välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2018 > 01
Dessa frågor som hänger i luften. De pockar på, retas, provocerar och visar sig från olika perspektiv. Jag dras med. Jag låter mig provoceras. Jag tycker, jag dömer, jag använder alla medel jag kan för att slippa se. För i samma stund som jag ser frågan som hänger där så känner jag svaret inom mig. Ser en helhet & en lösning. Subtilt men ack så pockande. Oftast är det svar som jag intellektuellt inte förstår. Svar som ligger utanför ramarna, som många skulle uppfatta som en galenpannas resonemang. Så därför är det motstånd, det är en slags brottningsmatch innan jag öppnar mig med den nyfikenhet som krävs för att kunna närma mig ett svar som mitt sinne inte kan ta in.
Den fråga jag plockar ner ur det kollektiva just nu är kanske inte så mycket en fråga egentligen, det är många frågor som visar sig genom olika uttryck. Svaret jag ska försöka förmedla är enhetligt och handlar om RÄDSLA.
Det är en överhängande rädsla som finns kollektivt som är förknippat med fara. Den provocerar, utmanar och har gjort mig galet frustrerad och rädd många gånger genom livet. Det är en rädsla som sitter i generna och som förts över kollektivt och från generationer sen urminnes tider. Ett matande av en påstådd överhängande fara som bygger rädsla djupt inom oss från det vi föds tills vi dör. Den matas av samhället, av media, av kamrater, föräldrar, skola osv osv.
En rädsla som handlar om att det finns ett rätt och ett fel, ett bra och ett dåligt, ont eller gott, där det är avgörande hur och vad vi väljer för att det inte ska bli FEL och DÅLIGT och framförallt FARLIGT.
Det kan handla om alltifrån maktmissbruk & #metoo till klimatförändringar, sjukdomar och onyttig mat. Rädsla för att världen är ond och korrupt och vi måste kämpa, kämpa mot allt det onda för att inte drabbas själva.
Det är en rädsla som drar i gång automatiskt. När vi hör andra prata om farliga saker, vad man bör akta sig för, när vi hör på nyheter om allt från mord till galna presidenter, när vi hör andra protestera mot alltifrån köttätande till vaccin till mikrovågsugnar. När det talas om faran med stillasittande, faran med att äta ditt eller datt. Det farliga i mobilers strålning och faran i vad allt våld inom film och dataspel gör med oss.
Livet är farligt, vi lever med ett överhängande hot om att bli utsatta, skadade, sårade, sjuka eller vi kan till och med dö!
Ju mer jag rabblar upp desto tyngre blir jag, nästan så det blir svårt att andas. Det är alltså inte sant. Det finns inget lätt och expanderande i något av det jag tagit som exempel ovan. Tyngden som känns i hela mitt väsen visar att det inte är sant.
Men hur kan det inte vara sant? Det händer ju faktiskt, hela tiden?! Mitt sinne protesterar och kommer med bevis och motargument.
va?!
Ni som känner till attraktionslagen vet att vi kan tänka oss till en bättre verklighet. Att det vi lägger fokus och uppmärksamhet på växer oavsett om det är något "bra" eller "dåligt". Det vi sänder ut är vad vi får tillbaka.
Ni som känner till En kurs i mirakler vet att vi alla är ett med den gudomliga intelligensen, det finns ingen separation, det finns inget du eller jag. Det finns ingen död. Allt som sker i det yttre är en projektion ur det inre och visar vad som behöver förlåtas. Ni vet oxå att ingenting är verkligt, allt är en illusion och det vi möter i livet som upplevs svårt och smärtsamt är möjligheter att förlåta och vakna upp ur illusionen.
Ni som känner till Dr Masaru Emotos forskning på vatten vet att om vi förmedlar kärlek och glädje till en vattenmolekyl via ord eller genom själva känslan så bildas gudomliga mönster av molekylerna, på samma sätt som när vi förmedlar hat, rädsla och kränkningar till samma molekyler så raseras det gudomliga mönstret.
1+1+1=?
När vi lägger ihop denna kunskap öppnar sig en "livets portal" för min inre syn. En portal till en ny upplevelse av livets illusion. Där vi lever medvetet och i kontakt med den gudomliga intelligensen, där vi möter allt i närvaro. Utan att dras med i gamla rädslor eftersom vi vet att rädslor skapar bara mer rädslor. Där vi njuter av det som Är, här och Nu, utan att vara rädd att förlora det som inte kan förloras, vårt sanna väsen som inte kan förloras.
