"Ni kvinnor har ett vapen" uttryckte en frustrerad man häromdagen. Det vapnet är att ni blir SUR. Och sen berättar ni inte varför ni är sur utan svarar "-det är inget" samtidigt som ni är iskalla och tysta.
Som partner vet man exakt när skiftet, reaktionen skedde men är helt omedveten om vad det var som blev fel. Att sen inte få prata om saken och reda ut missförståndet eller vad det kan vara är både provocerande och frustrerande så bråket är ett faktum. Eller bråk, det är svårt att bråka med någon som är tyst, men konflikten är uppenbar. Såklart.

Det här vapnet var jag mästare i som ung vuxen. I mitt första seriösa förhållande var jag ofta SUR kan man lugnt säga. Ett beteende jag inte var särskilt stolt över men där och då förmådde jag inte bättre. Jag hade inte orden. Jag hade nog inte förståelse för mina känslor heller. Något triggades och jag gick i reaktion på ett passivt aggressivt sätt genom att bli, SUR. 
Eftersom man som omedveten människa också gärna utgår från att alla funkar som en själv så tyckte jag nog oxå att min partner borde ha fattat orsaken till min surhet, det var ju uppenbart ur mitt perspektiv även om jag inte kunde uttrycka det. 

Kära nån kan jag tänka idag när jag ser tillbaka.
 

Många kan nog både tänka och även uttrycka till mig att allt behöver inte handla om inre sår och mönster. Allt behöver kanske inte vändas på och mötas. För det ingår ju i livet. Det är inte alltid lätt. Förvisso inte. Men om jag inte gör just det, vänder och vrider, stannar upp och blickar inåt när något utanför triggar och väcker reaktioner hos mig så skulle det vara så enkelt att skylla ifrån sig. Det skulle vara så enkelt att hitta förklaringar till mina reaktioner i vad andra gör, har gjort eller inte gjort. Blir livet skönare då? Knappast. Det blir stagnation, för så länge man hittar en orsak "utanför" så behöver man inte göra någon som helst förändring i sig själv.

Hur många är det inte som separerar, byter partner pga ohållbar kommunikation för att en tid senare uppleva exakt samma konflikter i nästa relation?

Tack vare att jag lärde om och förstod att min reaktion av SUR inte hade någonting med min partner att göra öppnades dörren till vägen mot ett helt annat liv. Det gav mig en förmåga att hantera svårigheter som i sin tur ledde till växande självkärlek och frihet att leva som mig själv fullt ut. Vissheten av att inget utanför mig bär ansvar för vad jag känner ger en inre trygghet som går bortom ord. Vägen har varit lång men värd varenda minut av självreflektion.

När min man fick aggressiv cancer och dog inom loppet av 4 månader så visste jag, trots den rädsla och sorg som härjade inom mig, att jag skulle klara mig fint.
 

Som alltid har vi själva ansvaret för att titta in på och lösa upp det som ligger till grund för i det här exemplet, reaktionen SUR. Men kan man som partner göra något alls?

I mitt exempel funkade det att förstå att jag skulle bli lämnad om jag inte gjorde annorlunda. Det blev motivation nog. Men det som även fungerade var att jag verkligen blev bemött i min osäkerhet. Jag fick tid och förståelse, mer nyfikna frågor än anklagande.

Om din partner tar till vapnet sur, kom ihåg detta;

• det handlar inte om dig, egentligen. Du är bara triggern.
• ifrågasättande och anklagande gör att hon sluter sig mer.
• pressa inte till svar omedelbart. Bekräfta, jag känner att något blivit fel, jag förstår inte vad men jag vill gärna höra när du är redo att berätta. Släpp sen och gör något för egen del.
• skapa en lugn plats för att möta henne och ta fram ett genuint intresse för vad hon ska säga.
• gå inte i försvar om hon anklagar dig, fråga vidare varför hon tror att hon reagerar så på just det. 
• se bortom "SUR" och se den osäkra lilla tjejen bakom och var i kärlek till henne.
• men känner du att något slocknar inom dig efter varje gång då kan det va dags att sätta en gräns. Även det gör du i ett lugnt sammanhang när surheten inte är närvarande. Du gör er båda en björntjänst genom att uthärda istället för att kräva en förändring. Det är ju tråkigt om en sån sak som sur, skulle vara det som gör slut på relationen till slut.