gästavsnitt i
uppvaket-podcast
uppvaket-podcast
följ
youtubekanalen
youtubekanalen
välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2023 > 09
2 kommentarer 
Som jag redan berättat fick jag mitt konto på facebook hackat i somras med en rad händelser som följd. Det fick mig att reflektera. Sett på den händelsen utifrån ett högre perspektiv blir det ganska intressant.
Den eller det som hackade mitt konto hade terrorvarning över de inlägg som hen hann göra. Profilbilden var ondskefull och grym och inläggen än grymmare. Man skulle kunna likna hackningen vid hur vårt ego-mind tagit över vårt sinne. Vi är helt enkelt hackade ända tills vi börjar genomskåda de kritiska, nedlåtande, dömande tankar som terroriserat oss i mer eller mindre utsträckning genom livet. I vissa perioder kan det kännas som om man inte har någon som helst kontroll på tankarna, de lever sitt egna liv i ens huvud.
Men så snart jag upptäckte att kontot blivit hackat så fick jag steg för steg visa för facebook vem som är min riktiga identitet, bevisa att jag var jag och att hackern var falsk. När jag bevisat att mitt konto var mitt återfick jag det och kunde städa bort allt i terrorväg som hackern lagt ut.
En liknande process går vi själva igenom för att bevisa vad som är sanna tankar grundade i självkärlek. Alla övriga är falska sk not-self-babbel.
Vi behöver identifiera och reflektera, ifrågasätta dessa dömande och kritiska ego-tankar som är grundade i rädsla. Se dem utan att tro att de är verkliga. Omfamna och förlåta den del av oss som accepterat den versionen av Livet. Möta det inre dömandet med förståelse och kärlek samtidigt som vi bestämt riktar fokus bort från det falska jaget. Beviset vi har är att en sann tanke känns gott och lätt inuti, en falsk gör en låg och tung.
Vi städar helt enkelt bort egots terroriserande tankar och återtar kommandot över vad och hur vi tänker.
Strax efter jag fått tillbaka mitt konto och rensat bort alla spår av hackern så stängdes hela kontot oväntat ner pga otillåten aktivitet. Ett permanent beslut utan möjlighet att få tillbaka det. Allt försvann. Alla minnen och bilder, alla grupper och sidor jag administrerade, min mans minnessida har ingen ansvarig längre. Katastrof! skriker egot. Det var ju inte mitt fel! Kräv upprättelse, överklaga, kämpa, det är ju mitt!! Har jag inga rättigheter alls?! Hur ska jag nu synas och nå ut till vänner, bekanta och min kundkrets!! Så många tankar som egot serverade ur ett katastrofperspektiv.
Det var skrämmande att se vad mycket jag byggt upp mitt liv runt sociala medier även om jag experimenterat en hel del med att i perioder stänga ner. Men nu när allt försvann blev det så definitivt och tydligt. Jag betraktade mina gamla ursäkter och hur jag rättfärdiggjort all tid jag spenderat i den "världen". Det är ju kul, ett bra sätt att hålla kontakt. Det är fint att se och följa hur nära och kära (och kändisar) har det osv. Men behöver man det varje dag hundra ggr om dagen? Eller är det en flykt från det verkliga livet, från nuet? Från sig själv? Från ensamhet? Från sitt förflutna? Ett sätt att undvika känslor som skulle behöva uppmärksammas?
Att få kontot stängt och se det gå förlorat drog upp massor i mig. Men när jag tagit mig igenom alla egots reaktioner och landat bortom så infann sig en frid, en frihet till och med. Det är ju en fiktiv och många gånger uppdiktad värld vi bevittnar och deltar i.
Med det sagt så finns det självklart även mängder av fördelar med den sociala medievärld som byggts upp. Vi har alla fått en röst att dela på sätt som inte var möjligt förr. Använt i sanning är det ju fantastiskt.
ett sanningens hus
Den här sociala fiktiva världen kan liknas vid den tredimensionella värld vi tror är verkligheten. En ego-värld som vi tror har en början och ett slut. En värld som är uppbyggd av polariteter och tid och styrd av ett ego-mind som trott sig veta bättre än skapelsens källa, ett ego som trodde sig kunna ta saken i egna händer..
