gästavsnitt i
uppvaket

gästavsnitt i
själarnas möte

välkommen till
helenas livsåskådning
 

En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken för att blomstra. Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.

Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.

 

2019

Julen kanske inte innebär samma som det gjorde förr. Traditioner förändras, justeras och anpassas till tidens gång. Ändå är det förvånansvärt hur djupt just jultraditionerna är förankrade hos människan. Och julmaten. 
Jag hintar varje år att det vore kul att resa bort, eller kanske byta julbord mot nåt riktigt gott, men ingen nappar. Så nu är vi här igen, i jakten på julgran, skinka och sill. Lite mysigt ändå.

Malina påminde mig om en text jag skrev inför höstens Reset your life retreat som jag modifierat lite för att passa så här inför julen. Varsågoda:

Vi har så mycket som underlättar vår tillvaro i vårt samhälle. Vi behöver inte jaga för mat, plocka bär, odla grönsaker, baka bröd eller ens laga maten från grunden. Vi kan hitta genvägar till det mesta så att vi snabbt kan ordna vad vi behöver i vår vardag.
Konsekvensen av det här underlättandet är att vi egentligen aldrig behöver stanna upp. Den enda gången vi svenskar, iallafall vi jämtar verkligen stannar upp och njuter av nuet är när vi får några dagar sommar, med sol och värme. Då stannar vi upp. Går ut. Umgås. Njuter. Vi bara är närvarande, nu.

Förr fanns dessa halvhalter i livet som en naturlig ingrediens. Det tog tid i skogen för att plocka bär till vinterns behov, i stillhet och i kontakt med naturen. Och sen, stunden när bären skulle rensas. Där var halvhalten vi totalt missar idag. Som meditation, tankar som får rensas bort samtidigt som bären frigörs från skräp. Stunder av eftertanke och reflektion. All adrenalin och aktivitet får en chans att lämna kroppen. Insikter kan landa. Inspiration kan vakna.

Alla förberedelser som gjordes inför julen förr, gjordes förmodligen inte med stress utan med en förväntan och glädje. Nu strävar många efter att hålla traditionen men mer med pliktkänsla och ett måste, och det ska hinnas med i den vanliga vardagsruljansen. Så istället för att pyssla fram julbordet så köps det mesta färdigt eller förbereds vid tidpunkter när vi kanske hellre skulle behöva sova.


Hur ofta stannar vi upp på ett naturligt
sätt i livet nuförtiden? 

 

Framför tvn? När sinnet blir matat med allt ifrån elände till manipulerande reklam om sånt vi "inte kan klara oss utan". När vi stressat till yogapasset som tryckts in mellan alla andra aktiviteter? Eller på semestern en eller två gånger per år, som vi detaljplanerat in upplevelser på?
 

Om vi aldrig stannar upp i vår vardag, när ska då allt vi upplever få tid att integreras? När ska adrenalinet lämna kroppen? Hur ska vi kunna känna och lyssna till vår inre vägledning om vi aldrig är stilla? Hur ska vi veta om vi vill göra som vi alltid har gjort inför julen, eller om vi är på rätt väg eller om vi behöver göra en förändring?

Ta hand om dig, välj och känn efter hur du vill må i jul, hur du vill känna dig, vad du vill göra, dag för dag under din ev ledighet. Skapa dig en fin och frid- (och fröjde-) full jul.
Ta sen tillfället i akt och sammanfatta, reflektera och avsluta ditt 2019 innan det är dags att blicka framåt och öppna upp för dina drömmar om 2020.

Du som känner igen dig i stressen, som längtar efter en stunds tystnad, som känner dig som en marionettdocka som styrs av andras behov och förväntningar, som har svårt att få kropp och själ att landa i reflektion och återhämtning under vardagens göromål.. Det är för dig vi skapar möjligheterna till några dagars stillhet. Retreater med Reset your life är “bärrensningen” i modern tid.

Läs mer om vad som är på gång i Reset your life här.

