Reset_your_life-logo[1]

följ facebookgruppen

följ youtubekanalen

följ podcasten

välkommen till
helenas livsåskådning
 

Plötsligt har vårt samhälle öppnat upp igen. Lika oväntat och ologiskt som det stängde. Det har gått 20 månader av restriktioner och begränsningar, av nya arbetsrutiner och sätt att umgås. Hur går vi ut i samhället igen? Är allt över? Många reagerar i motstånd, andra i glädje. Hur förhåller vi oss till den här tiden egentligen? Hur gör du? 

Jag har några nyheter att presentera som ska göra det enklare för alla som vill att testa och starta utforskande av ens sanna jag. Men först något helt annat..

För några veckor sen fick jag frågan från en vän hur jag tänker runt vaccin. Eftersom sådana öppna frågor kickar igång mig och min logiska energi hade jag inga svårigheter att svara. Lite intressant human design parentes men på "egen hand"  har jag haft väldigt svårt att dela mina åsikter om detta tidigare. Men fråga mig hur jag tänker och svar aktiveras från en källa större än jag själv.. 

I veckan fick jag dessutom en uppmaning om att vaccinera mig hemskickad samtidigt som barnen kom hem med uppmaningar från skolan om att även de bör vaccinera sig. Friska barn och ungdomar som inte själva påverkas nämnvärt av viruset? Innehåller det här vaccinet nån magi eller? Min logiska sida får helt enkelt inte ihop det.
 

vad tänker jag då?
 

Jag gjorde ett inlägg i facebookgruppen som fick bekräftande feedback så jag tänker att jag utvecklar och delar vidare här.
Ett första ställningstagande är att det inte finns ett rätt svar som är rätt för alla, det strider mot allt jag jobbar för och lever efter. 
Jag tänker att det inte finns något rätt eller fel, det är vad som blir tokigt i våra medier just nu, motsättningarna mellan för och emot. Det verkar vara viktigare att fokusera på att få andra att göra som en själv än att respektera varandra olikheter.

Jag förstår att de flesta hoppas på att man hittat vaccinet som utrotar viruset, det hade ju varit den enklaste lösningen. Men funkar det verkligen så? Det jag kan om virus är att de "försvinner" av sig själv. Virus är som farligast när ett nytt uppstår, sen muterar det och muterar tills det inte är farligt alls, en process som tar ca 1-1,5 år. Och det oavsett om det finns vaccin. 

Vad jag kan om vaccin är dels att det i bästa fall aktiverar våra kroppars egna immunförsvar så man bättre ska hantera det aktuella viruset om man skulle få det. Det jag också förstått är att om vaccin ens ska fungera så behöver det vara framforskat på ett isolerat virus så det är exakt rätt matchning. Och eftersom virus muterar rätt omgående så är det extremt svårt att få fram exakta vaccin. Och särskilt den här gången då man som jag förstått inte lyckats isolera ett specifikt virus. Det tar dessutom många många år att forska fram ett exakt vaccin och det hade bara gått ett år den här gången.
(Just den här informationen om virus och vaccin har jag tagit till mig av olika läkare och forskare som tyvärr inte fått något utrymme i vanlig media. De censureras hårt. Varför kan man undra, det vore ju fullt rimligt att ge allmänheten en chans att skapa en egen nyanserad bild.)
 

Men nog om det för det jag framförallt vill dela är det jag alltid tar fasta på.  De system jag lever och verkar efter - 

Enligt metamedicinens synsätt "använder" våra kroppar virus för att återställa balans efter en pågående konfliktchock, virus är alltså en del i läkningsprocessen av ett trauma, tex en känslomässig svårighet eller chock man tidigare upplevt. Vaccin tillför viruset utan den föregående konfliktchocken och skulle därmed störa den naturliga processen mot balans.

Enligt hypnosens synsätt menar man att vaccin är en suggestion till kroppen att tro att den själv inte klarar att hantera viruset. En tes som går helt i linje med Metamedicinen. Man fråntar alltså kroppen den naturliga förmågan att eliminera hot genom en helt naturlig process. Lite som att genom dopning tvinga fram mer och större muskler. Onaturligt och inte särskilt hälsosamt.


Jag tänker att den säkraste vägen till att få ett skydd mot virussjukdomar är att ha dem. Precis som man medvetet utsätter barn för vattkoppor för att de ska få ett naturligt skydd så tänker jag att det gäller de flesta virus. 

Jag tänker att till syvende och sist så är det min och din kropps motståndskraft som avgör om och hur sjuk vi blir.

Jag tänker att det bästa sättet att hantera virus bra är att jobba på sitt immunförsvar och höja sitt välmående, både mentalt, emotionellt och fysiskt.

Jag tänker att om ett vaccin fungerar så ska det ges till riskgrupper som av olika anledningar har en rubbning i den naturliga förmågan att hantera virus.

Jag tänker att eftersom vaccin inte eliminerar virus så kan det omöjligt spela roll vad var och en beslutar sig för. Viruset är lika "smittsamt" och verkligt hos en vaccinerad som hos en ovaccinerad. 

Jag tänker också att många hoppas på att ett vaccin ska rädda oss så vi kan återgå till det gamla livet igen. Jag tror inte på någon sådan allomfattande lösning tyvärr.

MEN, jag tänker att om man vill ta sprutan så ska man göra det! Om det känns rätt, lätt och expanderat i kroppen vid tanken. 

Jag tänker och tror att våra yngre generationer som är födda på det nya århundradet är bättre rustade än oss äldre. De har ett fysiskt system som kan hantera sånt som vi upplever som yttre hot i form av virus, vacciner och strålning utan att ta skada. 
Oavsett om man väljer att ta vaccinet eller inte ta det behöver man på samma sätt som i alla frågor, lita till sin kropps Ja-eller Nej-respons.

Håll fokus och intentionen att vad din inre respons svarat är vad som kommer göra din kropp gott. Är man i den tilliten och energin och inte har några som helst tvivel så tror jag man kan dricka gift utan att bli påverkad. På samma sätt som jag tror att om vi stoppar i oss saker i rädsla så kan vi bli sjuka av allt.

Kontentan i hur jag tänker är att vaccin går emot mitt sätt att leva. När jag frågar min kropp visar den motstånd så jag tackar nej för nu. Det svaret kanske ändras en dag och då är det också okej. 

Låt oss respektera varandras val.❤
 

nyheter i höst
 

Jag fortsätter utbilda mig i Human design och är inne på mitt tredje år av studier, experimenterande och utforskande av detta enorma system. Med det sagt så har jag ändrat lite i prissättning, min meny och de program jag erbjuder.
 

SESSION
60 min terapeutisk session för att förstå varför du har bekymmer och samtidigt lösa upp problemet du kämpar med.
Pris: 1500kr
Paketpris för nya kunder, tre tillfällen: 3500kr

VÄGLEDNING
30 min stödjande och vägledande samtal för att reda ut ett specifikt bekymmer och hitta din sanna väg igenom. Tänk dig att istället för att gå till ett medium som ska ge lösningen så kan du fråga din alldeles egna unika design!
Du frågar och jag tolkar din design utifrån frågan och ger dig svar som är i samklang med ditt sanna jag.
Pris: 900kr

HUMAN DESIGN COACHNING
60 min genomgång av din design utifrån dina frågeställningar och bekymmer. Förstå dig själv och dina reaktioner och få en kort lathund i en PDF över hur du med enkla medel kan börja leva i samklang med din design.
Human design har många nivåer så även om du fått en första läsning så är det av stort värde att ta en coachning som tar dig till nästa nivå av informationen.
Pris: 1500kr
Paketpris tre tillfällen: 4000kr 

HUMAN DESIGN COACHNING & SKRIFTLIG LÄSNING PAKET
60 min. Samma som ovan inklusive en PDF av din design (ca 5-6 sidor)
Pris: 2500kr

*alla sessioner utförs via Skype och du får en ljudfil av samtalet.

Mentorsprogrammet över 9 månader, Aktivera ditt sanna jag skas få sällskap av ett steg 1 och steg 3. Är du ny för mig och för Human design så är steg 1 en perfekt start. Mer information kommer inom kort.
 

Läs hela inlägget »

Missa inte tipsen jag delar med mig av i slutet av texten, tips som kan vara den push du behöver för att satsa på Dig...
Det har gått 20 år sen jag började min socionomkarriär. Tänk, 20 år av möten med människor i kris, i behov av stöd, av vägledning. Jag kan inte fatta att det gått så lång tid! 

Jag minns att jag efter 8 år som kurator tyckte att jag nått taket, det var inte lika givande att vara den stöttande längre. Vad jag inte förstod då var att orsaken till det inte var jobbet i sig utan det var jag. Jag hade nått ett tak i mig. Det är svårt att hjälpa och vägleda andra när man själv inte gjort det inre jobbet. 
 

lönsamheten att satsa
 

Jag började även spela golf för 20 år sen. Min golf-pro sa då att min teknik var bättre än vad mitt resultat visade. Intressant nog blev resultatet aldrig bättre under de få år jag spelade heller. Min man föreslog att jag skulle ta lektioner men eftersom jag hade hört att min teknik var bra tyckte jag det var onödigt och det hela slutade med att golf inte blev min grej. Jag var helt enkelt inte intresserad att göra investeringen och satsa på min potential.

I och med p(l)andemin så tog jag upp golfen igen och den här ggn tog jag även en lektion. EN! lektion. En liten korrigering av grepp och baksving så träffade jag plötsligt bollen bättre och slog betydligt längre. Snacka om utdelning! Varför hade jag inte gjort det tidigare?!
 

Min inre utvecklingsresa började egentligen av en slump, när jag sökte mig till en vidareutbildning för att lära mig göra mer skillnad i mitt jobb. Den utbildningen skickade mig rakt in i mina mörkaste vrår och gav mig en kickstart liknande den enda golflektionen. Den väckte också lusten att förstå vad som driver oss människor, det som gör att vi hellre kämpar och gnetar än satsar på att göra det inre jobbet. Varför vi hellre följer strömmen än blickar inåt.
Jag har djupdykt i metoder, modeller och system som givit mig förklaringar till sjukdomars uppkomst och hur vi människor fungerar och varför vi reagerar som vi gör. Jag har hittat verktyg som förändrar och gör skillnad, för mina kunder, klienter och de medborgare jag möter. Men det som varit det viktigaste och det absolut mest värdefulla är det egna inre jobbet som följt med, investeringen i min inre resa.
Jag är inte samma människa idag som jag var för 20 år sen. Utåt sett kanske, men jag reagerar inte som förr, jag triggas inte av samma saker, jag mår så bra, trivs i mig själv och jag anpassar mig inte längre till omgivningens förväntningar. 

Om vi tar golfen igen, idag blir jag inte påverkad av fyrbollen som pressar på bakifrån, jag störs inte av att ha okända med i den boll jag går i för jag vet hur jag kan dra tillbaka mitt fokus till mig själv. Jag har ett lugn som gör att jag träffar bollen bättre och jag är öppen med att ta fler lektioner och satsa för att bli bättre. För att det är kul helt enkelt. Det ger en skön känsla av framgång varje gång jag hör klicket av en bra bollträff. Mitt handicap är fortfarande samma höga men herregud så mycket roligare och mer tillfredsställande det är numera.
Precis som livet är. Tack vare att jag satsat och investerat i mig själv. Trots att jag i andras ögon kanske varit självisk och hellre borde lagt tid och pengar på barn och familj. Tack vare att jag litat på att om jag mår bra så mår min familj också bra och både min man och mina barn ges förutsättningen att komma ännu längre av just den anledningen. Precis som golfbollen gör.
 

GÅVAN ATT VARA SIG SJÄLV
 

Det jag också fått med mig som skiftat hela min uppfattning om mig själv och omvärlden är en helt naturlig förmåga jag har.
Den förmågan är att jag läser av andra människor på djupet. En förmåga som var en last tidigare för jag förstod det inte och kunde heller inte tolka informationen. Eftersom jag inte förstod att jag kände in andra mer än mig själv använde jag informationen till att nedvärdera och döma mig själv, att jag var fel, borde vara, göra mer eller annorlunda. 
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Ulrika » betraktelser i kölvattnet..:  ”Jag har befunnit mig mitt i stormens öga då jag jobbat inom intensivvården då al..”

  • Irene Pettersson » betraktelser i kölvattnet..:  ”Å vad jag känner igen mig, visst, det är en stor oro om allting i världen, men m..”

  • Christina » betraktelser i kölvattnet..:  ”Såg "Du Clarar mer än du tror" på svt1 och hörde en extremlöperskas kommentar om..”

  • Birgitta Sundin » betraktelser i kölvattnet..:  ”Tack för dina kloka ord, betraktelser och eftertankar! Jag är helt överens med d..”

  • Irene Pettersson » rädsla attraherar :  ”Om det känns jobbigt, testa det Helena föreslår, ger så mycket att ha en säker ..”

Bloggarkiv

Som jag kämpade för att både pressa andra att tycka eller göra som jag och för att själv anpassa mig för att passa in! Med resultatet att jag kände mig mer och mer fel.

Förmågan att läsa av eller absorbera den andre var också en last för den åsamkade mig smärtan av avvisande om och om igen.  Jag kände ju i hela mig och visste tex när en relation var körd eller om den behövde förändras, jag visste hur och vad den andre behövde göra för att må bättre, bli friskare eller om det var dags att byta jobb eller kommunicera annorlunda, men ingen verkade vilja höra mina råd eller förklaringar till deras problem. För mig var det gåvor av välvilja som ingen tog emot. Det gjorde ont för jag ville ju bara väl.

Idag vet jag bättre. Idag förstår jag att det som händer i mig är information och har inget med mig och att vara fel att göra. Jag vet också att det är i samförstånd och kontakt med den andre som jag förmår att tolka informationen och att den ska inte alltid delas. Efter många års inre arbete, omprogrammering av gamla präglingar och inlärda beteenden och en djupdykning i framförallt min Human design vet jag att den gåvan jag har är fantastisk. När jag vet vem jag är och har verktygen att vägleda den som vill ha min vägledning har förmågan förfinats till den gåva den är. Min superkraft

Numera känner jag av när dörren är öppen att dela med mig och om jag råkar säga för mycket så vet jag att inte bli ledsen om mottagaren inte är redo att ta emot.

Befriande är ordet. Friheten att få vara jag, att inte behöva känna att jag är fel längre utan snarare kunna använda mina naturliga styrkor och gåvor fullt ut. Snacka om väl värd investering! Tänk, i framtiden när vi alla människor vet vårt värde och lever i vår fulla potential.. Vad mycket längre vi skulle komma i våra liv, eller hur mycket mer effektivt vi skulle nå flaggan och hålet, vår intention och dröm. När vi lever våra sanna jag. Den världen skulle jag vilja uppleva.
 

PAY IT FORWARD EFFEKTEN
 

Jag drömmer om att mina erfarenheter ska inspirera Dig och andra att våga investera i er själva. Genom att satsa på dig själv kommer du inte bara må så himla mycket bättre, du kommer också väcka en kraft och motivation att skapa det liv du vill leva. Du kommer också visa din omgivning att du är viktig eftersom du prioriterar Dig. Det är inte att vara egoistisk, det är att visa kärlek. Ju mer du investerar i Dig desto mer kärlek och trygghet sprider du till din omgivning. Tänk att få visa dina barn i handling värdet av att prioritera sig själv. Det ger dem rätt inspiration att själva kunna satsa på sig själv. 

Jag är också övertygad om att det är när vi investerar i den egna inre utvecklingen som vi på riktigt påverkar vår jord, miljön och det samhälleliga klimatet. 
Farhågan många har är att bli ett stort ego som skiter i andra om man prioriterar sig själv först men så kan det aldrig bli. Ju bättre Du mår, ju mer du ger dig själv, desto mer vill du ge och bidra med, och desto mer har du att dela med dig av till omvärlden. 

Mår vi gott så gör vi gott. Ganska logiskt eller hur?
 

