turbulenta tider

Hur har 2020 startat för dig? 

Min upplevelse är att det inte går att komma undan med någonting just nu. Det känns som att det är allt eller inget när det kommer till att leva. Tidigare har man kanske kommit undan med att gå på halvfart, hålla näsan över ytan, bita ihop och ha en okej tillvaro både när det kommer till arbetsliv och privatliv. Nu fungerar det inte längre. 

Det många kommer till mig för att få hjälp med just nu är att hitta vägen tillbaka till sig själv. Antingen för att man mår allmänt dåligt eller för att man bränt ut sig eller för att relationen utmanar. Många lever ur spår kan man säga och det slår hårdare än någonsin just nu. Det är bara att titta på världen, mänskligheten och vår jord som ger uttryck för den obalans vi människor har inom oss. Det är som att universum inte ger utrymme för att kompromissa med oss själva längre.

Samhället är under förändring, det är naturligt och den här fasen av förändring har pågått under 2000-talet och kommer fortsätta de närmaste årtiondet med ett samhälle i kaos. Allt handlar om att vi evolverar ur det gamla blod-är-tjockare-än-vatten-perspektivet och att storebror-ser-och-tar-hand-om-oss, till att vi bli mer självständiga och söka oss till samverkan och samarbeten utifrån lika värderingar och mål i livet. Det är dags att sluta sätta sina egna behov åt sidan till förmån för familjen, barnen, föräldrarna och släkten och för att inte tala om samhällets krav. Det kan låta provocerande och hårt men med det sagt betyder det inte att vi ska sluta bry oss om varandra, tvärtom. Men inte på bekostnad av den egna hälsan. 
 

Det är mycket som gungar just nu. Det är klimatförändringar, extrema väder, naturkatastrofer, terroristattacker, virus och SD. Instanser som psykiatri, skola och äldreomsorg för att nämna några få, knakar i fogarna och vem som helst kan ju räkna ut att de inte kommer kunna möta upp de förväntningar och kommande behov som växer fram bland bokstavsdiagnoser, psykisk ohälsa och demenssjukdomar. Hur ska allt bli?
 

Ibland behöver saker rasa för att något nytt ska få en chans att växa fram. Läskigt att tänka sig och vi kan nog vänta oss en hel del kaos framöver innan det nya faller på plats.

Frågan är vad vi kan göra under tiden? Så vi inte dras med i den rädsla som odlas eller i de katastrofscenarier våra medier rapporterar om. Hur kan vi stå kvar med fötterna på jorden? Hur kan vi jobba för en ny framtid?
 

Jag tror att vi behöver dra tillbaka fokus på det lilla. Inte för att strunta i klimatet eller den havererade vården. Men för att det ska bli greppbart och för att vi behöver börja med oss själva. Precis som vi inte kan förändra någon annan kan vi heller inte förändra mänskligheten om vi inte börjar med oss själva. Jag tror inte att vi räddar planeten genom att sluta flyga och jag tror heller inte att vi räddar landstinget genom att anlita konsulter som ser över ekonomin.
 

Det kommer inte bli någon förändring inom vården eller omsorgen om inte personalen som faktiskt jobbar på golvet börjar sätta gränser. Det räcker inte att gnälla och demonstrera för att sen gå på jobbet och göra mer än man orkar tills man kraschar, blir sjukskriven och sen behöver man vara stark och frisk för att orka ta kampen med försäkringskassan vilket gör att vägen tillbaka blir onödigt lång. Det blir en nedåtgående spiral för både samhället och individen. 
 



Vi måste börja med oss själva. Lära känna vem vi unikt är och vad just jag behöver för att må bra, ha hälsan och glädjas åt livet. Sätta gränser, uttrycka och följa vad som känns sant för mig. Våga bryta samhälleliga mönster och förväntningar utifrån mina behov. 

Ta ansvar för det egna måendet och ge utrymme för andra att göra detsamma.
Hitta andra värden i våra liv än att prestera, konsumera och överleva. Hitta tillbaka till kärnan av vem vi är.

När vi är fria att leva vårt sanna jag och i vår fulla potential som den unika människa vi var och en ÄR. Vi alla har en naturlig roll, ett syfte med vår tid på jorden. När vi lever det - då förändras världen. 

Men vi kan inte vänta på att världen ska förändras först. 

Det är dags att återta kraften och börja leda förändringen genom att väcka upp kontakten med vårt innersta, med ditt sanna jag. 

Vill du ha min hjälp? 

Kramar Helena

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln