Snabba beslut

Inom loppet av en månad har jag köpt en lägenhet och sålt mitt hus. Många har reagerat och undrat var det plötsliga beslutet kom ifrån. Några har varit oroliga över att jag gör något förhastat. Andra har varit fascinerade över att jag inte letat och gått på visningar i ett halvår först. Det kanske finns andra, bra lägenheter, billigare. Tänk om jag missat något bättre?

Det som syns utifrån är en månad. Det som inte syns är processen innan.

Det är ofta så för mig. Jag går med en känsla av att det är dags, att byta bil, renovera, bygga en bastu eller vad det nu kan vara för större beslut. I våras bytte jag bil, från mitt stora härliga skepp. Jag hade känt en tid att det nog var dags. Jag vet egentligen inte varför, det är bara något jag känner. Jag skulle börja titta lite, provköra och känna efter. Samma eftermiddag var bytet klart. Bilen jag föreställt mig fanns på plats och kändes bra. Check på den.

Det som varit självklart blev kravfyllt och motigt, med alla måsten och allt ansvar som hör till ett stort hus. I två år har jag vetat att jag skulle behöva flytta, men utan att göra annat med det än att nämna det för barnen som en förberedelse. Men då bodde ju båda fortfarande hemma, så det var ingen brådska.

Strax innan jag såg lägenheten hade jag känt en längtan efter att skapa en hållbar tillvaro för mig. Ett liv jag klarar själv, även när andra barnet flyttar ut. Som inte känns betungande ekonomiskt och ansvarsmässigt. Den längtan sa jag ja till. Jag öppnade mig för en ny riktning, och då började något röra sig.

Rörelsen

Sen dök annonsen upp i flödet. En lägenhet som ropade på mig. Jag kände igen gensvaret i kroppen, men jag tvekade ändå och tänkte att det var för tidigt. Sen dök den upp igen. Tredje gången jag tittade in visade jag den för min dotter. När hon var pigg på att titta kom allt i rörelse. Precis som med bilen visste jag att det var den här lägenheten jag skulle ha. Jag gillade dessutom mäklaren, så han fick uppdraget att sälja mitt hus. Sen var det bara att åka med.

Jag hade ingen strategisk plan. Jag följde det som drog, mina inre signaler, och jag kunde göra det eftersom jag lärt mig lyssna efter dem. I såna här lägen lutar jag mig tillbaka och vet att jag är vägledd, hållen. Jag kan tänka att jag är lite galen, men varför göra saker mer komplicerade än de behöver vara?

Vi är så vana vid att allt ska följa en viss ordning, oavsett om det handlar om hälsa, pengar, relationer eller politik. Först letar man, sen jämför man och utvärderar, sen väntar man tills man vet att allt blir rätt och riktigt. Vi vill ha hela bilden klar innan vi skrider till handling. 

Vi är rädda för att göra fel. Välja fel.

När någon gör på ett annat sätt rör det upp saker, hos dem som tittar på och ibland hos en själv. Jag förstår att det väcker oro, men jag märker att det väcker nyfikenhet och längtan också.

Att jag är så snabb när jag väl agerar är helt i linje med min (Human)design, min kropp säger sitt en gång, i stunden, och sen är det klart.. Det betyder inte att det är rätt för alla. Ungefär hälften av oss är designad att ge besluten tid och känna igenom alla känslor innan man vet vad som är sant. Det är raka motsatsen till hur jag fungerar, men lika rätt.

När det kommer till materiella beslut, hur stora de än är, känner jag inte oro numera. Jag är noggrann med att inte tänka för mycket utan lita på flödet, på den inre känslan i stället för att försöka kontrollera från huvudet. Vad kan bli fel när jag följt mina signaler? Då får jag väl ta det därifrån isåfall.

Den här tilliten ger en inre trygghet jag är tacksam för, och som jag tränar på att luta mig mot även om det inte är lika självklart än, i relationer.

Nu står jag inför själva flyttprocessen. Ett stort hus ska tömmas, och allt jag vill behålla ska rymmas i en trea. Jag går från 220 kvadratmeter till 73, med en bråkdel av förvaringsutrymmen. Det kan kännas överväldigande. Men jag fokuserar på nuet och tar det som det kommer, ett rum i taget, och litar på att flödet bär även den här biten.

Är nyfiken på vad som väcks i dig som läser..

Hur brukar din beslutsprocess se ut? 
Vad står du i som du egentligen redan vet, men som du inte sagt ja till ännu?