TIPS PÅ VÄGEN
 

Men var börjar man kanske du undrar. Som ett första steg, avsätt lite tid för kontemplation. Tänd ett ljus, ta med en kopp te och en skrivbok och börja skriva ner, punktvis, allt du inte vill ha i ditt liv men som du inte ser någon lösning på i dagsläget. När du ser allt du inte vill ha är det lätt att se vad du istället vill. Du kan utgå från de stora områdena i livet. Jag ger dig några exempel här;
 

relationer

Jag vill inte - bråka, jag gillar inte när hen gör si eller så, jag känner mig ensam, tagen för given, det är bara jag som anpassar mig..
Jag längtar efter - lugn och ro, förståelse, att bli sedd och bekräftad, våga stå stark i mig själv..
 

ARBETE

Jag vill intejobba så mycket, stressa, ha söndagsångest, jag kan så mycket mer än jag får använda, trivs med uppgifter men inte med kollegor eller tvärtom..
Jag längtar efterlugn, att känna mig tillfreds, ha roligt och känna inspiration och att jag bidrar och utvecklas, trivas med både uppgifter och kollegor..
 

pengar

Jag vill inteha så mkt månad kvar när pengarna är slut, vända och vrida på varje krona, välja billigt istället för kvalitet..
Jag längtar efteratt vara fri med pengar, lita på att jag har det som behövs och mer därtill, att välja vad jag vill ha oavsett pris...
 

FRITID/TID

Jag vill intehinner inte med nån fritid, har ingen hobby, bara jobba, äta och sova, äta så mycket halvfabrikat...
Jag längtar efteregen tid för det jag vill, resa, måla, skriva, dyka, golfa, dansa, träna.. att vara ledig, laga mer mat från grunden...

Det här är såklart bara exempel, skriv spontant vad som kommer till dig, censurera inte. Fortsätt med områden som tex hälsa, familj, vänner eller om du har fler områden att titta över.
När du har fått ner allt på pränt är det dags att se över hur mycket du investerar i dig själv för att skapa en förändring i riktning mot det du vill och längtar efter.
Det är svårt att få till förändring om vi gör samma saker om och om igen eller hur?

Vad skulle det vara värt att få det liv du längtar efter?

  • Är du villig att investera det som krävs av engagemang, tid, pengar och mod?
  • Är det ens möjligt att inte göra det?
     

Se det som ett vägskäl där den ena riktningen går i en loop tillbaka i det spår du vandrat och känner till. En väg av strävan och att bita ihop och överleva kanske. 
Den andra är ny, outforskad men kommer ta dig till det du längtar efter även om du inte förstår hur just nu. Och kom ihåg, en liten justering kan förändra resultatet i det stora..

Vilken riktning väljer du?

Om du väljer den nya vägen att göra lite mer av livet, göra det lite roligare att leva, och inte välja den gamla loopen så har jag självklart ett par olika alternativ att erbjuda. Du hittar dem längre ner här i mailet ↓ Det finns såklart mängder av alternativ därute men det är genom beprövad erfarenhet jag satt samman det jag erbjuder, jag vet att det funkar helt enkelt.  

Frågan är Om Du känner kallelsen från ditt inre.. Om det resonerar rätt för dig. Reflektera över dina anteckningar, känn efter vad som händer inom dig när du skriver ner vad du längtar efter. Vet att ditt sinne kan aldrig veta hur din längtan ska manifesteras, ditt sinne klamrar sig fast vid det gamla invanda oavsett om det inte längre gör dig lycklig. Det är läskigt att ta steg mot det okända och det är skönt att ha en hand att hålla i, en hand som varsamt håller din rygg och för dig framåt. Jag erbjuder så gärna mina händer till dig om du vill och behöver mig. 

För att veta det kan du antingen surfa runt bland mina tidigare bloggtexter eller så kan du lyssna på de (om än få) podd och youtubeavsnitt som jag gjort (länkar längst upp på sidan) eller helt enkelt höra av dig med dina funderingar så bokar vi in ett 15min fritt samtal så vi får känna på varandra lite. Enklast svarar du på det här mailet isåfall.


Tänk vilken spännande tid vi skulle kunna ha tillsammans om vi klickar!! Me like 

Läs hela inlägget »

Jag tycker det är roligt att använda olika arenor i tillvaron för att testa var jag mentalt och emotionellt befinner mig just nu. Dansbanan har varit en sådan arena för mig under många år. Eftersom jag regelbundet varit ute och dansat så har jag lätt kunnat se när jag skiftat något inom mig. Till exempel kommer jag ihåg ett tillfälle när jag nobbade en person. Det är något man inte gör på dansbanan och det måste finnas skäl som typ håller i en rättegång om man ska nobba.

Jag hade under ganska lång tid jobbat med dels att respektera mina gränser och att lita till min inre vägledning, min känsliga intuition. En intuition jag länge dömt ut som dömande och hård för att jag så snabbt känner om en människa eller upplevelse är bra för mig eller inte. Man måste ju ge människor och situationer en chans var min inställning. En inställning som gjort att jag utsatt mig för onödigt obehag genom livet. 
 

Det jag tidigare noterat på dansgolvet var att jag ofta redan innan jag ens sett personen som närmat sig vetat att jag inte borde släppa hen nära. Det har aldrig varit någon uppenbar anledning till varför men känslan har varit tydlig men jag har väldigt sällan gett efter för den. Men det gjorde jag alltså den här gången. Jag sa sonika nej tack. Responsen från min kropp var en omedelbar lättnad. Responsen från kvinnan bredvid mig var, -men fy det var inte schysst! Innan jag ens hinner reflektera svarar jag -nä kanske inte men jag känner mig sjukt stolt! 


Igen, det låter kanske hemskt men för mig var det en inre seger, att jag lyssnade på min instinkt! Det var helt opersonligt mot personen i fråga men det var en extremt respektfull handling mot mig själv. En handling som gav mig ett kvitto på att jag numera litar och lyssnar till min intuition även om sinnet inte begriper varför. Det som sedan visat sig på dansbanan men även i livet är att det väldigt sällan dyker upp situationer där jag behöver nobba. Det är som att jag inte längre drar till mig upplevelser som inte är gynnsamma för mig. 
 

livet kan vara en lek
 

Det är lätt att ta livet och vardagen på blodigt allvar, allt känns så viktigt och man är rädd för att göra fel eller för att utmana sig för tänk om det inte funkar. 

Om man leker lite med olika arenor så kan det avdramatisera viktiga val och beslut man behöver ta i vardagen. Du kan också använda dig av dessa arenor i efterhand för att reflektera över de olika scenarion som presenterats.
 

Under semestern i år var vi på tivoli på dotterns önskan. Det var något jag älskade som barn men som med tiden skiftat till att bli en extremt jobbig upplevelse. 

Massor med folk, trångt, köer och så har jag lätt blivit illamående av karusellåkandet. Dessutom upptäckte jag för ungefär 20 år sen att jag plötsligt var extremt höjdrädd. 

Det var med blandade känslor jag gick med på förslaget. I dessa tider var vi dessutom tvungna att förboka och då var det åkband som gällde för alla i sällskapet. 

Inför besöket förberedde jag mig med att sätta intentionen att ha kul. Att göra det bästa av det hela och att utmana mig och de rädslor jag haft men som jag har jobbat med att skifta.
 

Hur gick det då?
 

Efter att i rasande fart ha åkt ett monster, en twister, en bergodalbana och ett fritt fall så kunde jag konstatera att någon vidare höjdskräck fanns inte kvar! Nästan snopet. Och det var så kul! 

Inför varje nedförsbacke och fall så öppnade jag mig för all gammal rädsla samtidigt som jag bad att få släppa allt som inte längre gynnar mig just nu och hej vad det gick! 
 

Förutom rädslor så har jag alltid haft svårt med tålamod, jag avskyr att vänta. Rätt så ironiskt eftersom jag i Human design är en projektor vars livsstrategi är att vänta på att bli inbjuden till möjligheter och projekt. Det har varit en extrem utmaning för mig. Att då stå och köa 40 minuter för att åka en galen karusell har definitivt inte varit värt mödan.

Även här fick jag uppleva hur det inre jobbet givit frukt. Det var riktigt trevliga 40 minuter tillsammans med familjen. Det är inte ofta vi får hänga tillsammans på det sättet längre med barn som är 14 och 16 år gamla. 

Jag älskar när jag får kvitto på det inre jobb jag gjort. Ibland kommer det genom klienter, ibland i skarpt läge men väldigt ofta när jag använder dessa olika arenor som experiment.