Ha en fin jul & ett gott slut så laddar vi för ett magiskt 2020!!
Kramar Helena
 

Läs hela inlägget »


Eller?!
Tänk om det finns en manual för hur vi ska leva livet för att det skulle bli perfekt?
Tänk om det finns ett sätt att leva som var det rätta?
Tänk om det inte är en slump att en blev deprimerad, en annan fick cancer och en tredje blev utbränd?
Tänk om allt det vi vet om världen inte är vad vi tror vi vet?
Hur spännande vore det inte att ta reda på det?!

 

HUMAN DESIGN RESETS YOUR LIFE

Human Design skulle man kunna säga är som en bruksanvisning, en manual på hur vi var och en på ett unikt sätt bäst möter livet, utmaningar, andra människor osv. Det ger en självkännedom som inte liknar något annat jag kommit i kontakt med. Det bästa är att det inte levererar några konstanta sanningar utan ger oss verktyg att själv laborera med kunskapen för att få upplevelsen av hur det funkar för just mig. 
I human design pratar man om att vi lever som våra icke-jag när egot har slagit rot i våra öppna mer sårbara delar. Det tar kommandot genom tankarna och för att genomskåda det och istället leva våra sanna jag så behöver vi förstå vad som är ego och vad som är sant.
Den processen leder ofrånkomligen till en nystart av vem du sannerligen ÄR.
Det kan ju låta både svårt och läskigt att nystartas men i själva verket är det den prägling vi utsatts för redan från tiden i mammas mage det som är verkligt läskigt. Det vi amplifierar från vår omgivning som skapar vårt icke-jag är transformerande att skifta. 
Det är skönt att vara sitt sanna jag. Det är fritt, lugnt och enkelt. Det spar enormt med energi för vi kan fokusera på vad som är sant för oss var och en och använda sinnet konstruktivt på det sätt som det är ämnat för.

 

FYSISKA SYMTOM & LOGISK PROCESS

Metamedicin förklarar processen som aktiveras på alla nivåer när vi upplever en oväntad chockartad situation som vi inte har strategier att hantera i stunden. En bio-logisk process som bla involverar celltillväxt och/eller virus och bakterier med konsekvensen symtom som sjukdom och smärta i våra kroppar.
När vi förstår den bakomliggande orsaken till de symtom vi upplever kan vi möta känsloreaktionen och heala chocken och därmed stödja processen och kroppen. 
Det är tryggt att förstå sina symtom och veta hur man kan ge stöd.

 

MITT LIVS HUVUDROLL

En kurs i mirakler talar om livet som en illusion, som filmen om mitt liv som mig själv. Det syfte vi har med vårt skenbara liv är vakna upp ur illusionen och återvända till källan, Gud eller vad vi nu vill kalla det.

Jag är ingen expert på En kurs i mirakler, men den hjälpte mig att få det perceptionsskifte jag behövde för att starta min andliga utveckling. 

Jag har fått rollen som mig själv och det är mitt mål att leva ut i den karaktären, syna egots tricks och göra det bästa av den här filmen innan jag återvänder till allas vårt ursprung. 

 

NYHET - ONLINEKURS - NYHET

ÖPPNA ÖGONEN & LÄR DIG FÖLJA MANUALEN

Under 12 veckor delas varannan vecka sex inspelade lektioner med rötter i human design, metamedicin, hypnosyntes och ur mina egna existentiella experiment och erfarenheter. Veckorna mellan lektionerna möts vi i sex livewebinar för guidningar inåt för att integrera och bädda för förändring. 
Medlemskap i en privat facebookgrupp ingår där jag finns som bollplank och för att svara på frågor och ge stöd.
Sen kommer det bli minst en bonusgåva

Det är en kurs för dig som har sökt en tid, som har läst och förkovrat dig och som vill koppla ihop sinne och hjärta för att kunna leva mer sant. Det är även en kurs för dig som är ny och nyfiken på att lära känna dig själv bättre och hur livet kan bemästras till fullo. 