Ett liv där vi inte dömer något som rätt eller fel, bra eller dåligt utan lyssnar inåt till vad som är min sanning. Där jag förstår att min sanning aldrig kommer från sinnet utan alltid kommer från den gudomliga intelligensen via hjärtat. Så när någon påstår att jag måste vaccinera min tonårsdotter mot livmoderhalscancer så lyssnar jag inåt om det känns lätt eller tungt på det påståendet. Känns det tungt tackar jag nej utan dömande tankar och känner tillit och tacksamhet till den fysiska kroppen som vägleder oss till hälsa och balans. Utan att gå in i rädslan för fara. Känns det lätt så tackar jag vaccinets uppfinnare och tänker att det stödjer den fysiska kroppen. Utan att gå in i rädslan för fara.
Om någon hävdar att jag blir sjuk av mikrad mat så lyssnar jag inåt om det känns sant och om inte så väljer jag att tänka med tacksamhet på den här uppfinningen som gör att min mat kan värmas snabbt och effektivt. Utan att gå in i rädslan för fara. Känns det sant så väljer jag annat sätt att värma min mat utan att tänka dömande om mikron för det. Utan att gå in i rädslan för fara.
Om någon hävdar att vi måste minska på flygresandet för det förstör vår miljö så lyssnar jag inåt på min vägledning, känns det inte sant väljer jag att resa med en djup känsla av tacksamhet att vi hittat ett sätt att förflytta oss smidigt över vår vackra värld så vi kan få njuta av mångfald och kontraster. Utan att gå in i rädslan för fara. Känns det sant så väljer jag att njuta av de upplevelser den miljö jag befinner mig i här hemma bjuder in till. Utan att gå in i rädslan för fara.
När jag inte längre dömer något som rätt eller fel, tryggt eller farligt, så slutar jag göda rädslan i världen. Med det sagt menar jag inte att vi inte ska ta hand om oss eller utsätta oss för risker. Lyssna på din inre vägledning. Den vet vägen.
vem är jag som är fri...
..fri med att allt, precis allt är som det ska. Varken bra eller dåligt. Det är hur vi tänker och bemöter livet som avgör konsekvensen. Det spelar ju ingen roll hur vi har det, det är ju hur vi tar det som spelar roll.
Det finns så mycket kvantfysisk forskning som visar att allt består av samma beståndsdelar, vilket mestadels är tomrum. Allt. Är. Intet. Det är först när vi lägger en förväntan på något som något visar sig.
Vad skapas ur den kollektiva rädslan för livets farligheter?
- Tänk om det är den kollektiva rädslan för en "jordens undergång" en "domedag" som gör att jorden håller på att värmas upp och förstöras?!
- Tänk om det är rädslan för att dö som gör att vi blir sjuka, som gör att många kroppar även blir sjuka av vaccin och mediciner?! Att det även är den rädslan som gör att vi tror att mikrovågor ska vara farliga och som gör att man har sett den påverkan i våra kroppar?! Liksom med annat "farligt" vi stoppar i oss?!
- Tänk om det är vår kollektiva rädsla för och kamp mot cancer som gör att fler och fler drabbas av just cancer?!
- Tänk om det är vår kollektiva rädsla för ondska och korruption som gjorde att Trump blev president?!
- Tänk om det till syvene och sist handlar om en rädsla för att dö?! Att allt vi drivs av handlar om en rädsla för att separeras från det vi uppfattar som livet?
I have a dream
om en värld utan rädsla...
Jag undrar hur vår värld skulle se ut om vi alla från hjärtat, lever som om vi alltid är trygga och omhändertagna. Om vi fokuserar på att följa vad vi känner som framgång, tillfredsställelse, lugn och glädje i livet oavsett hur det kan te sig utifrån.
Jag undrar hur vår värld skulle se ut om vi alla möter all smärta och alla svårigheter livet presenterar med en nyfikenhet och tro att det finns en skatt i varje svår erfarenhet. En nyckel till gudomlig frihet.
Jag undrar hur vår värld skulle se ut om vi alla slutar ta livet runt omkring oss, allt utanför vår kärna/hjärta/gudomliga intelligens, så jäkla allvarligt.
Jag undrar hur vår värld skulle se ut om vi alla utgår från att det bara finns rätta val. Det finns inga fel.