Har du platser eller arenor du brukar använda för att leka med dina rädslor eller tillkortakommanden? Om inte, skulle du kunna utforska det? Som den lek livet faktiskt är. <3

Kramar
Helena

Läs hela inlägget »

Vi utvecklas genom smärta. Både vi människor och det samhälle vi lever i utvecklas genom kriser. Det smärtsamma och svåra behöver falla hela vägen ner till den djupaste botten. Det är så vi kommer vidare i livet, på riktigt. När botten är nådd kan vi ta spjärn och skjuta oss uppåt igen. Om vi inte ger efter och låter oss nå botten så blir vi kvar i dyn av smärta och mörker, eller kämpandes precis vid ytan. 

Genom motgångar eller livskriser som fysisk eller psykisk sjukdom, separation, förlorat jobb eller förluster hittar vi nycklar vi aldrig kan finna i lycka. Men däremot så är det lycka som blir belöningen av det inre arbete du gör. När du tar dig igenom smärtan utan att döva eller undvika eller förtränga den, då kommer du ut på andra sidan, där lyckan bor. 
 

men världen då?
 

Kan det bli så även i samhället? På vår jord? För vi kan nog alla vara överens om att det är kris ute i världen, det är destruktiva vindar som blåser just nu.

Våldet ökar, konflikter, motsättningar, orättvisor, maktmissbruk och regeringar som ter sig mer som en sandlåda än ledare för vårt väl och ve. En miljö i kris och en världsekonomi som ger välstånd till destruktiva företag som bryter ner både miljö och människa och underminerar företag som vill förbättra världen och människans hälsa. Hur kan vi förändra detta?!
 

Vi kan inte det. Man skulle kunna säga att världen och samhällets strukturer har befunnit sig kämpandes vid ytan under lång tid. Fallet mot botten har pågått länge och det går inte att få igenom hållbara förändringar förrän botten är nådd. Det är logiskt. Vi kommer se hur allt som inte fungerar i samhället bara blir värre och värre tills det slutligen kollapsar. Det låter kanske som jag håller på med skrämselpropaganda om domedagen men det är exakt vad som sker. Inte domedag men för att förändring ska ske, för att världen ska skifta i linje med vad vi människor längtar efter och drömmer om så behöver de här gamla strukturerna falla, sen kan vi få en global förändring.
 

hur hantera detta?
 

Frågan är hur DU och JAG ska navigera och hantera den här kollapsen som inte kommer ske från en dag till en annan. 

Ta reda på vem du är, vad som är dina svagheter och styrkor, hur du vet vad som är rätt och fel för just dig. Lär känna vad som skrämmer dig, vad du blir stressad av, vilka dina överlevnads-strategier är. Hur leder du dig själv, tar du ett sunt ansvar, använder du din energi på rätt saker för dig?

Var inte rädd. Rädda människor agerar inte rationellt, rädda människor lyssnar inte på sitt inre, de följer flocken även om flocken agerar irrationellt. Var inte stressad. Stress påverkar vår förmåga att höra den inre rösten. Ta tag i de här reaktionerna och andra bitar du behöver ta tag i. Har du inte gjort ditt inre arbete är det hög tid nu. Hur ska du annars kunna navigera i kaos om du inte känner dig själv och dina signaler?

Först kaos. Sen kollaps. Därefter börjar det nya spira.

Så länge du inte lärt dig hantera dina inre reaktioner på det du hör, ser och upplever kommer du inte känna trygghet eller nå lycka. Du har helt enkelt fullt upp att parera och undvika dina reaktioner. Fullt upp att överleva helt enkelt. Och överlevnadsmood ger en bedräglig trygghet och kan inte ge lycka.
 

öppna sinnet & ta ställning
 

Människor är väldigt fokuserade på de egna ståndpunkterna i relation till andra. Istället för att titta på de egna reaktionerna så läggs energi på att hitta fel på vad andra gör och säger. Särskilt de vi inte riktigt förstår oss på. De som ifrågasätter vad andra tror är sanning och verklighet, de som kommer från andra kulturer, har andra trosföreställningar osv. Det man inte förstår försöker man med alla medel bryta ner och förminska. Varför?

Om man istället lägger all den energin på att lyssna in till vad du själv känner är rätt för DIG? För att göra det kan man behöva lyssna till vad andra faktiskt säger, vad de tror och vad de vill förmedla. Vad blir skillnaden om du utgår från att det andra tror och förmedlar har ett värde? Det kanske inte går i linje med vad som är sant för dig men det kan ju vara av ett stort värde för många andra. Kanske kan du även lära något av vad de förmedlar?
 

Vad riskerar du om du skulle öppna upp och lyssna på de du normalt förkastar med ett öppet sinne? Att ha fel? Att lära dig nåt? Att bli rädd? Vad än som hindrar dig från att öppna dig för nya perspektiv, möt det, omfamna det och låt dig växa som människa. Det är inte vad andra förmedlar som är hotet, det är din reaktion. Och vi behöver varandra nu. Vi behöver gemenskap av likasinnade men även av den styrka olikheter ger en grupp. Det är i samverkan med våra medmänniskor vi kommer finna riktningen igenom den här världsförändringen. Inte genom att hoppas på att makten ska komma sams.
 

Det är dags att göra valet. Följa galenskapen eller ditt inre? En kraftfull metafor är Hitler. Det var inte onda människor som följde honom. De trodde att han var räddaren. Men så fel det blev. Det finns ingen utanför dig som vet bättre. Du vet ditt bästa. Stå upp för dig själv. Gå Din väg. Lev som den du är designad att vara. Följ ditt inre. Välj lycka. Det är det som är vägen genom förfallet.


På andra sidan fallet finns möjlighet att skapa det lyckliga samhälle vi alla längtar efter. Det som bygger på människans omtanke om sig själv och varandra. Det som bygger samverkan och på kärlek till vår jords oändliga resurser och respekt för det vi använder. Det som bygger på balans mellan djur, natur och människa. 

För att nå dit behöver det gamla falla. Håll fokus, ta ställning för Dig, se ljuset i tunneln. Allt är i sin ordning. 
 

Läs hela inlägget »

Vad drivs människan av egentligen? Vad är det som väcker vår motivation? Överlevnad, glädje, rädsla, kärlek? Japp, absolut. Men det intressanta (ur min synvinkel iallafall) är att vi aktiveras och kickar igång vår motivation av olika saker. 

Det sanna sättet finns helt naturligt inom oss. Den falska motivationen är den som vi oftast lärt oss leva efter. De flesta använder en inre piska för att driva sig dit man vill. Vi liksom pushar oss att hantera livet på ett sätt som vi lärt oss att man ska för att få saker att hända.
 

vårt sanna driv kommer helt naturligt


Inom personlig utveckling och coachning så pratar man ofta om att sätta tydliga mål, och att bryta ner de stora målen till delmål för att metodiskt jobba sig framåt mot sina drömmar, att använda affirmationer, visionboards och annat för att aktivera attraktionslagens magnetism. Man pratar om att möta sina rädslor och man måste våga för att vinna. Inom företagsvärlden ska man fokusera på andras behov och locka till köp med att väcka rädslan för att missa något. Det kräver mod, kraft och push för att ta sig dit man vill är vad vi lär oss. Blod, svett och tårar.
Att välja det okända och outforskade eller bara drömma eller leva livet på volley helt utan plan är inget man rekommenderar.

Vi låter andra pusha oss, liksom vi själva även pushar andra. Ofta i all välmening. Genom att skuldbelägga, påpeka risker, använda skrämseltaktik och skam försöker vi driva igenom det vi vill eller tror vi måste för att klara av det vi behöver klara. Om jag inte pushar mig att plugga nu så kommer jag inte klara tentan och då sänker jag mitt betyg och blir inte godkänd och så kommer jag inte få nåt jobb och så... Några kickas naturligt igång av den tankekedjan eller den pushen utifrån, andra hamnar i den inre pressen som driver på en i en falsk motivation. Du kanske stannar kvar i en anställning för att din klass kanske inte klarar sina mål utan dig. Eller du kanske kastar dig in i saker för att inte missa just detta gyllene tillfälle. Några kanske inte lämnar en destruktiv relation för hoppet finns om en stundande förändring.

