välkommen till
helenas livsåskådning
helenas livsåskådning
En blogg om liv och om död. Om vår Human design, instruktionsboken som hjälper oss att blomstra Om bakomliggande orsaker till lidande och sjukdomar. Om existentiella upplevelser. Helena betraktar, reflekterar och skriver om livet som människa. Många texter bottnar i klientmöten, andra ur samhällsfenomen och numera skriver hon ofta för att dela sin egen resa i livet som människa med allt vad det innebär.
Helena har även en systerblogg där hon skriver som leg. kurator med anhörigfokus. Det är en blogg som rör sig i och runt ämnet anhörigskap, om sorg, livskriser och demens, men även om förhållningssätt för att hantera livets utmaningar. Klicka på Helenasreflektioner så hittar du den.
2020
..av den här p(l)andemin. I våras skrev jag en text som jag döpte till "det är något som inte stämmer" och det här är en slags fortsättning av vad jag betraktat sen dess.
Jag vet inte hur ni har upplevt det senaste halvårets restriktioner. Kanske har du känt mycket oro, eller inte. Det verkar vara olika reaktioner på olika nivåer bland oss.
Jag iakttagit och dragits med i flera olika svängningar det senaste halvåret. Ena dagen vill jag ha tillbaka det gamla, nästa dag vill jag kväsa mainstreams enkelspåriga rapportering för att en annan dag dras in bakom kulisserna till den här p(l)andemin och allt annat vi uppfattar som verkligheten.
Men vad är sant och vem ska man tro på egentligen som Thomas DiLeva sjöng en gång.
min betraktelse
Det verkar finnas flera läger i världen just nu.. Vad jag har landat i är att allt det som spelas ut i form av rädsla och kamp hos varje unik människa oavsett vad det handlar om, är en symbol för den andra dimensionens dualitet. Det finns inget ljus om det inte oxå finns mörker. Det är olika sidor av samma mynt.
En del kämpar på basnivån mot själva viruset och den förändrade livssituationen för att det ska försvinna och bli som vanligt igen. Det är viruset och risken för smitta, och hotet från andra oansvarig människor som inte bryr sig eller tänker vaccinera sig som är det onda i världen.
Några Andra kämpar ur ett högre perspektiv med att frenetiskt ifrågasätta vad som egentligen sker bakom kulisserna. Som brinner för att sprida information som mainstream media inte rapporterar om. Som kämpar för att allmänheten ska vakna upp och se hur lurade och manipulerade vi är och har varit under så lång tid. Man vill få massan att förstå att det är makteliten som är det onda och som måste rensas ut så de inte kan fortsätta bryta ner vår miljö & vår hälsa eller fortsätta utnyttja världens barn.
Sen finns det även de som kämpar ur ett andligt existentiellt perspektiv med att fokusera på jordens frekvenshöjning och skiftet från en tredimensionell värld till att äntligen kliva in i femte dimensionen. Här handlar kampen mot det onda som utgör formen av reptiler och andra aliens som hotar världens överlevnad.
I slutändan handlar allt om kampen mellan ont och gott, mellan mörker och ljus eller rätt och fel. En kamp vi inte kan vinna. Allt som vi möter i livet och i världen som vi tolkar som dåligt, farligt och hotfullt är bara andra sidan av det vi upplever som bra, tryggt och gott.
Det är som det är.
Vi är olika individer som tror eller inte tror på olika saker men som alla drivs av rädsla eller kärlek. Alla dessa kamper på olika nivåer motiveras ju egentligen av vår längtan efter en fri, trygg och kärleksfull värld där vi kan frodas och njuta av vår existens.
Det ironiska är att vi har så fullt upp med att döma och bedöma vem som står på rätt sida, vem som sitter på sanningen och vem som konspirerar så vi missar själva kärnan i livet. Istället för att fokusera på att boosta vårt immunförsvar, höja vår egen vibration och möta omvärlden med kärlek så fokuserar vi ständigt på att det hemska som kan tänkas komma att ske.
Att leva eller akta oss för att dö.
Som Ronja Rövardotters sätt att lära och ta sig an världen. Sluta undvika livet.
Det är så spännande att iaktta hur så många människor bestämt sig för att livet är slut med döden. Utan att ha en aning.
Och när personer som har förmågan att tona in sig till olika dimensioner och kan kommunicera med de som dött så är de flummiga och inget att ta på allvar.
