När vi stöter på hinder
eller kanske ska jag säga, när vi "drabbas" av idioter..
Det kanske aldrig händer dig men mig hände det hela tiden under lång lång tid.
Det var idioter till människor som fanns i bilen framför, i kassan, på dansgolvet, i stallet, i grannlägenheten.. ja överallt!
Och förutom människor fanns det även idiotiska prylar som inte ville fungera eller som gick sönder vid fel tillfällen. Teknik som strulade. "Oturs"-situationer som gav p-böter, påminnelseavgifter och reparationsavgifter som förstörde ekonomin.
Det mesta hade förmågan att störa friden.
Med andra ord kan vi konstatera att jag var ett offer för omständigheterna.
Jag lät min inre frid påverkas av yttre skeenden. Jag hittade alltid något att skylla på när jag stötte på hinder eller bara kände mig frustrerad eller upprörd.
Jag trodde att jag behövde fostra min omgivning för att slippa bli upprörd.
De som inte lät sig fostras, dem valde jag bort.
Det var helt okänt för mig att det kunde finnas en annan väg.
Att leva utifrån den här uppfattningen är inte särskilt fridfullt, vare sig för en själv eller för omgivningen.
Jag vet att jag uppfattades som ganska hård, och samtidigt överkänslig.
Det mesta pågick inom mig.
Om jag var hård utåt, så var jag ändå hårdast mot mig själv.
Det tog så hårt på mig när något gick mig emot. Jag ville ju bara känna frid.
Vändpunkter
När vi bär offerkoftan hamnar vår upplevelse i händerna på andra.
Känslan av egenkontroll blir obefintlig, för det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör – jag kan ändå inte påverka det som sker utanför mig.
Och det stämmer ju till viss del.
Livet händer.
Människor beter sig.
Saker går sönder.
Ibland får våra handlingar oväntade konsekvenser.
Min första vändpunkt kom när jag som 27-åring inte kunde få min nya pojkvän att anpassa sig till mitt trygghetsbehov.
Jag hade lämnat en relation som bokstavligen krossat mitt hjärta och jag var livrädd för att bli sårad igen.
Till slut slog det mig att jag faktiskt hade ett val.
Trots att han inte anpassade sig kunde jag välja.
Antingen kunde jag möta mitt inre sår, eller fortsätta som tidigare och riskera att driva bort den här mannen som jag kände så mycket för.
Jag har haft många liknande vändpunkter sedan dess.
Varje gång jag valt att gå inåt när jag triggats av något i det yttre har den inre närvaron vuxit. Friden har fått mera plats.
Det har inte alltid varit lätt. Egot gillar att få skylla på annat.
Egot gillar inte när vi blickar inåt för det innebär att det får mindre makt.
Men vinsten är att ju mindre egot får råda, desto fridfullare blir tillvaron.
Intressant är att när vi förändras inuti så förändras också livet runt omkring oss. Som om omvärlden börjar spegla den frid vi själva bär.
Att återfå kontrollen
Med tiden började jag använda livet som en spelplan för min personliga utveckling mot självinsikt.
Och dansbanan blev min bästa arena.
Ett ställe jag älskat sen barnsben och som jag frivilligt vistats i. En plats full av energi, kroppar och möten.
När allt flöt på med bra danser kände jag mig hög på livet.
Men kvällarna med oflyt, mycket trängsel eller "fel" danspartners kunde få mig att tappa energin totalt.
Genom att gå inåt och möta dessa känslor och upplevelser märkte jag hur topparna och dalarna jämnade ut sig.
Idag kan jag medvetet ändra utkomsten av en kväll bara genom att skifta fokus från tex jagande efter någon specifik, till nyfikenhet på vem som dyker upp härnäst. Det fungerar varje gång.
Det här förhållningssättet hjälper mig såklart i alla områden i livet.
För jag vet nu att det jag tror att jag blir arg eller irriterad på, egentligen bara är en idé om att något borde vara annorlunda.
Det är som det är. Om något hindrar mig så tar jag ett steg åt andra hållet.
Andas. Så är friden där igen.
Jag vill dock poängtera:
Det här handlar inte om att undvika konfrontationer eller blunda för det som behöver sägas.
Det handlar om att sluta gå i kamp, framför allt med sig själv.
Kanske känner du igen dig i att vilja förändra det yttre för att få ro inuti?
Vad skulle hända om du istället stannade upp och tillät friden börja precis där?
Lägg till kommentar
Kommentarer
Så bra , fin och klok blogg (som alltid ❤️) känner igen mig, Så häftigt med förändring och framförallt så mycket mer roligt och spännande livet blir.
Så sant! Fin text och härlig inställning.