I tio år har jag jobbat med transformation och vägledning, i ännu fler år har jag studerat och samlat kunskap i stort och smått. Jag har guidat många människors processer och fått äran att följa med på osannolika resor. Alltid en-till-en. Nu är jag redo att bjuda in till kurs. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, min samlade kunskap och min förmåga att guida till förändring. 

Just nu går jag en vidareutbildning till Human Designspecialist som redan har och definitivt kommer höja min kompetens avsevärt vilket också kommer att påverka priserna kommande år. Men nu finns möjligheten att som ett pilotprojekt, delta till halva priset mot feedback vid avslutad kurs.

Det här är stort för mig, jag har närt en längtan och en idé om detta i flera år och väntat både på det sanna konceptet och på rätt timing. Nu är jag redo och det brukar ju sägas att när the teacher is ready the students will come, så det blir upp till bevis! 
Innan du bestämmer dig är du välkommen att delta i ett gratis livewebinar där jag delar viktiga hållpunkter i vad som är ditt sanna jag och hur du känner det. Delta enkelt via din mobila enhet eller dator.

Anmäl dig till gratiswebinaret sön 24 nov kl 19:00 via den här länken.
Mer information om kursen som startar i januari, och om hur du anmäler dig kommer lite längre fram.

Tills vidare uppmuntrar jag dig att gå med i den här privata gruppen för oss likasinnade! Och ta med dig din unika energi och dela med dig av vem du är och vart du är just nu. Klicka bara på bilden här nedanför. 

 
Reset your life med Helena
Privat grupp · 39 medlemmar
Gå med i gruppen
Den här gruppen är ett utrymme för dig som älskar personlig utveckling, som älskar att förstå och lära känna ditt sanna jag. Den är för dig som vill l...
 

Tills vi hörs igen,
kramar Helena
 

Läs hela inlägget »

Det är lätt att säga. Du behöver älska dig själv innan du hittar kärleken. I mitt fall kan jag säga att det inte stämmer. Jag upptäcker hela tiden nya nyanser av hur jag avvisar mig själv, trots att jag hittat min kärlek. Men för att släppa in all den kärlek som vi alla har en födslorätt till, då behöver vi villkorslöst älska oss själva. Det spelar ju ingen roll hur mycket kärlek någon annan strösslar över en om man själv inte släpper in den.
Jag tror att det är få av oss människor som på alla plan är 100% tillfreds i sina relationer.

Vi kompromissar och anpassar oss och har det helt ok. Men djupt därinne finns ändå en längtan efter något mer. 
Är vi singlar kanske vi trivs med det livet, men av och till, i perioder, kanske tom i cykler, så smyger det sig på en längtan efter "någon" som ska fylla ens inre hålrum, bekräfta en för den man är eller bli lösningen på den ensamhet som ibland känns fattig. 

Inget konstigt med det. Så känner väl vi alla?! 

Hur märker man då, att man inte älskar sig själv villkorslöst?
 

OLIKA TECKEN & BETEENDEN

Många av de jag träffar står i valet och kvalet om man ska stanna i relationen eller lämna den. Man lägger fokus vid vad den man har en relation till, inte ger eller gör. Min partner lyssnar inte på mig, ser mig inte, eller tar mig för given. Det spelar ingen roll vad jag gör, hur jag klär mig eller vad jag säger så lägger hen liksom inte märke till mig, jag får inte det jag behöver. 

Det gör såklart ont. Det är smärtsamt att inte bli sedd och bekräftad för den man är. Det är smärtsamt att inte få kärlek på det sätt man längtar efter och vill ha.
 

needy

Det kan leda till att man börjar anpassa sig än mer, göra sig till, göra sig tillgänglig ifall att, man har en ständig jour, beredskap för att finnas på det sätt som ens partner skulle ge signal om. 
Man tappar fullkomligt sitt fokus på vad man själv vill och har lust med för all tid går åt till att känna in partnern. 