Vad är det som gör att vi människor är så svarta eller vita. Varför man måste hitta vad som är rätt och sant mot vad som är fel och osant. Vi klamrar oss fast vid fakta och evidens som livlinor som ska hålla oss ovan ytan. Som om vår värld skulle vara tvådimensionellt linjär.
Varför inte ha ett öppet sinne? Vi vet ju faktiskt inte.
Vad är risken med ett öppet sinne?
Jag älskar tanken på att det finns mer, något större, dimensioner jag inte kan se. Jag älskar tanken att det finns vättar, tomtar och troll i våra skogar, att det dansar älvor på våra älvar och sjöar och att änglar vakar över oss. Jag älskar tanken på att när jag dör väntar ett annat äventyr, en annan livsresa, kanske i en annan galax i en utomjordisk civilisation. Jag älskar att tänka att mina nära som dött finns kvar men i andra dimensioner och att skalet är det enda vi begravt här.
När jag valde att öppna mig ur det svart/vita och lyssna till nya perspektiv tappade all denna kamp och rädsla sin mening. Jag älskar hur mycket mer spännande och levande livet blir med det perspektivet och med det öppna sinnet.
meningen
Meningen med livet är inte att undvika döden.
Vad händer i dig när du säger den meningen högt? Vad skulle kunna öppnas inom dig om den meningen fick ta plats?
Vad skulle skillnaden kunna bli i ditt liv om du började leva för att du ska dö? Det är ju ingen nyhet direkt, vi har bara lärt oss att inte tänka på döden alls.
Vi är fysiska varelser som lever i en tredimensionell värld där våra tankar och känslor är feedback och verktyg. Vad vi tänker om saker påverkar hur vi känner. Tänker vi att döden är fel och något negativt så väcker den känslor. Tänker vi att ett virus är livsfarligt blir vi rädda. Men om vi inte vetat om det här virusets existens så hade det inte varit något problem förrän vi blivit sjuk.
Att leva för att dö betyder inte att jag ser fram emot döden, eller inte bryr mig om när någon dör eller får lida till döds, jag har känslor. Men att känna smärta, sorg och saknad är inget farligt som vi ska undvika till vilket pris som helst.
- Lär dig möta och känna dina känslor som den kemiska reaktion de är så kommer du uppleva en värld som känns så mycket tryggare.
- Lär dig hur du tar makten över dina tankar och förstå hur mycket du påverkas av omvärlden så kommer världen vara så mycket roligare att vara i.
- Lär dig reflektera inåt när du möter skrämmande information från media eller andra. Vad väljer du att tro på? Vad riskerar du om du inte tror på det?
- Lär dig följa din vägledning mot vad som känns gott istället för att dras med i den kollektiva flockreaktionen.
Välkommen till livet <3
I den här sk pandemins kölvatten pratas det om att den verkliga pandemin är människornas rädsla som aktiverats på en utbredd kollektiv nivå under den senaste tidens händelser.
Det vi fokuserar på växer och den vibration vi håller är vad vi attraherar in. Tänk dig att alla våra känslor vibrerar i olika frekvenser där rädsla har en låg frekvens och kärlek har den högsta. När vi håller kärlekens vibration kan ingenting av det vi kallar negativitet bestå. Men har vi en rädsla aktiverad så spelar det ingen större roll hur mycket vi försöker tänka positivt eller göra rätt saker för rädslan puttrar på under ytan. Vi behöver möta och frige rädslan, bjuda in den i kärleken för att allt annat ska ha effekt annars är det troligt att vi skapar vår upplevelse i linje med den lägre känslovibrationen som vi har.
Rädsla bottnar i många olika saker och för att nämna en som jag anser vara den största grundorsaken är det när vi har obearbetade och oläkta upplevelser i vårt bagage och av olika anledningar blir påminda om dem. Oavsett om vi är medvetna om dem eller ej så vet våra kroppar och blir triggade. Vårt system strävar efter balans så de sår vi bär blir en attraktionspunkt för liknande händelser med syftet att ge oss nya chanser att möta och läka de känslor som är knutna till upplevelserna. Med andra ord kan rädsla aktiveras när vi upplever något som på minsta sätt påminner om en gammal oläkt upplevelse.
Ett sätt att aktivera rädsla är det sätt som pådyvlas oss utifrån, tex det som händer kollektivt nu. Om inte media och makteliten rapporterat på det sätt som görs så hade många kunnat hålla en högre vibration med ett annat fokus, grundad i sig själv och en känsla av tillit och trygghet istället för att behöva tampas med en aktiverad rädsla.
