Helenas Livsåskådning - Bloggen

Det är nu fyra år sen min man somnade in, den 26 april. Den 26 maj sa vi farväl tillsammans med våra nära innan hans urna sänktes ner i minneslunden. Den här månaden har blivit en tid när jag låter minnen få flöda. Det känns både fint och naturligt. 

Jag lämnade en relation nyligen och det har fått mig att reflektera..

Enligt det kinesiska räknesättet så har vi nu lämnat trä-ormens år och klivit in i eld-hästens. Jag är inte särskilt insatt i det här området men har snappat upp så pass mycket att jag förstår att energin nu blir mer flödande. Lättare och mer framåtriktad. Ormens år handlade om att se tillbaka och släppa taget om gamla mönster, trauman och bördor. Ömsa gammalt skinn. Det kan jag verkligen skriva under på att föregående år handlat om.

Av de fyra energityperna inom Human Design finns det en som sticker ut lite extra och det är projektorn.

Ni som följer mig på sociala medier har säkert lagt märke till det vid det här laget att jag älskar stigar! De dyker upp på var och varannan bild.

Jag möter många just nu som tvivlar på sina relationer. Man känner sig kall och stängd. Men tänk om det inte är relationen som är trasig utan det är de gamla reglerna vi försöker leva efter? Den här tiden visar att något nytt vill ta form, där kärlek bygger på var och ens inre trygghet och inte kräver att vi överger oss själva..

Ett nytt år är här.Jag tillhör inte dem som ger mig löften, utan väljer istället en övergripande intention för 2026.Den får januari på sig att formas. Under tiden reflekterar jag tillbaka.

eller kanske ska jag säga, när vi "drabbas" av idioter.. 

Det har gått tre och ett halvt år sedan min man dog. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på honom, minns honom, ser honom i våra barn. De gemensamma minnena som nu bara är mina egna. Oftast kommer tankarna med värme, ibland med tårar.

Under perioder de senaste åren har jag varit trött, låg och passiv. Och jag har förstått att vi är många som upplever extra utmaningar just nu.

Har du någon gång upplevt att livet känns så kaotiskt och rörigt att det är helt omöjligt att reda ut? Ju mer man försöker desto rörigare verkar det.

I fjol fyllde jag 50 år och istället för att bjuda till fest så valde jag att ge mig själv en utmanande resa i present. Och nej det var ingen fysiskt utmanande resa i den bemärkelsen att jag skulle bestiga nåt berg eller utforska havets botten. Nej, ni som känner mig vet att jag föredrar att utmana mitt ego.