Under perioder de senaste åren har jag varit trött, låg och passiv. Jag har förstått att vi är många som upplever extra utmaningar just nu. Jag känner av en stark underliggande vibration av otrygghet hos mänskligheten. Jag översköljs av alla möjliga känslor så fort jag öppnar sociala medier, råkar zappa förbi nyheterna eller om jag bläddrar igenom en dagstidning. Även i de samtal jag har med klienter vädras mycket som bottnar i oro. Press, rädsla, konkurrens, stress, ängslan, köpbehov, ja allt möjligt som vi människor är i när vi surfar runt eller medvetet jobbar för att nå ut med olika budskap, åsikter eller propaganda.
Det är inte lite vi utmanas i världen just nu. Överallt påminns vi om olika hot där vi hetsas att vidta åtgärder för att säkra alltifrån vår hälsa, till ekonomi och rent av vår överlevnad. Hotet om kommande krig, risken för naturkatastrofer, börskrascher och galna ledare som inte vill oss väl gör att vår inre trygghet sätts på prov. Media översköljer oss med tips på åtgärder inför stundande ränteförändringar, ökade mat- och bensinkostnader, orent vatten, brist på vatten, sjukdomsrisker, ålderstecken och allt vad man kan komma på som skrämmer oss och och påminner oss om att vi inte är god nog, vi är aldrig är säkra, och det lurar hot överallt.
Att utsättas för olika hotbilder påverkar oss i olika grad. Många försöker följa råden som kablas ut av varierat slag, man köper försäkringar, placerar pengar, bunkrar mat, fyller upp med fillers, opererar sig och vaccinerar sig år efter år. Andra satsar på den motsatta sidan med att bojkotta allt "mainstream", man tar ut kontanter, skaffar vattenrenare, tankar sig full med näringstillskott, säljer bort prylar, flyttar till skogs, odlar och skaffar höns, återgår till gammalt och beprövat. Men allt verkar ofta drivas av samma underliggande känsla av en hotad existens även om man tolkar att hotet kommer från olika håll.
Jag har kastats mellan allt genom åren och tycker mig nu ha ställt mig utanför detta polariserade matrix genom att fokusera inåt och lita till den vägledning jag känner inifrån. Men jag börjar inse att jag påverkas ändå, bara genom att existera i den här tiden, genom att interagera med andra människor som följer nyhetsrapporteringar, diskuterar världsläget och pushar för vad man tolkar som det rätta, genom att befinna mig i en omgivning som när en oro för vart världen är på väg. Jag påverkas mer än jag trott.
Jag märker att jag drar mig för att vara aktiv på sociala medier, På sociala medier lurar dessutom trollen som spyr ut sitt tyckande, det sättet att ständigt leta fel och ta sig friheten att döma ut vad andra gör och säger skapar en annan typ av hot mot den lilla människan.
Jag påverkas så mycket mer än jag trott.
Tecken
Tecknen hos mig blir utmattning och deppighet. Jag märker att mitt nervsystem har svårt att koppla av vilket gör att jag sover sämre vilket påverkar mitt tålamod och sociala ork. Strategin när jag är trött är att jag äter mer onyttigt för att få snabb energi och flyr in i de distraktioner som böcker och tv-serier kan ge. Jag kan ironiskt nog också fastna i skrollande på sociala medier som i sin tur späder på den negativa spiralen. Jag stänger ner och skapar distans till mina nära som jag förmodligen behöver som mest då. Och konsekvensen blir i sin tur att jag inte orkar göra själsliga och bra val helt enkelt. En ond cirkel.
Jag gissar att det är fler med mig som hamnar i dessa loopar av distraktion, dock tror jag inte så många reflekterar över vad det egentligen är som gör att man hamnar där. Det är lätt att gå in i självkritik, att man har dålig karaktär, jobbar för mycket, relationsproblem eller småbarnspusslet är för krävande. Man dömer sig själv för allt man inte gör, som man "borde" göra för att bli piggare och gladare vilket ger effekten av att spiralen fortsätter nedåt istället.
Jag tänker att det blir som en masspsykos grundat i otrygghet, det okända hotet mot den lilla människan som är fast i ett system byggt på rädsla och makt. Ett system som sedan urminnes tider sakta men säkert programmerat människan bort från sin naturliga inre kraft och visdom som kommer ur naturliga instinkter till att känna sig maktlös och beroende av systemet för sin överlevnad.
Att känna sig trygg
Så hur hittar vi tryggheten när den yttre världen är galen?
Min enkla lösning är att sluta titta ut. Ju mer vi blickar inåt, stillar oss och lyssnar till hjärtat, och framför allt - följer hjärtat, desto tryggare blir vi.
Ett annat knep som funkar för mig är att tänka på världen som ett spel eller en film där jag är en av karaktärerna. Och precis som vi styrs av system i den här världen så är även spel uppbyggt av olika system och regler att följa. Att leva här är alltså som att spela ett spel.