Man slutar planera in aktiviteter med vänner, man slutar med de egna intressena för att vara tillgänglig. Kanske börjar man med lika aktiviteter som sin partner men inte för att det känns kul, utan för att få tillfälle att följa med hen.
Needy är ett talande ord, klängig fast lite mer subtilt.
 

bitter

Andra klagar, tjatar och gnäller över allt ens partner inte ger eller gör. Som partner kan det uppfattas som att ingenting man gör är tillräckligt. Ofta handlar det om sånt som partnern inte reflekterar över, eller tycker är viktigt eller kanske inte ens har förmågan att förstå, hen är helt enkelt inte där. 

Man pratar och förklarar hur och varför hen borde ändra på sig eller så kommer man med gliringar och pikar som hen borde förstå. Det vore ju trevligt om hen någon gång såg att fönstren är nyputsade eller att jag har nya underkläder eller att tvättkorgen är full. Men ingen förändring sker, hen verkar inte ens vilja gå mig tillmötes. Bitter och gnällig, jag har själv hamnat i det här beteendet men samtidigt vet jag att jag själv har mycket liten benägenhet att gå någon tillmötes som är i den sinnesstämningen.
 

kontrollfreak

De som jag inte lika ofta möter är de som använder kontroll som en strategi för att säkerställa att kärleken stannar. När rädslan för att bli lämnad är så stor att man börjar manipulera sin partner på ett sätt som gör att de inte har hjärta att göra så mycket utan dig. När man sakta men säkert begränsar sin partners liv, och sitt egna för att känna sig trygg och älskad.

Kanske gråter man, hotar och kräver bevis på lojalitet, går igenom fickor och telefon efter bevis på motsatsen. Eller så använder man mer subtila metoder att manipulera genom att kanske utnyttja partners samvete. Sakta men säkert begränsar man sin partners liv men också det egna livet för att bli säker på kärlek. Det är helt enkelt rädslan som styr.

Och där det finns rädsla kan inte kärleken bo.
 

VAD HAR DET MED SJÄLVKÄRLEK ATT GÖRA?

Så länge vi går med sår inom oss som handlar om svek och avvisande så är det svek och avvisande vi får. Det är som att vi driver andra till någon form av svek trots att de kanske inte ens vill svika. Det behöver inte ens kännas som ett svek i någon annans upplevelse men omedvetet har vi en inre sökare som läser av allt vi möter med en lins av svek framför oss. I stort som smått.

Vi kan uppleva ett avvisande i situationer som att partnern somnade före du ens lagt dig, eller när hen tar upp telefonen under ett samtal med 

dig, likaväl som vid uppdagad otrohet som är en mer uppenbar upplevelse. Det går att få det till ett avvisande i nästan vilken situation som helst om såret finns där.
Om vi vill njuta av sunda och kärleksfulla relationer behöver vi våga titta på de här såren vi har med oss. Vi behöver möta och läka dem. 
Det är så vanligt hos oss människor att när vi känner oss avvisade eller svikna så lägger vi skuld på oss själva. Det kan yttra sig som att vi skyller på partnern men i själva verket lägger vi mycket tid på att rannsaka oss själva, älta varje händelse och vad vi kunnat göra annorlunda. Vi har samtidigt svårt att berätta om smärtan i att känna sig avvisad och sviken, oälskad. Det är lättare att skylla på partnern som gjorde så jag blev sårad. Och så läggs mycket tid och energi på att prata och älta om dramat och "idioten" som gjort mig så illa. 

Och visst, det kanske bottnar i hur din anknytning utvecklades som spädbarn eller de svek du utsattes för under uppväxten, men det behöver inte definiera din nuvarande och framtida kärlek till dig själv.

Det väljer du själv. 

Det är när vi förstår att "idioten" bara är budbäraren av ditt egna svek och avvisande av dig själv som verklig förändring kan ske. 
Det är när vi vågar vara sårbara och autentiska med vad vi känner och behöver som verklig förändring kan ske. Och när vi väljer att bejaka oss själva och våra behov med ett kärleksfullt bemötande.