När vi agerar ur falsk motivation så känns inte livet lätt och givande. Det känns mer stressigt, hotfullt och krävande, kanske begränsat och kontrollerande, eller helt enkelt otillfredsställande.
 

Vi har alla en egen inre motor som aktiverar vår alldeles egna motivation för att gå hitåt eller ditåt. En motivation som kommer helt naturligt för oss för att vi helt enkelt är skapta så.

 

samhällets makt är en konsekvens


De flesta vet faktiskt inte vad de själva naturligt motiveras av, hur det känns när något inte stämmer eller hur det känns när någon manipulerar ens sinne och ego. Titta bara på vårt samhälle. 

Vi, den stora massan av människor styrs av bland annat detta. Vår falska motivation triggas igång av skrämsel-propaganda, av skuldbeläggning och hot om begränsad frihet. Vi drivs både utifrån och inifrån att agera utan att medvetet reflektera vad som egentligen känns motiverat för en själv. Vi har alla egna sätt att se på världen, på problem och på faror. Tyvärr har vi aldrig lärt oss lyssna in och använda dem i livet.
 

När "någon" väljer annorlunda och följer sitt egna perspektiv och vad som känns motiverat för just det här beslutet så triggas övriga massan igång och "någon" får utstå enormt mycket kritik, dömande och rent av mobbning. Inte många klarar det. Det är enklare att göra som alla andra. Så skapas ett begränsat samhälle.

 

Men när man förstår sig själv och kan ta in vidden av allas olikheter så behöver man inte längre bli så påverkad. Vinsten att följa ens rätta driv är så mycket större än obehaget som kan komma utifrån när man gör det.


När du vet och respekterar hur just du ser på världen och vad du på riktigt motiveras av och när du medvetet följer det istället för vad experter och andra kräver och uppmanar dig till, då du, då börjar du LEVA. Min egen känsla är att allt kvävande ogräs försvinner och jag kan växa fritt, i styrka, i min egen takt. <3

 

motivationstips


Den här informationen finns i en avancerad del av Human design och är inte det man först tittar på vid en läsning.

Men här är några tips på vad du kan vara uppmärksam på:

  • Hur motiverar du dig att göra en uppgift? Gör du det på sätt som du lärt och tror att man "ska" för att andra gör så? Går det lätt? Känns det flödande och stimulerande? Skulle det kännas skönare att göra uppgifterna på något annat sätt?  
  • Hur tar du dig an ditt renoveringsprojekt hemma?`Om du gör på ett visst sätt, hur skulle det kännas att göra tvärtom? Varför gör du just som du gör? Skulle du få mer motivation om du gjorde på annat sätt?
  • Om du vet att du borde bryta en relation, hur hittar du drivet att genomföra det? Känns det lugnt och rätt? Finns det en inre pisk med i bilden? Söker du anledningar att slippa? Kan du utforska andra sätt, hur skulle de kännas?


Den viktigaste nyckeln att leva vad som är rätt för dig är genom att veta om och följa sin inre kompass och livsstrategi. Det bidrar oxå till att lära känna även sin motivation. 

Om du inte känner till vad din strategi och kompass är och hur du lever i linje med dem så hjälper jag dig gärna att reda ut begreppen. Är du bekant med och använder dig av dem redan och vill veta mer är du också välkommen.

Kram Helena
 

Läs hela inlägget »

Den här våren har jag dragit mig undan. Inte alls enligt plan för 2020 var året när jag tog ett nytt kliv i mitt arbete och premium-programmet Aktivera ditt sanna jag hade premiär. Och man måste ju smida medan järnet är varmt eller hur?! Det var min plan, vad jag trodde jag borde göra. Fira framgången med att satsa vidare. Men som vanligt bevisas sinnet ha fel. 
 

Inte bara för att anstormningen av nya deltagare uteblev, utan för att jag hade inte energin. Det fanns inget att ösa ur helt enkelt. Förr om åren hade jag kämpat på, pushat och drivit för att nå ut, få bokningar och kunder. Jag hade ändrat koncept och skapat nya för det måste ju vara fel på det jag erbjuder om kunderna inte bokar?
 


I år fanns inte ens energi att driva.
Istället drogs jag med i de sociala mediernas galenskap med syftet att hitta inspiration.


Ni som känner till mig sen innan eller kan Human design vet att som projektor kan man inte jobba på som alla andra, den energin finns helt enkelt inte. Tyvärr är det inte en projektors verklighet som ageras ut på sociala medier och trots att jag är mycket väl medveten om detta så drogs jag med och med det kom känslan att jag aldrig kommer hitta en balans som företagare för hur ska jag orka springa lika fort som alla drivna doers därute?! 

 

Då tog jag en paus. Stängde ner apparna och slutade slentriansurfa. Började ge till mina behov istället.


Nyckeln till att kunna ge är ju att ha, att ha något att ösa ur. Vi är skolade att det är mycket finare att ge än att få och för att få behöver vi ge. Vi är också skolade att det är fult att vara självisk, och att vi kan inte själva må bra om inte vår omgivning mår bra först. Min verklighet är att om inte jag ger till mina behov först så vissnar jag och energin blir urvattnad och matt. Vilka kunder hittar mig då? Då spelar det ingen roll att jag under sessioner är helt uppkopplad och fokuserad för däremellan syns jag inte. 

Jag träffar många anhöriga som lever sina liv för att tillgodose sina närståendes behov till priset av sig själv. Är det värt det? För en del, ja. Men absolut inte för de flesta. Energiskulden som blir efter att ha satt sig själv på paus är tung att betala tillbaka.
 

För att jag ska ha balans och blomstra behöver jag se till att mitt glas är fullt innan jag ger till andra. De sista åren har handlat om att fylla på det men det samhälle vi lever i gör att det är lätt att vi öser ur mer än vi fyller på. Det dryga år som gått med mycket hemma-jobb och minskade möjligheter till fritidsaktiviteter har öppnat ögonen på många. Tempot har lugnats ner och vi har fått en mer balanserad relation till arbetet. Nu återstår det var och en att fortsätta fylla glaset, ge till er själva så det ni har att ge andra kommer ur ett inre överflöd av energi. 
 

Jag vet att många har svårt att se vart det är obalans och att det är så inpräntat och sitter så djupt inuti att finnas för andra så man vet inte ens vart man ska börja. Det kan också dra upp skuld och även skam vid tanken på att prioritera sig själv vilket är känslor vi människor gärna undviker. Många har också levt i skuggan av andra så länge att man inte ens vet vilka behov man har, hur det känns när man äter vad kroppen vill ha och inte vad som är trenden för tillfället, vad som är normaltillstånd och vad som är signaler på stress till exempel eller vad man tycker är kul att göra eller uppleva. Man är nästan bedövad. 
 

Att ge till de egna behoven är härligt och livet blir så mycket mer tillfredsställande och framgångsrikt. Det är dessutom smittsamt så omgivningen får mer värde av en både i inspiration och i att man har mer att ge. Låter inte det lockande?


Om du känner igen dig och vill ha hjälp att bryta beteendet av att ösa ur ett tomt kärl så kan du enkelt boka en tid här.

För dig som aldrig varit hos mig tidigare har jag ett sommarerbjudande med 200 kr rabatt på första sessionen, eller som alltid för nya kunder - köp ett sessionspaket på tre timmar och få 750 kr rabatt

Ha en fin dag,
Helena
 

Läs hela inlägget »

Det är väntan i luften. Väntan på bättre tider, på vaccinets frälsning, på att livet ska återgå till det normala igen. 
Människan har det senaste året satt sitt liv på paus av rädsla för att bli sjuk, göra fel, smitta andra. Man har satt sitt liv på paus för att restriktionerna hindrar en från att göra det man annars skulle ha gjort. 
 

Med andra ord kan man säga att människan har låtit de yttre omständigheterna styra tillvaron.

När jag ser tillbaka på mitt liv så är det precis vad jag gjorde. Jag lät andra människor och händelser påverka min upplevelse av verkligheten. Dit vill jag inte gå igen. Så hur kan man lära sig konsten att vänta, konstruktivt?

Att vänta är en väsentlig del av de flesta människors naturliga sätt att ta sig an livet. Tittar vi på livsstrategin för Human designs olika energityper Generators, Projectors, Manifestors och Reflectors så handlar det om olika sätt att vänta in rätt timing i tillvaron. 