Jag undrar hur vår värld skulle se ut om vi alla väljer att se att bakom beteenden finns antingen en människa som längtar efter kärlek, eller som ger kärlek.
Om vi lever ur kärlek och ser på allt med kärlek, ser igenom fasader, beteenden och förseelser med en djup förankring i kärlek och tacksamhet, en visshet att allt är precis som det ska och jag väljer min upplevelse... då förändrar vi världen.
Världen behöver inte mer kamp & rädsla. Världen behöver kärlek. Lev illusionen som en Kär-Lek.
Som jag tror Ronja Rövardotter skulle ha sagt;
Ge mig lite "farligheter" att leka och ha kul med, utmana mig i och lära mig av.
Hur skulle ditt liv se ut om du lever den som en lek du själv skapar?
Tack för att du läser med ett öppet hjärta. Låt orden gå in, låt sinnet vara oförstående för en stund. Ibland behöver vi inte konkretisera det vi hör eller läser eller upplever, ibland behöver vi bara andas.
Helena
2017 har övergått i 2018 med en sprakande vacker förgrund av kall gnistrande vinter. Vilken fantastisk start på ett nytt år, säger jag som älskar vinter när det är riktig vinter.
Hur vi avslutar och lämnar ett år bakom oss är olika för varje människa tror jag. Malina tex går igenom och sammanfattar med hjälp av konstens alla regler. Ett sätt att se skeenden, både de sk positiva och sådant som varit mer utmanande, ur ett större perspektiv. Ett sätt att dra lärdom och få en förståelse för var man befinner sig och vad man vill ta med sig in i det nya året.
Jag å min sida följer ingen metod för det. Det jag inspirerats att göra tack vare Malinas rutiner är att under den sista veckan av året zooma ut och låta några ord trilla in inom mig som sammanfattar året som helhet.
Orden som kom för 2017 var nystart och avslut. I den ordningen faktiskt.
nystart
Den stora nystarten jag vill dela handlar om min passion, mitt jobb. Startskottet kom med Spanien och den allra första retreat vi höll just där. Det blev frukten av det frö som såddes inom mig under en retreat jag själv deltog i under 2015. Den resan blev oxå symboliskt viktig för mitt och Malinas samarbete. Trots tidigare behandlingar i Reset your life och de fantastiska resultat vi uppnått var det på den här retreaten vi på riktigt upplevde vårt samarbete som "meant to be". Det vi tillsammans upplevde i Spanien ledde till några dagsretreater i vår jämtländska fjällvärld och plötsligt var riktningen för Reset your life glasklar.
Vi gör det vi själva älskar och öppnar upp för fler att följa med och uppleva den bubbla av transformerande energi vi ÄR tillsammans! Snacka om win-win!
Det vi från början trodde skulle vara ett individuellt behandlingskoncept har spirat fram till ett gruppkoncept som tillåter både oss och våra deltagare att växa på mirakulösa sätt.
avslut
Precis som fröet till att själv leda retreats väcktes för länge sedan så vaknade ett litet och då även ovälkommet frö som handlade om avslut redan i fjol inför att år 2016 skulle sammanfattas. Att avsluta min firma. För mig var det då lika med att sluta göra det jag älskar mest av allt. Guida människor till självkännedom och självkärlek. Det kan jag ju inte sluta med! Så tjattrade egot inom mig och fröet grävdes långt ner för att tysta och lugna egot.
Men under hösten började även det fröet spira fram till ett moget beslut att det nu var dags, expansionen inom mig var svar nog den här gången. Nu hade bitarna fallit på plats och det var dags. Efter 8 år sa jag tack och hej till det som startade som "Ditt sanna jag". En mycket utmanande lärare på min väg. Men var sak har sin tid.
När vi släpper taget om något som inte längre gynnar vår utveckling eller vårt Nu, öppnas utrymme för nya möjligheter att ta plats. Ditt sanna jag lades på komposten och Reset your life blev Handelsbolag. Samtidigt får jag klart med en tjänsteökning från 75 till 100% i demensteamet. Även det en form av nystart som jag tidigare inte trott varit min väg.
Det mest spännande när vi lever livet i nuet och lyhört lyssnar till vår inre kompass så vet vi aldrig var vägen bär hän. Det enda vi med säkerhet vet är att det alltid är vår sanna väg, att det alltid blir precis som det ska.
Allt gott, Helena