  • Hur avvisar du dig själv? 
  • I vilka situationer väljer du bort dig själv?
  • Är du villig att se på dig själv med kärlek?
  • Är du villig att älska dig själv?
     

vill du ha min hjälp att läka?

I det individuella programmet över 6 månader välkomnar jag dig till en djupdykning in i de sår som får dig att välja bort dig själv. Programmet finns tillgängligt för några få som är redo, som vill dyka djupt, som är mogna att låta det förflutna mötas och ge visdom, och som med hängivenhet har intentionen att berika och njuta av livet. 

Har du frågor och funderingar om programmet eller om sessioner och human design så tveka inte att ta kontakt, jag bollar gärna med dig. 

Allt gott, Helena

Läs hela inlägget »

Jag som så många många andra har sett SVT-dokumentären om Josefin Nilsson och återigen drabbats av hur skevt och ängsligt vårt samhälle fortfarande är. Hur vi hukar oss för män(niskor) med makt och hur få det är som vågar välja en annan väg när det innebär en konfrontation eller konflikt av något slag. 

 

konflikter triggar
 

Vad händer egentligen inom oss när vi ställs inför att ta en konflikt, en konfrontation eller sätta en gräns? Det är få områden inom det sociala spelet som är så laddat och som väcker sån kreativitet när det kommer till strategier för att undvika eller uthärda. 
När man tittar in på den unika energikartan vi är designad i kan man hitta en sårbarhet i det här temat. En sårbarhet som gör att man amplifierar andras känslor. Det gör att när man närmar sig en konfrontation så aktiveras ett enormt obehag i kroppen som man instinktivt vill undvika till varje pris. 

Är man omedveten om detta så är det troligt att man skaffat sig strategier redan som liten för att undkomma obehaget. En del blir lustigkurren som avleder konflikten med att vara tokig och rolig. Några andra vänder kappan efter vinden, lägger sig platt eller tar ställning på den sida det verkar tryggast. Eller kanske du istället har varit den demokratiske medlaren som sprungit med budskap mellan parterna för att förhindra konflikt, eller som intagit en förstående position trots att du egentligen inte alls hållit med vederbörande. Men det är ju lugnast så. 

Sen finns varianter som offervarianten som med ynkliga tårar avleder, eller attackförsvarar med förklaringar och ursäkter. 
Säkert finns ännu fler tricks att undvika obehaget en konflikt väcker.
 

Det ironiska är att vi använder dessa strategier helt i onödan för när vi har den här sårbarheten i vår energikarta så agerar vi utifrån vad som pågår i andra. Obehaget är inte det egna. Det är information om vad som pågår hos människorna omkring oss men gör att vi utan att förstå varför, följer flocken. Det är något vi kan lära oss att särskilja och hantera om vi har den kännedomen.

 

behovet att tillhöra
 

En annan aspekt av varför vi så ofta skyr konflikter och konfrontationer är vårt starka behov av att få tillhöra ett sammanhang. Vi är flockbetingade. Det är tryggt att tycka lika. Tryggt att vara sams. Även om det kräver offer. Det är så stammen har överlevt. Det här är också något vi naturligt bär med oss i våra gener, nedärvt ända från grottiden, det finns i vår biologi. Ensam är inte stark. Ensam riskerar man att dö. 

Den tid vi nu befinner oss i handlar så mycket mer om den individuella människan än om stammen. Vi står i en utvecklingsfas där själva människan behöver växa och utvecklas som väsen och för att göra det behöver vi lyssna inåt mer än vad vi lyssnar på andra. Det verkar bli en konflikt med allt det vi har med oss i våra fysiska system som är knutet till stammens överlevnad. 

Att våga stå upp för den egna vägen, det tyckande som är sant för mig och som kanske inte verkar sant för min omgivning, det drar upp rädslor som har sina rötter djupt inne i våra väsen. 

Men, det är när vi vågar följa den sanningen som vi kopplas upp till den gudomliga intelligensen vi alla är del av men som vi tappat kontakten med. Det är då vi skapar vågor av förändring.
 

