Har du någon gång upplevt att livet känns så kaotiskt och rörigt att det är helt omöjligt att reda ut? Ju mer man försöker desto rörigare verkar det.
Man tror att det är jobbet som är boven i kaoset men när man börjar reda i det så vävs ekonomin in i ekvationen för att man i nästa ögonblick inser att relationen gått i stå. Kanske börjar det bubbla upp konstig oro, ångest eller obehag i kroppen som påverkar, eller tankar som känns både tunga och så konstiga att man inte vågar uttrycka dem ens. För att inte tala om föräldrarna som börjar bli gamla och behöver ens hjälp och skolan som kallar till olika krismöten då tonåringen inte heller mår bra. Härvan tar liksom aldrig slut och hur ska man kunna reda ut allt? Tänk om bara omgivningen "därute" kunde skärpa sig, ändra sig så jag slipper må så här... Men så enkelt anpassar inte livet sig. Så var början man? Går det ens att få någon ordning på livskaoset? Hur hittar man rätt väg igenom? Kan man ens leva i lugn och harmoni på insidan när utsidan är rent kaos?!
Många jag möter i samtal börjar berätta om sina bekymmer och hamnar i en liknande spiral av det ena som löser av det andra och ber till slut om ursäkt för att de inte vet vad det är som man egentligen behöver hjälp med. Det är som ett enda trasselsudd där det verkar omöjligt att hitta en snörände att börja dra i.
Det fina är att när huvudet och sinnet inte kan se klart eller räkna ut lösningen, leder livet och vår inre vägledning oss rätt. Kanske snubblar du över en artikel, eller en annons som sticker ut i mängden. Eller så nämner en vän något som slår an en sträng inuti. Något som visar på ett steg framåt. Det är så livet fungerar, men ofta är det inte lätt att känna den vägledningen mitt i all röra av tankar och känslor. Oftast hamnar vi i huvudet där vi desperat försöker räkna ut hur vi ska komma vidare i tillvaron. Vad som är lösningen på problemen.
Tyvärr är det sällan som vårt logiska mentala sinne har svaret. Det tenderar att trassla till garnhärvan än mer och skapa alltifrån katastroftankar till hopplöshet. När vi försöker lösa allt kaos på utsidan tenderar det att dyka upp nya saker som rör till det. Och så ökas stressnivån i kroppen när man egentligen är i störst behov att stilla sig, ta ett steg tillbaka och låta allt vara för en liten stund. Det är då som den inre varma och lågmälda rösten kan få en chans att göra sig hörd. Det är först i stillheten som vi klarar att öppna ögonen, lyfta blicken och se alternativ vi omöjligt kunnat tänka ut när vi är ett med trasslet. Allt börjar på insidan - så som i himlen så och på jorden, så som i hjärtat så också i praktiken.
Närvarons magi
Det jag tycker är så spännande med min roll i förändringsprocessen är att bara genom att låta klienten prata sig igenom allt trassel och kaos som de kan leva i så är det som att snöränden visar sig. Det som är helt omöjligt för individen själv att se. Lite som att man inte ser skogen för alla träd. Eller att man har svårt att se stigen bland träden för all skog som är i vägen.
Men jag ser den. Och jag ser också att mitt i härvan så finns en lösning som reder ut trasslet utan kamp eller tandagnisslan.
Det är i utrymmet av närvaro och lyssnande som inre klarhet uppstår. För lösningen ligger på insidan...
Enkelt men inte lätt
Med det sagt så menar jag inte att det är en lätt väg att vandra. Det som jag ser som röda tråden, eller roten till det kaos som spelas ut i livet, kan vara tufft att ta till sig. Många har svårt att koppla ihop att det man har olöst och oläkt i sin ryggsäck kan vara lösningen till konflikten på jobbet, eller bidra till att eliminera alla idioter därute i världen.
Det kan handla om ett djupt trauma som övergrepp eller förlust. Men det kan också handla om mönster som bottnar i överlevnad som sitter så djupt att det känns livsfarligt att bara tänka på att bryta det. Det kanske innebär att du behöver sätta ner foten, säga nej till din behövande familj. Vara den som sviker. Eller till din vän som du haft sen barnsben men som också underhållit mönstret, och som kanske faller bort om du väljer annorlunda.
Ofta är det känslan av att allt hänger på de egna axlarna och rädslan för konsekvenserna av nya val som gör att man lever på och stannar kvar i vad som med tiden leder till ett enda stort trasselkaos.
Hitta ett ledkryss på vägen
Mitt råd till dig som känner igen dig i vad jag skriver om. Öppna ditt hjärta och be om hjälp. Att till exempel be till Livet/Universum/Gud visar dig att du inte är ensam, utan att du är hållen av Livet som vill dig väl. Men be även en mänsklig person om hjälp, en som kan hålla ett utrymme för lyssnande närvaro och med reflekterande frågor möta dig där du är. Det viktiga är att den personen känns trygg och inte kommer med råd eller analyser om vad som är fel på din omgivning. Att den inte går med i dramat och späder på det du redan känner är övermäktigt. Tänk att du behöver ett mänskligt ledkryss som tryggt leder dig framåt genom snårskog eller snöyra. Ett kryss i taget.
Att skriva är också ett bra verktyg. Skriv ur dig vad du känner mitt i all röra. Beskriv dina känslor för kaoset och se vad som kommer fram. Bara att få ur sig frustration och förtvivlan genom det skrivna ordet kan göra att du ser på saken med nya ögon.
Kom ihåg att det yttre dramat är resultatet, konsekvensen, och där utanför dig finns inte den permanenta lösningen. En del kan styras upp och förändras men risken är stor att liknande röra uppstår längre fram när läkningen på insidan inte har skett. Men kom ihåg, du är inte fel, du ska inte fixas, ändras eller lagas, det är inte lösningen. Du behöver omtanke, kärlek och ett utrymme där läkning av dina inre sår kan ta plats.
Lösningen bor i ditt inre, i djupet av känslor, erfarenheter och strategier du ärvt, erfarit och lärt dig genom livet.
Lösningen finns bortom dramat. Ett ledkryss i taget. Var viss om att stigen visar sig för dig, allteftersom. Livet vill dig väl. ❤️
Lägg till kommentar
Kommentarer