Annat som aktiverar rädslor är vår biologiska drift att överleva. Den som många ggr är, som ett exempel, orsaken till att man väljer vaccination - för tänk om jag inte vaccinerar och hen blir sjuk eller dör? Ansvaret, risken att "göra fel", skulden eller kanske tidigare erfarenheter av att det gått på tok. Rädslor som håller oss kvar i trygghetszonen och hindrar utveckling för att ovissheten av det nya skrämmer mer än den verklighet man känner till. Här är det dessutom lätt att följa den förrädiska flocken, om alla andra gör så borde det väl vara rätt...
Många gånger är vi inte ens medveten att vi är rädslostyrda för vi har lärt oss strategier och försvar som aktiveras så snabbt att vi knappt hinner uppfatta rädslan. Men det betyder inte att vi är fri från rädsla, den vibrerar där under ytan medan vi är upptagna med att distrahera oss. En konsekvens av att vi från början fått lära oss att det experterna säger är det rätta trots att det kanske skriker något annat inom en. Vi har lärt oss att avvisa den inre vägledningen med tron att andra vet bättre.
Man brukar säga att man kan inte känna kärlek när rädsla är närvarande och det ligger nog mycket i det. Om vi applicerar detta synsätt på det som sker i världen just nu kan vi nog se riskerna för att allt fler kommer bli sjuka. Lever vi utifrån rädsla, av känslan av hotande sjukdom eller död till och med, så ökar risken för sjukdom eftersom vår vibration blir lägre. Vi blir mer mottagliga.
.
Det jag beskriver är ingen skrämselpropaganda utan ger en förståelse för hur viktigt det är att inte leva ur rädsla.
Oavsett hur läskig den känns så är det bara en känslovibration som har väldigt lite att göra med vad som sker i det yttre dramat. Det vittnar om att det finns något inom dig som behöver mötas med kärlek och friges så att du kan stå trygg i dig själv oavsett vad som sker ute i världen. Som att tex ta till sig och förstå riskerna och i tillit boosta sitt immunförsvar och välja bort all skrämselpropaganda och negativa rapporteringar. Det är inte att stoppa huvudet i sanden, det är att ta ansvar för den egna upplevelsen som kommer ge ringar på vattnet till din omgivning.
Som jag skrivit i tidigare bloggar så är världen i en förändring, jorden höjer sin vibration och den kollektiva energin skiftar. Om du inte börjat rensa i ditt bagage av trauman, smärtsamma upplevelser, karma, sår och uttjänade övertygelser så är det hög tid nu. Ju mer fri du är i kropp och själ desto tryggare står du när det gamla ska falla till förmån för en ny era. Det jag beskriver handlar såklart inte bara om det som pågår runt pandemin.
Vet du inte var du ska börja?
Ett par tips är att läsa tidigare texter här i bloggen, gå med i den privata gruppen på facebook "Helena Resets your life" eller om du vill ha terapeutisk hjälp så vänd dig till mig eller någon du känner förtroende för. Prova dig fram, det är viktigt att du känner dig trygg med den du går till.
Och, glöm inte - det är en spännande resa att dyka in i. För varje sår som läks inom dig så lättar din energi, din vibration höjs och mer av det du längtar efter kan ta plats, helt naturligt.
Allt gott,
kramar Helena
Jag har nämnt det här paradigmskiftet förut och nu med det virus som sprids runt om i världen där inte ens lilla oskyldiga Sverige går odrabbat så kan vi se början av de kommande 7 årens turbulens. Det kan låta negativt och dystopiskt med det är det inte, det är förändring på förmodligen det enda sätt som funkar. Vår värld står inför ett skifte där vi går från en samhällsenergi som styrt vår planet de senaste 400 åren till en helt ny energi som handlar mer om att vakna upp och leva sant utifrån de vi är designade att vara. Det innebär att de stora system och organisationer som styrt oss och varit en trygghet för oss kommer att brytas ner steg för steg. De system som byggdes upp för att skapa trygghet för familjen, ätten, byn, stammen, landet osv de börjar bli förlegade och passar helt enkelt inte de individer vi utvecklats till och som växer upp idag.