Att våga vara större än den konflikt du står inför, att våga stå kvar förankrad i dig själv i vad du vill och tycker trots att det både innebär risker samtidigt som det drar upp rädsla och obehag, försvar eller inlärda strategier... 

Det är då du får kontakt med en trygghet som inte går att finna någonstans utanför dig själv. Ingen annan människa eller något sammanhang kan erbjuda en liknande trygghet. 

Det är tryggheten som kommer ur djup inre sann kontakt, med källan av den du ÄR.

 

RÄDSLANS GREPP
 

Känner du igen dig i någon av de olika strategierna för att undvika konflikt? Och har du, liksom jag, och så många av alla kvinnor (människor) som blivit utsatta för maktmissbruk av något slag, levt ett liv med en underliggande oro för att bli avvisad? bortvald? inte få vara med? bli utanför?

Vad har du kompromissat med i dig själv för att säkerställa att få vara med i olika sociala sammanhang? Vad gjorde du som barn för att få vara med i kompisgänget? Vilka val gjorde du som tonåring för att inte riskera att bli utanför gemenskapen? Vad har du stängt inne eller stått ut med som vuxen för att känna tillhörighet på jobbet, för att få jobbuppdrag eller bli godkänd som förälder, partner?  

Det är dags att sluta nu. Det är dags att våga stå kvar i vad som är sant för dig oavsett vad andra tycker. Det är dags att sätta gränser för vad som är ok.

I kölvattnet av #metoo är det viktigare än någonsin att vi lär oss ta de konfrontationer och konflikter som behövs, som är sanna att ta, för att bryta de destruktiva maktmönster som präglat vår mänsklighet under alltför lång tid. "...men nu får det vara nog."  som skådisen Alexander Karim sa så klart nu i samband med SVT-dokumentären om Josefin Nilsson.

Kram Helena

Läs hela inlägget »

Så många människor därute i världsligheten. Så många människor som mår dåligt. Så många som bränner ut sig. Som får kroniska mystiska sjukdomar som bryter ner dem. Som strävar och kämpar. 

Hur ska vi kunna hjälpa dem alla? 

De flesta jag arbetar med i sessioner konstaterar att den inre resan de gör med att möta gamla trauman, stora som små, är superspännande. Till och med roligt spännande att förstå samband och de bio-logiska processerna bakom symtom och beteenden. Dessutom mår de bättre till på köpet!

Varför tar då inte fler tag i sina liv kan man ju undra?
 

rädslans makt

Det jag har mött genom åren och även fått utmanat mig själv i, det är rädslan för vad som kan "hända" om vi riktar fokus inåt och börjar öppna ögonen för vad vi egentligen vill.
 
Tänk om jag vill skilja mig/separera/göra slut?
Tänk om jag vill bryta med mina föräldrar?
Tänk om jag vill hoppa av skolan?
Tänk om jag vill byta jobb?
Tänk om jag inte vill bo här? 
osv osv

Få människor tänker, tänk om jag blir lycklig?! Eller frisk? Eller framgångsrik? 

Det är som att OM vi vågar tänka dessa tankar så slår rädslan en knockout direkt, för tänk om jag vågar hoppas och tro, och sen MISSLYCKAS??!! Då är det bättre livet får fortsätta med jämna plågor och strävan. Då vet vi vad vi har att förhålla oss till iallafall. 
 

vägen till frihet

Det ironiska är att din utveckling är ett arbete du inte kan misslyckas med. Det finns nämligen inget rätt eller fel. Men det finns heller inget facit på hur just ditt liv kommer se ut om du vågar dig på att öppna luckan till ditt inre. Men om ni bara kunde se och höra befrielsen och lättnaden hos de modiga människor jag fått förmånen att jobba med! 

När man väl förstått processen i att möta sina demoner, oavsett om det är stress, ångest, sorg, destruktiva beteenden eller rastlöshet får man tillgång till så mycket mer av sig själv. Dessutom sparar man enormt med tid av smärta mot att ständigt jobba emot det vi känner och upplever. Det är en lååång smärtprocess det.

