livet är som en dans

Dans för mig är metaforen för hur vi kan leva våra liv fullt ut, hur vi är LEVANDE. Det är närvaro, nuet, lyhördhet, enhet, sensuellt och flödande. 
Jag har dansat fox större delen av mitt liv. Där jag växte upp i nordöstra Jämtland där dansade vi inte disco på våra skoldiscon. Vi dansade foxtrot. Att lära sig dansa var lika självklart som att gå i skolan.

Det är spännande att se utvecklingen på HUR vi dansar fox i relation till hur mänskligheten och samhället utvecklats och fortsätter utvecklas. Vi har gått från ett samhälle där vi på förhand var födda till en viss typ av roll, som tex att överta familjeföretaget, eller ta över gården osv till att nu bli mer och mer individualiserat och vi behöver känna lust till det jobb vi väljer. Vi lever mer och mer medvetet och ju yngre desto mer fria från det gamla och förutbestämda. Dagens ungdomar vill leva befriade från alla gamla förutbestämda ideér.

Då, för 30 år sedan när jag började dansa, så dansade alla ungefär lika. Samma steg. Sen skilde sig stegen beroende på vilken generation man var född i. Min pappa tex dansade helt annorlunda jämfört med pojkarna i min egen ålder, men pappas jämnåriga använde samma stegföring som honom. 

Tittar vi på foxen idag så finns det ingen specifik stegföring, inga regler mer än i grundkurser på sin höjd, sen är det upp till individen HUR man sen dansar. Idag handlar det mycket mer om känsla, att leka med musiken, med partnern. Det handlar om frihet och improvisation och att röra sig i samklang med det som händer i musiken, inte bara i takt som det var förr. Även här går utvecklingen från det gamla bestämda sättet till en individualiserad stil.

För att klara att dansa livets fria dans så krävs det full närvaro och total frihet från kontroll. Att inte försöka räkna ut vart nästa steg kommer utan att ha tillit till att det blir som det ska.

Att dansa är för mig att njuta i nuet, att vara helt öppen och lyhörd, totalt fri från kontroll över vad nästa steg innebär. Det är att ställa den logiska och analytiska delen av hjärnan på paus och vara 100% närvarande i kroppen. 
Känslan att dansa med en partner som för mig framåt med lekfullhet och improvisation, där jag aldrig vet i förväg vart stegen eller rörelserna kommer och jag bara följer, utan att ens fundera över hur det går till, det är att vibrera av LIV. 
 

Så vill jag leva mitt liv. 

 
Finns det metaforer i din livssituation du kan använda dig av för att öka din medvetenhet om hur levande du är i ditt liv?
För mig är det så, livet är min danspartner och det påminner jag mig om varje gång jag är ute och dansar och känner mig LEVANDE i varje cell av mitt väsen. Det här året ska handla om att bli lika följsam för livets förning som jag är på dansgolvet. 
 
Jag både utmanar och bjuder in dig till den dansen <3