Vi utvecklas inte längre genom att följa gamla traditioner eller hålla Sverige svenskt. Våra barn anpassar sig inte till dagens skola bara för att organisationen ser ut som den gör. Kommande generations äldre människor kommer inte acceptera de möjligheter som finns inom äldreomsorgen idag. Blir vi sjuka så tar vi reda på vad som finns och vad vi vill ha för behandling, vi anpassar oss inte per automatik till vad vården och läkarna säger. Banksystemen utmanas, försäkringskassa och arbetsförmedling utmanas och att arbeta mellan 8-17 är allt annat än modernt. Alla dessa olika system och många med dem kommer att brytas ner framöver och fram kommer en samhällsstruktur baserat på frihet att växa fram. Coronaviruset är en god hjälp på vägen.
Inom Human Design pratar man om att 2027 är året då vår värld går in i det nya paradigmet men fram till dess kommer världen upplevas som kaotisk och dramatisk när gammalt bryts ner och förändras och det ser vi verkligen i den här starten av 2020. Frågan är om vi ser det som skrämmande eller spännande?
Men att dras med i rädslan som är aktiv i det kollektiva just nu bryter ner och skapar pandemier i sig. Värna din energi och påminn dig om de sanna värdena i ditt liv.
den naturliga naturen
Nya virus är inget nytt, det är heller inget hemskt. De muteras och förändras för att vi ska stärkas och bättre klara av evolutionen. Och i den processen så dör människor. Det är så det är, inget bra eller dåligt med det. Vad alla åtgärder handlar om är att bromsa spridningen så att inte alla blir sjuka samtidigt för det skulle kunna slå ut hela samhället.
Vår jord är överbefolkad och vi har tärt på dess resurser under lång tid och någon sa lite krasst att det här är väl en ren självsanering det som sker just nu. Och det är ju faktiskt vad som skett genom alla tider på olika sätt.
Det kanske är moder jords sätt att sätta ner foten.
Det högsta syftet med vår tid här i den fysiska dimensionen är inte att aldrig dö, att överleva till vilket pris som helst. Livet och döden går hand i hand och det är i sin ordning.
Om vi alla vore fria med att döden är en del av livet, och att vi dör när vår tid är att dö, oavsett om vi är 3 månader eller 98 år, då skulle epidemier, pandemier, naturkatastrofer och annat inte skrämma slaget på oss på det sätt som de gör.
Den som inte är rädd för att dö kan leva i tillit. Allt är i sin ordning även om mitt logiska jag inte kan förstå helheten i stunden. Men det visar sig med tiden.
frågan är hur du överlever
Den enda vägen igenom det här paradigmskiftet som nu tagit sin början är att stå tryggt i dig själv och lita på din inre vägledning. Genom att veta vem du Är, hur din intuition kommunicerar med dig och genom att följa din sanna väg. Världen behöver människor som står förankrade i sig själva, som inte dras med i masshysterin och inte är rädd att förändras.
Det är nu vi behöver ledare och vägvisare och medmänniskor som vågar följa sin intuition, som vågar gå andra vägar, som vågar stå upp mot gamla värderingar. Vi behöver följa den kompass vi alla föddes med och som vet det högsta bästa för mig, dig och människan.
Så mycket har ifrågasatts i vårt samhälle och de strukturer som byggts upp under den här 400-åriga eran fyller inte längre våra behov. Lek med tanken om en framtid där våra barn får en skolgång anpassad för dem inte tvärtom, där vår sjukvård fokuserar på helheten och en tilltro till kroppens självläkningsförmåga, där man samarbetar med alternativ- och komplementärmetoder. Tänk en äldreomsorg som fokuserar på livskvalitet mer än förvaring och en mänsklighet som samverkar ur empati och medkänsla för att alla ska få leva ut sin naturliga potential. Lek med tankar om en ny utopisk värld, öppna för möjligheterna.
Hur:et lämnar vi över till universum.
min mission
Under drygt tio år har jag jobbat intensivt med tranformation både i mitt egna liv och med andra. Det jag är riktigt bra på är att vägleda förändringen från kaos och kamp till friheten och styrkan i att förstå och leva sitt sanna jag. Det känns som att den förmågan kommer till sin rätt alltmer.
Behöver du hjälp att hitta ljuset och riktningen just nu?
- Känner du dig osäker på dig själv och har svårt att veta hur din intuition kännseller talar till dig?
- Känner du att rädslan tar över och medierapporteringen kryper innanför skinnet på dig?
