gästavsnitt i
uppvaket-podcast
uppvaket-podcast
följ
youtubekanalen
youtubekanalen
välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2024 > 05
2 kommentarer 
Jag älskar relationer och allt vad det innebär. De utmaningar som uppstår, vad som triggas, hur vi kommunicerar, olikheter, likheter, samförstånd och missförstånd. Tänk vad livet vore tråkigt utan våra relationer.
Efter att min livskamrat gick över till nästa dimension så har jag än mer lärt mig att uppskatta och värdera mina relationer. De har alltid varit viktiga för mig, men nu är de livet självt. Jag ser och känner sådan tacksamhet över alla de relationer jag fått, skapat och närt genom livet, oavsett om de är nära eller i periferin. Det är verkligen i relation som livet händer.
kärleksrelation
Mina familje- och vänskapsrelationer har djupnat och fått ny mening under de här två åren som gått sen Anders dog och nu får jag även uppleva en kärleksrelation i den här nya platsen i mig själv.
Att gå i och ur kärleksrelationer är i sig inget ovanligt, det gör vi människor genom livet. Man inser att man inte passar för varandra, man glider i sär, kärleken falnar, eller så är relationen klar och det är dags att gå vidare. När man skiljer sig eller separerar så sker det oftast i en process och uppbrottet är väntat, även om det kanske är mot ens vilja.
Att få sin kärleksrelation uppbruten till följd av den enes död blir annorlunda. Här har inte kärleken falnat eller tagit slut, den är i högsta grad levande. Det har inte byggts upp några geggiga konflikter eller osämja. Inget bohag som ska delas eller bostad som behöver lämnas, även om det såklart finns andra fall där det kanske ser helt annorlunda ut än det gjort för mig.
När jag då möter en ny kärlek blir det en mycket speciell upplevelse. Att älska när man redan älskar. Att lära känna och bygga en ny relation när kärleken till den förra fortfarande lever. Är det ens möjligt kan man undra.
Det är som att den gudomliga kärlek jag kom i kontakt med när sorgen var som störst har hittat ett fritt flöde i mitt inre. Det är som att jag får känna dubbel kärlek om vi tänker oss kärlek i den här fysiska formen. Men i själva verket har hjärtat öppnat upp för den villkorslösa gudomliga kärleken.
när den gamla & den nya möts
Det är en märklig och härlig upplevelse att kliva in i en kärleksrelation igen. Som när en biflod ansluter till huvudfloden.
Så mycket känns annorlunda och det finns säkert många faktorer till det. Jag är äldre och är på en annan plats i livet nu, förutom den sorg jag gått igenom så handlar inte en kärleksrelation längre om att bilda familj eller bygga ett liv.
Kärleksrelationer går inte att jämföra med varann och ändå är det vad som sker för mig. På ett oladdat och objektivt sätt. Samtidigt som jag öppnar mig mer och mer för den nya så kommer vågor av den gamla rullandes över mig emellanåt. Kombinationen att känna sån kärlek till den nya och saknad av den gamla är det som är mest märkligt, men känns ändå fint.
Anders är en del av mig och kommer alltid att vara det. Det är okej. Det är okej att sakna det som var och samtidigt vara lycklig och älska den nya med allt vad det nu innebär. Precis som vi älskar våra barn lika högt men på helt olika sätt. Framtiden känns ljus och jag känner mig priviligerad som får älska dessa båda fina men totalt olika män. Den ena i minnet. Den andra högst närvarande just nu.
Tacksamheten är stor <3