tacksam för otacksamheten

I min familj går det åt massor med flingor om mornarna. Maken och båda barnen börjar dagen med fil och flingor så åtgången är stor kan man säga. Göra egen müsli?! Ja!! Det kändes som en bra idé!! Jag googlade fram ett recept som både verkade nyttigt och gott, städade skafferiet och införskaffade det som fattades. Måttade, blandade och rostade. Mums!

Tittade med iver morgonen efter när familjen intog min goda gärning, -var det gott?? Nä, den smakade konstigt svarade sonen. Det är någon bismak som inte är god säger maken. Dottern vågade inte ens smaka. 

Då föll ridån. Från att ha vaknat pigg och glad så tappade jag all energi och kände mig låg och irriterad. Morgonpromenaden med hunden hjälpte mig sortera. Vad hände? Vad exakt var det jag upplevde när humöret vände?

Otacksam. Här har jag fixat och trixat för deras skull och så är de bara otacksamma! 

I den föreställningsvärld jag levt i får man inte vara otacksam! Det är fult. Alla kurser jag gått har lärt mig värdet i tacksamhet, vad man än står inför ska man hitta tacksamheten och här sitter min familj och är otacksam! 

Mot mig! Som bara vill väl. Hur vågar de?!

Jag kände den välbekanta offerkoftan cirkulera runt mig. 

När jag upptäcker dömande föreställningar och värderingar inom mig vet jag att det handlar om obalans. Det finns alltid en andra sida av myntet. Att vara fast i en övertygelse att det är fel och fult att känna otacksamhet gör att vi gärna överkompenserar och lägger stor vikt vid tacksamheten. I det omedvetna skapar vi strategier och uttryck för att bevisa för hela världen och oss själva hur tacksamma vi är. För otacksam är jag då inte!! Så fort vi känner missnöje ochotacksamhet så dömer vi oss och skyndar att trycka bort den fula känslan.

Det här beteendet gör att vi omedvetet drar till oss människor och situationer som visar just otacksamhet. Och tänk så det triggar oss! Och vi dömer dessa människor hårt.

Men utan otacksam finns inte tacksam, utan hat finns inte kärlek, utan sorg ingen glädje osv Båda sidorna av myntet finns och behöver accepteras. Utan dömande. Det finns inget rätt eller fel här. Känslor och upplevelser är vad de är. Det är vad vi tänker om dem som skapar ett rätt eller fel. 

Vad är då intentionen med otacksam? Vad är det som driver den upplevelsen?

Insikten som kom där under morgonpromenaden var; drivkraft. En önskan om mer. En tro på att något kan bli bättre. Perfektion.

Visst kan dessa önskningar komma ur ett gnälligt ego som känner sig missunnad men intentionen är ändå densamma. Med medvetenhet finns en djup sanning och kraft närvarande i den intentionen. En inre visshet om att allt är fulländat i vårt universum och drivkraften leder till evolution.

När den intentionen blir tydlig uppstår sann tacksamhet. Över otacksamheten.

Tack vare min hemmagjorda müsli fick jag chans att frige en övertygelse som hindrat mig från att känna sann tacksamhet under stor del av mitt liv. 

Vad har du för underliggande övertygelse som triggar igång dig varje gång den speglas genom andra människor eller situationer?