Men ordet väntan har en rätt negativ klang. Väntan antyder att något är passivt och ligger utanför ens kontroll, att man själv inte kan påverka. Den ger sken av maktlöshet. Man sitter med sin kölapp och väntar på att "någon" ska ropa att det är ens tur. Eller så väntar man isolerad hemma på att "någon" ska meddela att det är okej att gå ut och umgås igen.

De senaste dagarna har denna väntan knackat på, givit sig tillkänna i mig. Vad väntar jag på egentligen?! Jag noterar hur jag slentriantittar på tv, slentriansurfar på sociala medier, slentrianäter, slentriandricker och slentrianvankar omkring. I väntan på något annat så fyller jag tillvaron med sånt som inte har någon annan mening än att "slå ihjäl" några minuter, timmar, dagar... Slå ihjäl tiden, den abstrakta, som i dessa tider dessutom verkar snurra allt fortare och fortare. Vill jag se tillbaka på den här tiden i mitt liv som en enda lång väntan på något bättre?? Absolut inte! Har jag ägnat så himla många år till att träna mig att leva i Nuet så vill jag använda den här utmanande tiden till att ta det ett steg till.
 

destruktiva spiraler
 

Under decennier har människan levt i press att hinna så mycket som möjligt under dygnets timmar. Antalet timmar på jobbet har premierats mer än vad man av kvalitét utfört, man har stressat för att hinna till stresshanteringskursen, tagit bilen för att åka och motionera och yogat för att kompensera för stillasittande jobb. Det för att nämna några galna företeelser. 

Nu har vi tvingats dra i handbromsen. Stanna upp. Strukturera om arbetstimmarna och motionera direkt från den egna ytterdörren. Många har fått tillbaka delar av dygnet, återfått förlorade timmar och den yttre stressen har minskat. 
 

Jätteskönt. Eller? 

Det ironiska i det hela är att när vi stannar så kommer det vi tidigare sprungit ifrån, sånt vi förut inte hunnit se och uppmärksamma, upp till ytan! Symtom som utmattning, ångest, smärta och rastlöshet kan vara några exempel. Bitterhet, frustration och ilska andra. 

Strategin många tar till i det här läget är att bita ihop, gå in i "pausläge" och vänta på bättre tider. Och så börjar man hitta sätt att slå ihjäl tiden genom att kanske maniskt titta på nyheter, söka efter tecken på att läget ska förändras. Man surfar på sociala medier och blir förbannad på andra som inte följer rekommendationer, skrämmer upp sig och andra med exempel på tragedier, man ältar det negativa läget om och om igen med alla som ivrigt hänger på. Och man befäster känslan av maktlöshet.

Väntan blir outhärdlig, tröttsam och nedbrytande, både mentalt men också för ens immunförsvar. 
 

lösningen?
 

Här gäller det att byta fokus. Sluta låta dessa omständigheter påverka det inre tillståndet.

Börja ta tag i dagen på ett konstruktivt sätt.

Göra Dig delaktig i hur just Din upplevelse av Din dag ska bli. 
Det kan man påverka!


 

konsten att vänta
 

Som jag beskrev nyss så handlar livet till stor del om att vänta in rätt timing innan vi med lätthet genomför det vi vill och behöver göra. Men eftersom vi har lärt oss att för att något i den här världen så behöver vi kavla upp ärmarna och jobba, så innebär väntan en utmaning med negativ klang. En frånvaro av kraft.

Men vad händer om vi byter ut ordet väntan mot förberedelse eller inställelse, märker du någon skillnad i din känsla? 

Hur kan du använda den här tiden som en förberedelse för livet? Oavsett om det blir som det var förut eller om allt blir annorlunda, hur kan du ställa in Dig så du är redo att ta emot livet?

 

Varje morgon skriver jag i min skrivbok och det jag fokuserar på är hur jag kan göra mig delaktig i min dag, hur jag kan ställa in mig för att få ut det bästa av dagen.
 

  1. Vad vill JAG få ut av den här dagen?
  2. Vad vill jag bidra med idag?
  3. Hur vill jag må ikväll?


Bara av att ställa mig dessa frågor förändrar jag inställningen för min dag! Och fastna inte i vad du vill göra som man inte får just nu, fokusera på känslan istället! Testa! 

 

Läs hela inlägget »

När min dotter nyligen fick ansiktet fullt med små röda prickar så tog jag med henne till homeopaten för att få stöd att läka, samtidigt som jag frågar om vad hon känslomässigt upplevt innan utslagen uppstod. 
Jättekonstigt i hennes värld. Hon ville bara gå till doktorn för att få veta vad som är fel. För nåt fel är det, eller?!


2010 utbildade jag mig inom Metamedicin som är en förklaringsmodell till vad som är själva orsaken till att kroppen utvecklar vad vi kallar sjukdomssymtom.
Sen dess har jag haft ett helt annat perspektiv på de symtom jag får i min kropp. Jag vet att det finns en naturlig förklaring till varför och det är där jag lägger min uppmärksamhet istället för på symtomet.
De flesta jag umgås med har samma intresse vilket såklart gör att det blir det "normala" för mig. Men så är det ju inte för de flesta förstår jag. Det "normala" är att när man får ett symtom så går man till doktorn och får något medel som "botar" åkomman, precis som min dotter redan uppfattat. Inget fel med det så länge det funkar och om man inte har det här orsak-verkan-perspektivet. 
Att ha det andra, holistiska synsättet bottnar i ett intresse av att utvecklas och vilja ta ansvar för den utvecklingen. Det är inte självklart för de allra flesta i den här världen.
 

slump eller mening?
 

Att leva i orsaken istället för i konsekvensen har bidragit till att jag skiftat mitt liv från att vara ett offer för omständigheter och otur till att själv ha makt och kontroll - i positiv bemärkelse - över min upplevelse av livet.
Jag håller helt enkelt själv i taktpinnen i min egen kroppsymfoni. 

Betyder det att jag aldrig upplever symtom, eller att jag är immun mot allvarlig sjukdom? 

Nej, men det betyder att jag inte känner rädsla för att "drabbas" av en. Jag vet att om en sjukdom uppstår i mitt system så finns det något jag inte sett inom mig än, något gömt som behöver skiftas eller aktiveras. Och det är för mig en enorm möjlighet att nå en ny nivå av livet. En chans att utvecklas, lära och höja mitt medvetande. Och utifrån mitt högsta bästa så kommer symtomet/sjukdomen upphöra eller inte upphöra. Inget är rätt eller fel, bra eller dåligt. Det är livet. För mig finns ingen annan väg än denna. Mina första 30 år präglades av maktlöshet och känslan av att vara ett offer för omständigheterna, och det är ett liv jag inte vill leva!

Jag vet att många reagerar starkt när man nämner bakomliggande orsaker. Det kan kännas skrämmande och känslosamt för vad då, det är ju "bara eksem", det beror ju inte på mig! Man är rädd för skuld och att ha gjort fel, och att dra upp smärtsamma känslor när man bara vill bli av med några utslag kan kännas kränkande till och med.

Jag hör många utbrista, "hur kan hen få cancer eller xxx, hen som var så positiv, vältränad och aldrig gjorde någon nåt ont"... Som om sjukdom vore ett straff. Det är det inte. Det är heller inget vi medvetet skapar. Det är en bio-logisk process där vårt system försöker hantera något vi med vår helhet av kropp-själ-sinne inte haft strategier att kunna möta fullt ut. 

Det här förhållningssättet betyder inte att jag är emot traditionell sjukvård. Men jag skulle önska att den inte jobbade i stuprör utan hade ett mer holistiskt perspektiv och att det funnits en öppenhet för samverkan med alternativa former. 

Det är min framtida vision❣
 

metamedicin + human design = hälsa
 

2014 började min resa inom Human design system som är en förklaringsmodell över hur människan interagerar med andra och livet kan man säga. En mix av läror som Numerologi, I'Ching, astrologi och kabbalah sammanfört i en mänsklig bruksanvisning. Extremt precis och unik för varje människa. 