Följ reglerna men gör dem inte så betydelsefulla och verkliga.
Det är vad som sker i själ och hjärta, inom oss som är verkligt. Relationerna vi har och är i, hur kärleksfullt vi agerar med våra medmänniskor, som alla känner olika grad av en underliggande otrygghet. Det är vad som är verkligt.
Som jag ser det är det inte omvärldens galenskaper som skapar otryggheten inom oss, inte egentligen. Det är att vi slutat finnas för oss själva. Om inte jag finns och håller min rygg, lyssnar och följer mitt själ och hjärta, hur ska jag då någonsin känna mig trygg i att någon annan ska göra det?
Då är det lika bra att flytta till skogs då och bryta oss loss från det här samhällssystemet kanske du tänker. Jag tänker att det kan man absolut göra OM det känns som en själens vägledning. Men det behöver inte alls vara nödvändigt.
Jag väljer att spela spelet med allt vad det innebär, men att samtidigt lyssna på den inre rösten och följa den. Den inre rösten som aldrig har behov att hävda sin rätt, skrika i protest eller veta bäst. Den inre rösten är mjuk och kärleksfull och vägleder oss på unika sätt men alltid med vår själ och hjärtas högsta bästa i fokus.
Bygg din egen trygghet - inifrån
Precis som rädsla smittar så smittar även trygghet. Om vi var och en tar ansvar för att bygga vår egen inre trygghet så ger det ringar på vattnet. Och händelser "därute" blir inte lika viktigt. Jag tänker att jag inte i sak kan påverka vad några få med alldeles för mycket makt gör. Men det jag kan påverka är vad jag sprider för energi omkring mig och i vilken energi jag agerar utifrån i min vardag. Det viktiga är att jag inte fattar beslut som har en underliggande grund i otrygghet och rädsla. För när jag är skör och dras med i alla energier på tex sociala medier så är risken stor att jag överreagerar på något och kanske till och med svarar nåt dräpande. Vad sprider jag för energi då? Då triggar jag upp otrygghet både hos andra och hos mig.
Att finnas för mig själv är att fånga upp när rädsla uppstår, eller när jag känner mig otrygg. Då behöver jag vända fokus till själva känslan, inte mot det som väckt den, se känslan, uttrycka den och omfamna den del av mig som känner otrygghet just nu. Då blir jag trygg, för jag kan lita på mig.
När vi finns för oss själva och ger oss det utrymme vi behöver för att känna vår inre vägledning, då förändras miljön vi lever i. Det låter kanske flummigt men jag erfar det ständigt. Ju mer jag är i balans och möter omvärlden utifrån kärlek och medkänsla, desto närmare relationer och lugnare omgivning upplever jag. Antingen faller människor bort för att vi inte matchar längre, eller så möter de jag har omkring mig upp med samma medkänsla och kärlek. Ju mer jag fokuserar på det jag skapar först i mitt inre och sen i min närmaste omgivning och vardag, desto tryggare blir jag.
Jag har även min trygghet grundad i min livsåskådning och i den vägledning jag får från min själ, även om jag dras med i de energier som virvlar "därute" emellanåt. Men jag vet vad jag behöver för att hitta tillbaka till tryggheten och börja lyssna igen.
Vet du hur du hittar tillbaka till din inre trygghet?
Den inre vägledningen behöver tystnad, stillhet och uppmärksamhet. Med solens hjälp tog jag mig häromdagen äntligen ut i skogen efter att ha varit i en rejäl svacka en tid. Jag satte mig och med stöd av trädens energi hittade jag in i hjärtat igen och jag såg mönstret och processen jag försöker dela med mig av här. Viskande visade mitt inre mig hur jag skulle lyfta mig ur det hål jag hamnat i samtidigt som naturen städade av all otrygghet jag gått vilse i.
Jag brukar även fråga mig själv, "vad skulle vara ett kärleksfullt förhållningssätt/handling/uttryck just nu i den här situationen?" Det brukar ge perspektiv.
För dig som famlar i inre otrygghet, jag vägleder dig gärna. Jag guidar dig från känslan av maktlöshet tillbaka till din inre styrka. Läs gärna mer under fliken Tjänster.
Kontakta mig för att boka tid här.
Lägg till kommentar
Kommentarer
Men wow fina du.🩷 Vilken träffande text. Du satte ord på precis det jag känner och hur jag agerar. Det var en lättnad att bara läsa och inse mönster, tankar, känslor och att jag inte är ensam att känna så. För oj vad utmanande det är att känna att de jag har haft omkring mig inte matchar mig och det jag brinner för och tror på. Så tack fina du. Den texten landade rakt i ❤️-t. Kram kram 🌸✨️🩷🤗