kontroll eller inte?

Många människor lägger alldeles för mycket energi på att styra upp och kontrollera vad andra ska göra och inte. För om de inte gör si eller så betyder det att det blir konsekvenser hos mig och jag re-agerar.

För att göra reaktionen logisk så är det enklast att skylla på andra. Man blir ett offer för andras inkompetens eller illvilja eller oförstånd. För om inte dom... så skulle ju jag må bra.

Det här mönstret blev tydligt för mig när jag träffade min man. Jag kom från en relation där uppbrottet orsakats av främst oärlighet för att min dåvarande partner levt dubbelliv.
Den erfarenheten gjorde att jag gick in i den nya relationen med rädslor av flera slag, att bli bedragen, att bli lämnad, att inte duga.
Min strategi blev att ta kontrollen för att slippa mer smärta. Kruxet var att min man inte gick att kontrollera. Han kunde inte förstå varför han skulle sluta ha roligt och umgås med sina kompisar bara för att jag ville det?!
Så blev det. Han gjorde det han ville och jag fick ta ansvar för mig själv och besluta att lämna eller helt enkelt möta mina rädslor.

Vi kan inte kräva av andra att de ska anpassa sig för att jag har olösta känslor och sår bakom mig som jag är rädd för att möta.
 

Motsatsen till kontroll är frihet.
 

Nyckeln till att bli fri är att börja ta ansvar för sig själv och sina egna känslor istället för att lägga fokus på allt utanför sig själv.

• Hur vill du leva ditt liv? Fri eller i kontroll?
• Är du beredd att ta ansvar för ditt liv istället för att skylla på andra?
• Vågar du möta de underliggande känslor som bidragit till ditt kontrollbehov?

För att bli fri ett kontrollbehov som styrt ens liv under lång tid krävs mod och vilja. Ett mod att möta smärtsamma känslor och en vilja att se sig själv och sitt beteende med nya ögon, ur ett nytt perspektiv. Det är inte alltid roligt att upptäcka beteenden hos sig själv i det här temat men belöningen är din utveckling mot att leva som fri.
Har du viljan och modet att bli och leva som fri?
Det som från början var en strategi för överlevnad, för att slippa smärtan av att inte duga tex. Den strategin blir förr eller senare ditt egna fängelse. I takt med att du försöker kontrollera andra och livet så blir ditt eget liv snävare och snävare för du kan inte utsätta dig för risken att tappa kontrollen.

Du försöker kontrollera livet för att kunna slappna av och slippa känna rädsla och smärta och det slutar med att det är du som sitter i buren så kontrollerad att du inte längre känner någon livsglädje eller mening.
Är det värt det?!