Ju mer jag lärt mig följa min unika designs manual desto mer kommer jag i kontakt med den naturliga intelligensen jag är skapad ur och livet känns både mer meningsfullt och enkelt. Jag kan se hur mina första 30 år handlat om att uppleva känslan av att leva i skuggan av mig själv och hur det även fysiskt påverkat mig. Min kropp som idag passerat 45 upplever betydligt färre symtom än vad min 20 åriga kropp upplevde. Ju mer jag studerar Human design desto mer faller allt på plats när det kommer till vår fysiska hälsa. Att leva i skuggan av sig själv skapar ohälsa, både fysiskt och mentalt och att inte få blomstra ut i sin fulla potential gör ont. Det är vår födslorätt att blomstra som sig själv❣

Det ironiska i det hela är att vårt skugg-jag i själva verket bara är nyanser från vårt sanna jag! Det handlar många gånger om små justeringar som gör att kugghjulen hamnar på plats och livet kan flöda ur en förståelse för vem man är och hur allt är i perfekt ordning.
 

aktivera ditt sanna jag
 

Känner du att du inte får ut din fulla potential, att du har mer att ge? Borde livet kännas bättre än det gör? Hamnar du ständigt i återvändsgränder? Undrar du hur andra lyckas lösa livet så mycket bättre? Fastnar du lätt i tankekaos och ältande utan att hitta något hur och varför? Dras du med i trender om hälsa, självhjälpstips och strategier för att må bra som varit framgångsrika för andra men inte alls verkar fungera på dig?

Då kan det faktiskt vara så att du tom strävar efter att leva i skuggan av din fulla potential. Att det du tror är dina fel & brister i själva verket behöver sättas i rätt sammanhang och aktiveras, för det är dina superkrafter!

I de tider som är nu är det så skönt att veta vem man är och hur man vet vilka beslut som är rätt att ta utan att dras med i skrämselkampanjer åt det ena eller andra hållet. När kanske hälsan eller arbetssituationen hotas behöver man hitta tilliten och tryggheten inuti. 

I maj öppnar jag nya platser i mentorsprogrammet "Aktivera ditt sanna jag" där vi under 9 månader, i ett noga sammansatt koncept steg för steg tar dig ur skuggan och in till kontakten med din potential. Du får djup förståelse för bla hur du naturligt tar sanna beslut, vad som är egots tricks och vilka präglingar som styrt dig. Vi skiftar bakomliggande orsaker till fysiska och mentala symtom och du får kontinuerligt stöd hela vägen av både mig och av det gäng som går och har gått programmet.

En investering för livet ❤
 

Är du nyfiken och vill veta mer om det här programmet så kan du kontakta mig här med ditt telefonnr så hörs vi över ett fritt samtal. Och klicka på bilden för att läsa mer om själva programmet, upplägg och innehåll. Och vad andra har att säga om programmet. 

Läs hela inlägget »

Världen så som vi hittills känt den är förändrad. Vi har fått göra och leva annorlunda. Som med allt kan man se det som något gott eller ont och allt däremellan. Frågan är vad vi väljer.

Som jag ser det har evolutionen nått en punkt där vi inte längre kan lita på de strukturer som förr skyddat oss, samhällets skyddsnät. Allt som förr varit tryggt är i gungfly. Vi har kommit till en punkt i utvecklingen där hierarkier ska utplånas och där de inre superkrafterna vi var och en naturligt besitter ska värderas högre och där samarbete och samverkan och win-win-win situationer och konstellationer ska premieras. 

Vad innebär det då i praktiken? Det är ju svårt att säga eftersom vi aldrig varit med om det här förut på det här planeten. Men vad jag tror är att vi inte längre kan överlåta våra liv i andras händer. Vi kan inte fortsätta leva som vi gjort fram till att världen sattes på paus, i omedvetenhet och köra över vår kropp och själ för att sen låta experter och samhälle lösa konsekvenserna. Vi kan inte vänta på att tillsatser och socker ska uteslutas ur vår mat om vi samtidigt köper den. Vi kan heller inte fortsätta stödja den samhällsstruktur som drivit oss att köra över vår kropp och själ, genom att tex måsta gå till jobbet trots att man är sjuk för att kunna betala för mat och boende. Om alla tar ansvar för sin hälsa och får utrymme att göra det skulle virus inte vara ett hot på det sätt vi tror det är. 

Vi kan inte fortsätta sitta i våra soffor och mata oss med vad än media har lust att påstå är viktigt utan att själva reflektera och lyssna inåt till vad som resonerar sant. Se bara på världen just nu. Fler och fler rapporter kommer ut som pekar på att den här nedsläckningen inte vare sig är effektiv, sund eller i linje med mänskliga rättigheter. Det är dags att sluta vara ett får som följer flocken och bli mer som katten, agera i kärlek till dig själv och livet.

Frågan vi var och en behöver börja ställa oss, kontemplera över och verkligen känna på är, vad i sanningens namn är rimligt? Om nästa restriktion säger att du inte ska lämna ditt sovrum annat än i yttersta nödfall och bara om övriga familjen inte är i närheten, kommer du följa det då? Och om du gör det, för vems skull? I vilket syfte? För att man lyder? För att du är rädd för att "ställa till nåt", för att alla andra gör det? För att det i ditt hjärta känns sant?

Jag är inte intresserad att föra någon kamp, men jag åberopar min fria vilja som människa, det val jag har att följa min inre känsla. Och att göra det kan innebära ett nej till munskydd för att gå och handla, men om det står en vakt och kräver det för att jag ska få ta tåget till en efterlängtad vän så blir det förmodligen ett ja. 

Att lyssna in och följa din inre sanning betyder inte att saker står skrivet i sten, eller att vi behöver ta ställning för sakens skull, det betyder att lyssna in i varje nu, till varje enskilt beslut som behöver tas. Just nu säger min kropp nej till vaccin. Det betyder inte att jag aldrig kommer ta det, det betyder inte att jag har lust att driva frågan om vaccinets vara eller icke vara, den frågan behöver jag inte ens analysera. Det enda jag behöver göra är att känna Ja eller Nej. Tack. 

För att göra detta krävs dels mod för det provocerar flockmentaliteten i människor men det krävs oxå självkännedom så du vet skillnaden mellan vad som kommer ur rädsla och egot jämfört med vad som kommer ur din kropps och själs intelligens. Hur känns det inom dig när svaret är Nej respektive Ja? 
Riktlinjer att utgå från om du inte känner till din inre kompass enligt Human design:

- När du känner en hetsighet inom dig är det EGOT, då backar du ett steg i ditt inre och andas, räknar till åtta och KÄNNER efter...

- känner du lugn och lätthet inom dig är det JA.

- känner du att energin sluter sig och du blir tung inuti är det NEJ.

Det blir inte enklare än så. Tänk vilken värld vi skulle få om alla lyssnade in och följde sina hjärtan, sin glädje! Det är ju genom våra val vi förändrar! ❤

KRAM HELENA

Läs hela inlägget »

Inom Human Design pratar man om en mängd olika saker som definierar det system vi klivit in i som fysisk människa. En del är profilen som visar den livsväg vi går och vad syftet är. Jag som har en sexa i min profil har tre faser jag går igenom, var och en med olika syfte. Den första fasen handlar om att leva och uppleva skuggsidan av mig själv och livet för att dra lärdom och känna vad jag inte trivs med. Den andra fasen handlar om att dra mig undan lite, att inte interagera lika mycket med omgivningen utan istället sätta mig på taket, zooma ut perspektivet på livet och betrakta hur liv spelas ut för andra människor. Det är också en tid för utbildning, att förkovra sig för att få en djupare förståelse för både de egna erfarenheterna och varför människor agerar och upplever det de gör.

 

the loof on a roof the loof on a roof

Det är här, under tiden på taket som jag dels hittade till bloggandet som blev ett sätt att reflektera och dela vad jag betraktar runt omkring. Men jag har även utbildat mig om livet ur ett andligt och energiperspektiv, jag har lärt mig om metamedicinens nycklar och förklaringar till hur vår fysiska kostym bio-logiskt fungerar. Och slutligen har jag genom Human Design lärt mig kartan som beskriver varje människas unika energi med alltifrån naturliga gåvor och talanger, till sårbara öppenheter och unika syfte med var och ens liv.