- Känner du dig otrygg när allt vad du förlitat dig på genom livet som skola, samhällets skyddsnät, myndigheter osv inte längre är att lita på?
Boka enkelt din tid eller ställ frågor om du undrar något genom att maila mig eller ringa mig på 073 417 41 70.
Med kärlek,
Helena
Hur har 2020 startat för dig?
Min upplevelse är att det inte går att komma undan med någonting just nu. Det känns som att det är allt eller inget när det kommer till att leva. Tidigare har man kanske kommit undan med att gå på halvfart, hålla näsan över ytan, bita ihop och ha en okej tillvaro både när det kommer till arbetsliv och privatliv. Nu fungerar det inte längre.
Det många kommer till mig för att få hjälp med just nu är att hitta vägen tillbaka till sig själv. Antingen för att man mår allmänt dåligt eller för att man bränt ut sig eller för att relationen utmanar. Många lever ur spår kan man säga och det slår hårdare än någonsin just nu. Det är bara att titta på världen, mänskligheten och vår jord som ger uttryck för den obalans vi människor har inom oss. Det är som att universum inte ger utrymme för att kompromissa med oss själva längre.
Samhället är under förändring, det är naturligt och den här fasen av förändring har pågått under 2000-talet och kommer fortsätta de närmaste årtiondet med ett samhälle i kaos. Allt handlar om att vi evolverar ur det gamla blod-är-tjockare-än-vatten-perspektivet och att storebror-ser-och-tar-hand-om-oss, till att vi bli mer självständiga och söka oss till samverkan och samarbeten utifrån lika värderingar och mål i livet. Det är dags att sluta sätta sina egna behov åt sidan till förmån för familjen, barnen, föräldrarna och släkten och för att inte tala om samhällets krav. Det kan låta provocerande och hårt men med det sagt betyder det inte att vi ska sluta bry oss om varandra, tvärtom. Men inte på bekostnad av den egna hälsan.
Det är mycket som gungar just nu. Det är klimatförändringar, extrema väder, naturkatastrofer, terroristattacker, virus och SD. Instanser som psykiatri, skola och äldreomsorg för att nämna några få, knakar i fogarna och vem som helst kan ju räkna ut att de inte kommer kunna möta upp de förväntningar och kommande behov som växer fram bland bokstavsdiagnoser, psykisk ohälsa och demenssjukdomar. Hur ska allt bli?
Ibland behöver saker rasa för att något nytt ska få en chans att växa fram. Läskigt att tänka sig och vi kan nog vänta oss en hel del kaos framöver innan det nya faller på plats.
Frågan är vad vi kan göra under tiden? Så vi inte dras med i den rädsla som odlas eller i de katastrofscenarier våra medier rapporterar om. Hur kan vi stå kvar med fötterna på jorden? Hur kan vi jobba för en ny framtid?
Jag tror att vi behöver dra tillbaka fokus på det lilla. Inte för att strunta i klimatet eller den havererade vården. Men för att det ska bli greppbart och för att vi behöver börja med oss själva. Precis som vi inte kan förändra någon annan kan vi heller inte förändra mänskligheten om vi inte börjar med oss själva. Jag tror inte att vi räddar planeten genom att sluta flyga och jag tror heller inte att vi räddar landstinget genom att anlita konsulter som ser över ekonomin.
Det kommer inte bli någon förändring inom vården eller omsorgen om inte personalen som faktiskt jobbar på golvet börjar sätta gränser. Det räcker inte att gnälla och demonstrera för att sen gå på jobbet och göra mer än man orkar tills man kraschar, blir sjukskriven och sen behöver man vara stark och frisk för att orka ta kampen med försäkringskassan vilket gör att vägen tillbaka blir onödigt lång. Det blir en nedåtgående spiral för både samhället och individen.
Ta ansvar för det egna måendet och ge utrymme för andra att göra detsamma.
Hitta andra värden i våra liv än att prestera, konsumera och överleva. Hitta tillbaka till kärnan av vem vi är.
När vi är fria att leva vårt sanna jag och i vår fulla potential som den unika människa vi var och en ÄR. Vi alla har en naturlig roll, ett syfte med vår tid på jorden. När vi lever det - då förändras världen.
Men vi kan inte vänta på att världen ska förändras först.
Det är dags att återta kraften och börja leda förändringen genom att väcka upp kontakten med vårt innersta, med ditt sanna jag.
Vill du ha min hjälp?
Kramar Helena