igång av skrämsel-propaganda, av skuldbeläggning och hot om begränsad frihet. Vi drivs både utifrån och inifrån att agera utan att medvetet reflektera vad som egentligen känns motiverat för en själv. Vi har alla egna sätt att se på världen, på problem och på faror. Tyvärr har vi aldrig lärt oss lyssna in och använda dem i livet.
 

När "någon" väljer annorlunda och följer sitt egna perspektiv och vad som känns motiverat för just det här beslutet så triggas övriga massan igång och "någon" får utstå enormt mycket kritik, dömande och rent av mobbning. Inte många klarar det. Det är enklare att göra som alla andra. Så skapas ett begränsat samhälle.

 

Men när man förstår sig själv och kan ta in vidden av allas olikheter så behöver man inte längre bli så påverkad. Vinsten att följa ens rätta driv är så mycket större än obehaget som kan komma utifrån när man gör det.


När du vet och respekterar hur just du ser på världen och vad du på riktigt motiveras av och när du medvetet följer det istället för vad experter och andra kräver och uppmanar dig till, då du, då börjar du LEVA. Min egen känsla är att allt kvävande ogräs försvinner och jag kan växa fritt, i styrka, i min egen takt. <3

 

motivationstips


Den här informationen finns i en avancerad del av Human design och är inte det man först tittar på vid en läsning.

Men här är några tips på vad du kan vara uppmärksam på:

  • Hur motiverar du dig att göra en uppgift? Gör du det på sätt som du lärt och tror att man "ska" för att andra gör så? Går det lätt? Känns det flödande och stimulerande? Skulle det kännas skönare att göra uppgifterna på något annat sätt?  
  • Hur tar du dig an ditt renoveringsprojekt hemma?`Om du gör på ett visst sätt, hur skulle det kännas att göra tvärtom? Varför gör du just som du gör? Skulle du få mer motivation om du gjorde på annat sätt?
  • Om du vet att du borde bryta en relation, hur hittar du drivet att genomföra det? Känns det lugnt och rätt? Finns det en inre pisk med i bilden? Söker du anledningar att slippa? Kan du utforska andra sätt, hur skulle de kännas?


Den viktigaste nyckeln att leva vad som är rätt för dig är genom att veta om och följa sin inre kompass och livsstrategi. Det bidrar oxå till att lära känna även sin motivation. 

Om du inte känner till vad din strategi och kompass är och hur du lever i linje med dem så hjälper jag dig gärna att reda ut begreppen. Är du bekant med och använder dig av dem redan och vill veta mer är du också välkommen.

Kram Helena
 

Läs hela inlägget »

Den här våren har jag dragit mig undan. Inte alls enligt plan för 2020 var året när jag tog ett nytt kliv i mitt arbete och premium-programmet Aktivera ditt sanna jag hade premiär. Och man måste ju smida medan järnet är varmt eller hur?! Det var min plan, vad jag trodde jag borde göra. Fira framgången med att satsa vidare. Men som vanligt bevisas sinnet ha fel. 
 

Inte bara för att anstormningen av nya deltagare uteblev, utan för att jag hade inte energin. Det fanns inget att ösa ur helt enkelt. Förr om åren hade jag kämpat på, pushat och drivit för att nå ut, få bokningar och kunder. Jag hade ändrat koncept och skapat nya för det måste ju vara fel på det jag erbjuder om kunderna inte bokar?
 


I år fanns inte ens energi att driva.
Istället drogs jag med i de sociala mediernas galenskap med syftet att hitta inspiration.


Ni som känner till mig sen innan eller kan Human design vet att som projektor kan man inte jobba på som alla andra, den energin finns helt enkelt inte. Tyvärr är det inte en projektors verklighet som ageras ut på sociala medier och trots att jag är mycket väl medveten om detta så drogs jag med och med det kom känslan att jag aldrig kommer hitta en balans som företagare för hur ska jag orka springa lika fort som alla drivna doers därute?! 

 

Då tog jag en paus. Stängde ner apparna och slutade slentriansurfa. Började ge till mina behov istället.


Nyckeln till att kunna ge är ju att ha, att ha något att ösa ur. Vi är skolade att det är mycket finare att ge än att få och för att få behöver vi ge. Vi är också skolade att det är fult att vara självisk, och att vi kan inte själva må bra om inte vår omgivning mår bra först. Min verklighet är att om inte jag ger till mina behov först så vissnar jag och energin blir urvattnad och matt. Vilka kunder hittar mig då? Då spelar det ingen roll att jag under sessioner är helt uppkopplad och fokuserad för däremellan syns jag inte. 

Jag träffar många anhöriga som lever sina liv för att tillgodose sina närståendes behov till priset av sig själv. Är det värt det? För en del, ja. Men absolut inte för de flesta. Energiskulden som blir efter att ha satt sig själv på paus är tung att betala tillbaka.
 

För att jag ska ha balans och blomstra behöver jag se till att mitt glas är fullt innan jag ger till andra. De sista åren har handlat om att fylla på det men det samhälle vi lever i gör att det är lätt att vi öser ur mer än vi fyller på. Det dryga år som gått med mycket hemma-jobb och minskade möjligheter till fritidsaktiviteter har öppnat ögonen på många. Tempot har lugnats ner och vi har fått en mer balanserad relation till arbetet. Nu återstår det var och en att fortsätta fylla glaset, ge till er själva så det ni har att ge andra kommer ur ett inre överflöd av energi. 
 

Jag vet att många har svårt att se vart det är obalans och att det är så inpräntat och sitter så djupt inuti att finnas för andra så man vet inte ens vart man ska börja. Det kan också dra upp skuld och även skam vid tanken på att prioritera sig själv vilket är känslor vi människor gärna undviker. Många har också levt i skuggan av andra så länge att man inte ens vet vilka behov man har, hur det känns när man äter vad kroppen vill ha och inte vad som är trenden för tillfället, vad som är normaltillstånd och vad som är signaler på stress till exempel eller vad man tycker är kul att göra eller uppleva. Man är nästan bedövad. 
 

Att ge till de egna behoven är härligt och livet blir så mycket mer tillfredsställande och framgångsrikt. Det är dessutom smittsamt så omgivningen får mer värde av en både i inspiration och i att man har mer att ge. Låter inte det lockande?


Om du känner igen dig och vill ha hjälp att bryta beteendet av att ösa ur ett tomt kärl så kan du enkelt boka en tid här.

För dig som aldrig varit hos mig tidigare har jag ett sommarerbjudande med 200 kr rabatt på första sessionen, eller som alltid för nya kunder - köp ett sessionspaket på tre timmar och få 750 kr rabatt

Ha en fin dag,
Helena
 

Läs hela inlägget »