välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2024 > 01
I förra texten jag skrev reflekterade jag runt ordet surrender och vikten av att ge efter för allt vad livet presenterar, oavsett om det är något vi vill eller ej. Att släppa vår egen egovilja till förmån för vår högsta Gudomliga vilja.
Jag tänker att det också handlar om situationer vi redan befinner oss i. Jobbet till exempel. Hur många finns det inte som knegar på i ett jobb man inte trivs med bara för att få sin lön, eller för att man inte tror sig klara av något annat, eller vad det nu kan vara för idé som ligger bakom. Så många timmar av våra liv som vi spenderar på att jobba, borde vi inte då vara mera noggranna med vad vi faktiskt jobbar med?
Att få känna sig tillfreds och nöjd efter en arbetsdag är varje människas rättighet anser jag. När vi är på ett arbete som är sant för en så ger det känslor som lugn, tillfredsställelse och lyckosam. Då spelar det ingen roll om du står vid ett löpande band eller utför hjärtoperationer. Känner du det efter en arbetsvecka? Om inte.. vad behöver du förändra för att skapa de förutsättningarna?
relationer
relationer
Detsamma gäller relationer. Är du i en relation du verkligen trivs i, eller är du i relationen av gammal vana, bekvämlighet eller för barnens skull?
Även i våra nära relationer, oavsett om det är i en kärleksrelation eller vänskap så behöver vi få känna oss tillfreds, lugn och lyckad. På alla sätt. Vi behöver vara trygga och kunna vara utan fasad, helt som sig själv.
Tecken som frustration, bitterhet och ilska eller ett allmänt missnöje betyder att något på jobbet eller i relationen inte stämmer. Om du biter ihop, anpassar dig och inte genuint känner att du och din omgivning, din partner, vill varandra väl så gynnar det ingen att stanna kvar. Men vill omgivningen, partnern, precis som du göra en förändring så kanske att lämna är ett för tidigt beslut. Kanske kan handledning eller parterapi vara en nyckel till den förändring som behövs?
Vi är präglade in i en föreställning av att barn mår bäst av att föräldrarna håller ihop. Men hur kan det vara gynnsamt för ett barn att leva i en miljö som inte flödar av kärlek och välvilja? Hur kan det vara gynnsamt för ett barn att växa upp och präglas av en miljö av missnöje, frustration och ledsamhet? Hur väl man än försöker dölja det för barnen så tro mig, barn känner sånt. Tanken att hålla ihop för barnens skull blir sällan för barnens skull om inte båda föräldrarna medvetet tagit ett beslut utifrån barnens bästa, för att de vill varandra väl och klarar att ställa de egna problemen åt sidan.
Jag var själv ett skilsmässobarn, även om jag var 16 när mina föräldrar till slut skilde sig. Men åren fram till det beslutet var allt annat än harmoniska för mig. Jag var känslig och läste av stämningen som var i hemmet, hur mammas energi ändrades när pappa kom hem och tvärtom. Hur man kunde skära genom spänningarna och hur jag visste, bara genom att komma in genom dörren att de hade bråkat även om de sällan gjorde det så jag såg eller hörde det.
Som barn vet man när ens föräldrar inte är lyckliga. Och det gör en som barn också olycklig, på insidan. Det skapar också beteendemönster hos barn som bottnar i en kompensation för bristerna i föräldrarelationen.
Barn vill se och känna sina föräldrar lyckliga. Så det enda ansvar vi som föräldrar har gentemot våra barn, förutom att ge till deras behov, är att visa dem att det är viktigt att följa sitt hjärta. Att det egna måendet är livsviktigt.
Att mina föräldrar till slut valde att separera var såklart en sorg för oss syskon, men lättnaden och skillnaden i energi hos båda föräldrarna gjorde sorgen så mycket lättare att gå igenom än den tyngd som präglat tillvaron innan.
våga välja hjärtats väg
Att lämna en invand situation, oavsett om det handlar om jobb eller relation är inte lätt. Det är nog det svåraste vi gör eftersom vi människor generellt inte gillar ovisshet och vi är rädda för att ställa till oreda och besvär. Vi bär ofta också med oss tvivel på att livet kommer lösa sig till det bästa när vi vågar följa hjärtat.
De tider som råder nu utmanar och ger stöd att bryta invanda mönster, relationer och situationer. Det är som att det inte går att bita ihop och stå ut längre. Vi närmar oss en ny tidsålder där det är hjärtats väg som slår ut all gammal kollektiv logik.
Idag är det nyårsafton i Human designs årshjul. Det är dags att sätta intentioner sprungna ur hjärtats önskan. Även om du inte på förhand kan räkna ut hur situationerna ska lösas i praktiken.
Livet vill dig väl. Men för att få känna på det behöver du våga ta de svåra besluten. Dra tillbaka fokus in i hjärtat och lyssna. Ta sen ett steg i taget. Hör av dig om du behöver hjälp att sortera i dina tankar och känslor. Du är inte ensam.
Gott nytt år ♥