Att våga vända sig inåt gör livet blir mer tillfredsställande. Mer givande. Det blir mer begripligt och mindre dramatiskt. Glädjen spirar samtidigt som tryggheten växer. För du litar mer och mer på dig själv, därför litar du också mer på livet.

Det är oxå ganska få som faktiskt behöver göra alla dessa stora förändringar som vi från början är rädda för. Livet och dina närstående är enastående och ofta väldigt följsamma för dina förändringar.
 



Livet är så fantastiskt och spännande!!
Kramar Helena




 
Ett extra tack till fantastiska herregud&co vars bilder berikar så mycket!!

Läs hela inlägget »

Hur mycket påverkas du av att du jämför dig med andra egentligen? Är det något du reflekterat över? Många tror att de inte alls jämför sig utan tycker att andra får göra och vara som de vill, det är inget man bryr sig i, men i själva verket jämför man sig så att man kanske till och med identifierar sig i och med andra. 

Det här kan ta sig uttryck på lite olika sätt och i olika situationer. Till exempel när du känner svartsjuka och avundsjuka, eller känner osäkerhet i nya sammanhang, med nya människor. Om du lägger mycket tid och energi på dina klädval, frisyr och smink, har svårt att lämna hemmet osminkad och i myskläder. När du känner att det är väldigt viktigt att hänga med i modet, vad som är aktuellt i din närhet. Om det första du tittar på hos människor är det yttre pyntet. 

Ett annat fenomen är när vi känner oss själva som en sorts person när vi lever ensam, men så fort vi går in i en relation som passerat förälskelsepsykosen, så känner vi inte igen oss själva längre. Vi blir osäker, vill ha kontroll, bekräftelse, slutar göra egna saker, vill inte att partnern gör aktiviteter utan dig.. osv

Om nedsättande tankar om andra dyker upp med påföljande känsla av lättnad, skönt, jag är i alla fall inte större än x, eller jag ser iallafall inte lika gammal ut som y, eller jag låter åtminstone inte lika korkad som z.. osv.

Du kanske undviker att uttala dig i grupper där du inte känner de andra så väl av rädsla för att säga fel saker, eller du kanske till och med struntar i att delta i event för du kan säkert inte lika mycket som man borde för att ha någon behållning av det.. osv

Om du vaknar efter en blöt utekväll så får du oerhörd ångest över hur mycket du pratat, vad du sagt eller gjort.. osv osv osv

Känner du igen dig i något av ovanstående så är du definitivt någon som jämför sig med andra. Och som förlorar på det. Inte för att du är sämre. För att du tappar kontakten med dig själv.
 

självkänsla

Man skulle kunna benämna de här exemplen som tecken på låg självkänsla vilket det oxå är. Ju lägre självkänsla desto större benägenhet att jämföra sig på ett destruktivt sätt. Om man är trygg i sig själv och har en god självkänsla sker jämförelser mer i syfte att bli inspirerad och lustfylld.

Om det inte fanns andra att jämföra sig med, vad händer med din självkänsla då? Skulle den vara något problem då? Förmodligen inte. 

Det här har varit en av mina största sårbarheter och den finaste gåvan jag givit mig själv. Att förstå vem Jag i min unika personlighet Är. Ju mer jag lärt känna mig själv genom de olika verktyg jag nu jobbar utifrån, desto lugnare har mitt inre blivit. Det är som att det kaotiska bruset tystnat och en tillbakalutad vila i mig själv är närvarande. När jag jobbar tillsammans med dig är en av pusselbitarna att återskapa kontakten med dig själv på en sån djup och trygg nivå att du inte längre behöver bli påverkad av vad andra gör och säger. Du är Du, och det är mjukt, lugnt och naturligt. 

Vill du ha min hjälp att befria dig från det inre kaoset kan du enkelt maila mig här.

Vänligen, Helena

Läs hela inlägget »