när man inte ser stigen längre...

Har du någon gång upplevt att livet känns så kaotiskt och rörigt att det är helt omöjligt att reda ut?
Ju mer man försöker desto rörigare verkar det. Man tror att det är jobbet som är boven i kaoset men när man börjar reda i det så vävs ekonomin in i ekvationen för att man i nästa ögonblick hamnar i relationen som känns gått i stå, för att inte tala om föräldrarna som börjar svikta och behöver ens hjälp och skolan som kallar till olika krismöten då tonåringen inte heller mår bra. Härvan tar liksom aldrig slut och hur ska man kunna reda ut allt?

Var börjar man? Går det ens att få någon ordning på livskaoset?