gästavsnitt i
uppvaket-podcast
uppvaket-podcast
följ
youtubekanalen
youtubekanalen
välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2024 > 03
5 kommentarer 
I somras skrev jag en hel del om relationer, tankar om man får gå vidare, om att våga gå vidare, om att öppna hjärtat för en ny man som "änka" och tankar om hur en ny relation kan ta sig uttryck bortom det traditionella och av kollektivet förutbestämda.
Jag skrev om de tre kärlekarna jag läst om som många går igenom i sitt liv. Där en av relationerna handlar om starka känslor och att möta inre sår och svårigheter med mycket slitningar och smärta i en slags tvingande utveckling. Jag kunde lätt koppla min första vuxna kärleksrelation till den beskrivningen.
Den andra kärleken handlade mer om trygghet och lugn utan så mycket dramatik, där man kanske till och med undrar om det ens kan ha handlat om riktig kärlek, för det går ju så lätt. En klockren beskrivning av relationen till min förra man, barnens pappa.
Och den tredje relationen är så en kärlek som kommer till en utan att man ens söker, som att livet orkestrerat den långt bortom ens fattningsförmåga, och man har ingen möjlighet att värja sig...
Där är jag nu.
Under sommar och höst har jag haft dörren lite på glänt, gått på någon dejt och haft några kontakter över nätet. Jag fick betrakta hur jag till skillnad mot den yngre dejtingversionen av mig själv var autentisk och sann utan de fasader och spel som ofta präglar dejtande i inledningsfasen. Jag lärde mig sätta gränser och säga stopp. Och vad jag landade i var en lista, eller en beställning på egenskaper hos den man jag skulle kunna tänka mig att öppna mig för. En för mig orimlig lista, jag skrattade när jag nämnde den för mina vänner för hur i hela världen skulle jag kunna träffa en sådan man, här i Östersund?! Och finns det ens någon sån?!
mötet
Kort därefter kom då kvällen när Livet skulle ge mig svar på tal. En helt vanlig danskväll drogs min energi direkt till ett hörn av lokalen där det stod en främmande man och budskapet jag hörde i mitt huvud var, -kom ihåg det här nu Helena, Livet kan visst leverera och du känner det redan nu innan ni ens dansat...
En stund senare stod han framför mig och redan efter några danssteg hade han bockat av den första av vad som skulle visa sig, alla punkter på min lista.
Det har inte gått lång tid sen vi möttes, allt är fortfarande nytt och bubbligt. Men det vi Är och upplever tillsammans är utanför min tidigare begreppsvärld och utan spel och fasader nås ett djup och en kontakt som går bortom tid och rum. Vi kände båda den där första dejten dagen efter danskvällen att vi öppnat oss för något nytt och mycket speciellt.
Jag har fått äta upp mina egna ord om samboskap, jag har fått möta nya inre demoner, ego-tankar och rädslor, och fler lär säkert dyka upp framöver. Men framförallt har jag fått syn på de dörrar jag stängt om mitt hjärta när en efter en öppnas upp. Jag känner mig som en nykläckt fågelunge, som kläckts med kärlekens värme. Nu står jag här skör och sårbar, utan något skyddande skal. Så läskigt men oxå så underbart, med den villkorslösa kärleken som håller mig trygg.
När vi kliver ur vägen och låter Livet vägleda kan det ske händelser och möten vi aldrig själva skulle kunnat orkestrera. Att på hemmaplan möta denna gudomligt arrangerade tredje kärleken i mitt liv hade jag aldrig vågat tro. Att det dessutom är någon som kommer 84 mil härifrån, som inte vet ett endaste dugg om mig och vad jag gått igenom, som inte läst en enda text eller lyssnat till ett enda klipp med mig har varit så befriande. Jag är fri att bara vara den jag är idag!
Vi startar ett nytt kapitel. Tillsammans.
Det här är bara början och vi vet inte vart Livet för oss härnäst, men jag säger JA, jag njuter och känner hur lyckan sprider sig genom hela mitt väsen.