modet att släppa taget

I 7 år har jag drivit mitt företag med intentionen att bli lönsam. 7 år har gått utan att jag tagit ut en enda riktig lön. Och i 7 år har jag fortsatt med övertygelsen att det är mig det är fel på. Att bara jag släpper alla mina hinder och begränsningar, bara jag höjer min energi, bara jag är fri med framgång och motgång, bara jag är tillräckligt öppen, tydlig, aktiv osv osv osv DÅ, kommer det lossna. För i min värld har det inte funnits något alternativ. Det jag erbjuder mänskligheten är mitt kall, min passion och jag gör stor skillnad, jag vet att mitt bidrag behövs i den här världen. Det bara är så, det är Jag! Och eftersom min hjärna inte kunnat se eller tänka ut något annat alternativ att få göra mitt kall än genom en egen firma så har jag helt enkelt kämpat för den. 

Jag har blundat för alla tecken som visat motsatsen, och det har varit många genom åren! Jag har tolkat känslan av motstånd inom mig som något jag behöver möta och frige istället för en vägledning.

Blir det inte som jag tänkt så är det mitt fel och det hänger på mig att fixa till det
Det här är olika uttryck som jag av olika anledningar och orsaker integrerat inom mig genom livet. De har kunnat ta sig uttryck i att jag stannar alldeles för länge i situationer som inte är bra för mig, som livet på alla sätt försökt få mig att kliva ur. Det kan vara i kärleksrelationer, i vänskapsrelationer, i arbete, i stort som i smått. Ett annat uttryck har varit att jag inte engagerar mig alls, som ett skydd. Jag avstår hellre än att riskera att bli kvar kämpandes. Jag vågar inte testa ens för intuitivt har jag vetat att om jag kliver på och det sen känns fel så kommer jag inte lyssna och följa den känslan eftersom jag bestämt mig för att tex göra den här kuren, utbildningen eller yoga varje dag innan jobbet. Det låter inte klokt jag vet, men det har varit ett tema för mig i livet förstår jag nu. Det jag har beslutat mig för det släpper jag inte i första taget. När jag då fattat beslut som inte kommer via min inre vägledning så kan det bli väldigt destruktivt. Om jag släpper eller kliver av har jag misslyckats och då är jag misslyckad och att erkänna det gör mig enormt sårbar. Och det krävs både medvetenhet och mod för att våga vara sårbar.

Sen ungefär 15 år tillbaka har jag så sakteliga börjat syna det här i sömmarna och ifrågasatt tankarna och med tiden även börjat leva utifrån motsatsen. Att livet ska vara lätt och flödande helt enkelt. När något känns trögt eller fel så är jag fri att kliva av eller ändra mig. Det är egentligen bara detta enda område kvar där dessa påståenden har klamrat sig kvar inom mig. 

Under den här hösten har jag kommit i kontakt med en ny dimension av mig själv som inte tolererar att jag kör över mig själv på det sättet längre. Plötsligt började jag se klart även runt mitt företag. Jag insåg att jag inte ens gillar att vara företagare, har aldrig gjort! 
 
Det är dags att lyssna nu. Det är dags för en paus.
Det är dags att släppa taget.

Jag vet att vi inte kan förlora något som är ämnat för oss. Jag vet oxå att ibland behöver vi släppa taget helt för att veta. Jag vet att jag gör skillnad för människor och jag har förmånen att få göra det både som anställd och som en del av det nya konceptet jag skapar tillsammans med Malina Bydén, Reset your life. 

Nu lämnar jag över till livet att visa mig om det är tillräckligt eller vilka nya möjligheter som finns bortom vad mitt huvud kan räkna ut.