För mig blev nedstängningen av facebook-kontot en viktig pusselbit i mitt egos döendeprocess. Precis som Anders död för 1,5 år sen blev. Jag känner hur den illusoriska 3D-världen löses upp för varje del av egot som dör bort, och omvandlas till... ingenting? Nej, när egot dör faller illusionens hus samman och kvar är sanningens hus där inget dör eller försvinner. Precis som när hackern eliminerats las facebook-kontot ner och kvar blev mitt sanna liv. Jag kan varken fly eller gömma mig för sanningen längre. What you see is what you get. Inga mer fasader, filter eller spel. Inget mer drama.
Den avidentifieringen från illusionen ger frihet på riktigt. En frihet som gör att om jag tex väljer att starta ett nytt facebook-konto så blir det från samma perspektiv som om jag startar en ny spelomgång i Super Mario Bros (den enda spelreferens jag har). Jag har en helt annan medvetenhet med mig helt enkelt och jag gör det för att spela med i spelet en stund.
en ny värld
Det är dags att låta gammalt falla till förmån för nytt. Både på insidan och utsidan. Och det nya som utgår från sanningens hus innefattar möjligheter som vi inte har varit i närheten av tidigare. Relationer kommer se annorlunda ut, jobben kommer förändras, skola och omsorg lika så. Många är det som pratar och förutspår att det är vad som sker i världen just nu. Jag har tidigare skrivit om det utifrån Human designs perspektiv också. År 2027 så ändras den bakgrundsfrekvens som funnits sen 400år tillbaka vilket innebär att vårt sociala och samhälles fundament, säkerhetsnät kommer att bytas ut. Hur det ska gå till är omöjligt att säga eftersom vi aldrig har gått igenom något liknande förut. Men med tanke på hur allt gungar ute i världen sen flera år tillbaka är processen i full gång.
Att se hur det invanda faller kan vara läskigt och det krävs både mod och nyfikenhet att säga ja när det nya knackar på. Det kan vara möjligheter du aldrig kunnat föreställa dig. Nya former av arbete, av relationer och levnadssätt. Att våga säga ja till något nytt som är grundat i en gudomlig sanning är svårare än man tror för vi har ingen referensram, inget vi kan luta oss mot erfarenhetsmässigt. Allt vi kan göra är att våga välja hjärtats väg, våga lyssna till hjärtat istället för det sinne som styrt vår tillvaro hittills.
Tänk vilka möjligheter det öppnar för. Bortom illusionens hus finns bara vinster och våra LIV kan bara bli rikare.
Som jag ser det är det som en programvara som ska uppdateras. Precis som de gamla Nintendospelen är utbytta till förmån för de mest avancerade speltekniker och program så ska vår tredimensionella värld uppgraderas. I sanningens hus behöver inte vårt sinne ta något i egna händer längre.
Som hackade ego-minds har vi kämpat och skapat, byggt och sökt lösningar på all världens bekymmer som bara tycks bli fler och fler. Vi har sparat, förvaltat och planerat i tron att vi har kontroll på våra liv. Vi har jobbat och strävat för att några veckor per år uppleva en lika fulltecknad, om än rolig, semester för att sen återgå till den kravfyllda vardagens kneg. Så händer svåra saker som sjukdom eller finanskriser, naturkatastrofer och terrordåd, och plötsligt har vi ingen kontroll längre utan vi blir offer för de omständigheter som omger oss och vi dömer oss och omvärlden allt hårdare. Livet känns orättvist och hårt och det blir allt svårare att räkna ut hur vi ska kunna ta saken i egna händer och hitta lösningarna. Hur skönt är det då inte att fly in i ännu en illusion, in i de sociala mediernas fiktiva värld?
Men varför inte våga göra nytt, följa hjärtats väg rakt ut i det okända, till ett liv på riktigt och till vad som garanterat blir en bättre och mer njutbar tillvaro istället för att leva i ännu en illusion i illusionen?
Vågar du?