 

Nu när jag närmar mig den tredje fasen där det är dags att integrera de egna erfarenheterna med vad jag lärt under åren av inlärning och betraktande är det i en period av världslig gungfly vilket är ett intressant sammanträffande. År 2027 när allt är nystartat i världen har jag förmodligen klivit ner, redo att integrera med den nya världen. Spännande! 
Att kliva ner är såklart inte ett plötsligt hopp utan det verkar handla om att pendla mellan känslan av att kliva ner i en kokande gryta och lugnet av att sitta där uppe och se på. Jag försöker hänga med i svängarna så gott det går.

Vad har då den här långa inledningen med ett tredje världskrig att göra?!

Jo det är min betraktelse av det jag både ser från mitt tak, men också det jag dragits med i när jag gjort besök nere i grytan. Hjälp vad lätt det är att dras med och oj vad lockande det är att ge efter och dyka in i dramat.

 

ett krig bakom skärmar & kulisser
 

Jag ser en splittrad mänsklighet om kämpar på varsin sida av en värld som förändras. Den ena sidan utifrån det perspektiv vi lärt oss om i skolan, av samhället, av vetenskap, forskare och det vi med våra fysiska sinnen de facto ser och upplever. Som sätter sin tillit till myndigheter och regler.

Den andra sidan med ett mer abstrakt perspektiv, som ser bakom kulisser, som ifrågasätter allt vad den andra gruppen lever utifrån och som värnar vår frihet. En sida som är öppen att tro på dolda agendor från en maktelit, att vi lever i ett rikt befolkat universum och att vi inte behöver tro på allt vi matas med och en mängd annat vi inte vetenskapligt fått bevisat.

 

Vi lever helt enkelt utifrån den världsåskådning vi köpt in till.
Vi väljer att tro det vi vill tro. Ofta det vi lärt oss tro på. Oavsett om man är övertygad om att Trump med anhängare är galningar eller om man med samma övertygelse tror han är världens frälsare så är det den världsbild du valt. Och det är okej att tro på båda.

Det är okej att tro att vaccin är lösningen på virusproblem. Men det är oxå okej att tro att virus är en del av livet och att istället välja att lita till sin kropp och dess immunförsvar.

 

Problemet som jag ser det är att den ena sidan tycker att de har rätt och de lägger enorm kraft på att misskreditera och håna den grupp som de valt att kalla konspirationsteoretiker och foliehattar som paranoida, verklighetsfrånvända tokar som inte har några trovärdiga källhänvisningar eftersom mainstream media inte skriver och rapporterar om det. Många dömer och lägger skuld och bördor på den här gruppen som de inte tycker tar sitt ansvar.

Den sk konspirationsgruppen tycker såklart också att det är de som har rätt. Här läggs också enorm kraft på att döma den förra sidan som sovande, omedvetna, tredimensionella bakåtsträvare som lättlurat köper allt som matas ut från makteliten. Många åtar sig rollen att upplysa och tvinga på kunskap med källhänvisningar som aldrig når fram och mister nära och kära i kampen.
 

Det som jag syftar på som ett tredje världskrig är att vår frihet börjar begränsas rejält. Människor som tycker annorlunda tystas ner, portas från sociala plattformar och beläggs med censur. Klimatet mellan de olika grupperna gör att jag och många med mig knappt vågar uttrycka oss offentligt i sociala medier för det är obehagligt när man blir attackerad och hånad. Vi som vill lyssna till den inre vägledningen istället för att dras med i massan håller det för oss själva. Det vi ser spelas ut i Presidentvalet, valfusk eller ej, kränkningen av yttrandefriheten, vaccinfrågans ja eller nej, maskbärande eller inte, UFO trams eller sanning, vegan vs kött, 5G framtid eller hälsofara osv osv det är krig.
Ett krig om vilken sida som har rätt.

Men alla har rätt och alla har fel. Sanningen är inget vi kan besluta om som en enhetlig religion för alla. Vi kan inte tvinga någon att tro på det vi tror på. Inte heller döma. Det är som att håna och döma en frisörelev för att den inte vet hur man bygger ett hus. Eller en byggnadselev för att den inte vet hur man klipper en page. Vi har olika grunder och synsätt.

Sanningen är att den värld och det liv som vi känner det är på väg att förändras vare sig vi står på den ena eller andra sidan.
Vi har nått en punkt i evolutionen som människor där de gamla strukturerna inte längre ger oss den trygghet de tidigare gjort. Och när något gammalt ska rasa så krävs det energi, och motsättningar drar verkligen igång energi, eller hur?!
 

Egot älskar den här kampen och går gärna in i den ena sidan och gör sig viktig och säker genom att ta ställning och sen döma allt och alla som inte håller med. Jag vet det och behöver vara superalert för att hålla mitt fokus.

Var varsam. Att dras med i egots spel skapar bara oreda. Hos dig och hos din omgivning. 
Du märker att det är egot som är igång när du känner dig provocerad, spänd, stressad, i försvar eller attackkänsla och egentligen ganska rädd. När du drivs att pressa fram handlingar som att måsta väcka upp min omgivning till det som sker! Eller jag måste få alla andra att förstå vikten av att hålla avstånd eller sluta äta kött eller ta vaccinet! 
Men det är också ett egobeteende att passivt vänta på att någon annan, eller de med makt ska ordna allt. 

 

it's time to rise
 

När jag dras med i egots stress över att måsta att ta ställning åt än det ena och än det andra hållet lyckas jag sansa mig och dra mig upp på taket igen, och igen och igen. Där landar jag mjukt och skönt i mitt inre och ser plötsligt klart. Det tredje världskriget är här för att bryta ner allt vad som inte längre innebär evolution och fri utveckling av vår art. Precis som man förutser inom Human Design och många andra läror så står vi inför en förändring ingen av oss kan föreställa sig. Jag har skrivit om det i en tidigare bloggtext "ett skifte" utifrån just skiftet 2027. Det är vi människor som skapat det här, det är ur kaos en ny ordning uppstår.

 

känn tillit
 

Det är vad jag vill trycka på just nu - allt är i sin ordning. Det viktiga är inte att välja sida eller få andra att välja din sida. Vi behöver mer än någonsin värna och respektera var och ens fria val.

Ställ bara dig själv frågan varför du väljer som du gör. Strunta i andra. Är du sann i dina val kommer du heller inte bli lika provocerad av hur andra gör.


Väljer du för att någon säger att du måste pga xxx.. eller är det för att du är rädd för vad som annars ska hända? eller är det för att din magkänsla säger det? 
Hur känns ditt val? Känn efter - hur känns det att välja det ena?
Glöm inte att känna efter hur det känns att välja det andra med!


Välj alltid det som ger dig en inre lättnad, en lätthet och expansion för det är det val som din kropp, själ och ande känner är rätt, just nu. Har du svårt att känna vad som är sant så utgå från att det då är ett nej för nu. Ett nej kan man alltid omvandla till ett ja längre fram. Ett ja är svårare att ändra. 
 

Kan du med säkerhet säga Ja till det du står inför? 
Om inte, vad riskerar du med att vänta?


Vi står inför en förändring bortom vår uppfattningsförmåga och den kommer utmana mänskligheten.

  • Kom ihåg - vad du än ser, hör och läser om - det finns alltid en andra sida av myntet, även om det verkar otänkbart för dig så kan någon annan se den.
  • Var uppmärksam på när egot triggats igång och kliv ur situationen, lämna rummet och andas dig tillbaka. Går det inte lämna, räkna till minst 8 så du snäpper ur dig ur den omedelbara egoreaktionen. 
  • Lev ditt liv, njut av nuet och glöm inte att drömma om en framtid utan kontroll, rädsla och maktmissbruk. Dröm om en framtid av harmoni, frihet och gemenskap. 

Känns det oroligt, ängsligt och svårt? Den 21 jan startar första steget av kursen Öppna ögonen där jag delar med mig av vad som hjälpt mig att trassla mig ur och genomskåda egot och det jag lärt under min tid på taket! 
Läs om kursen här.

Varma kramar Helena
 
Läs hela inlägget »
Bilder används under Creative Commons från Aiko, Thomas & Juliette+Isaac, dkalo, topgold, winnifredxoxo, Valerie Everett, mikecogh, purpleslog, Carmela Nava, kevin dooley, tinyfroglet, Viktor_U_Cat, Chris Urbanowicz