vad 17 är ansvar?!

Jag har skrivit om det förr och kommer säkerligen göra det igen. Det ligger mig nära hjärtat helt enkelt det här med ansvarets vara eller ickevara. Vi kan ju se på ansvar från en hel mängd olika perspektiv i vårt dagliga liv. 

  • Ansvar för barnen
  • Ansvar för att jobbet
  • Ansvar för att följa regler och lagar
  • Ansvar för vårt beteende, vad vi säger och gör till och mot andra
  • Ansvar för hus, bil, lägenhet, lantställe osv

Det går att rabbla vidare i det oändliga. Det som blir intressant är när vi tittar på vad vi i det dolda lägger på oss för ansvar.

  • För vad andra ska tycka
  • För att skydda andras känslor
  • För att inte våra barn, vår familj, vår partner, våra vänner ska lida
  • För att förebygga och förhindra katastrofer, konflikter mm

osv osv
Det går nästan att lägga till vad som helst på listan över vad många av oss tycker sig ha ansvar för. Trots att många även uttrycker att vi bara kan utgå från oss själva, allt börjar med mig, man kan inte förändra andra - bara sig själv. Kloka sanna påståenden som verkligen kräver att vi är fria med ansvar. Hur många är det som verkligen förmår leva utifrån detta? 

När människan ställs inför kriser av något slag så blir ansvar väldigt tydligt. Den omedvetna övertygelsen som vi har med oss via vårt ursprung, uppfostran och förflutna liv. Det behöver egentligen inte ens vara en kris. 

Hur många gravida kvinnor är det inte som kämpar på med jobb och hem utan att stanna upp, lyssna till behovet av vila och välja det behovet först? Som får stora problem med foglossningar som ett rop från kroppen att sänka tempot, och trots det fortsätta med det görande vi tror är viktigare. 

Eller hur många anhöriga har helt ställt sitt liv och sina behov åt sidan till förmån för den som är sjuk? Som får högt blodtryck, värk i rygg och höfter och tom blir utbränd.
Även fast vi vet att alla bär eget ansvar över sitt liv och sitt mående så ageras en helt annan sida ut när livet utmanar.

Det som jag sett hos mina klienter och demensanhöriga är två sidor av ansvar som tydliggörs under dessa utmaningar och kriser i livet, sidor som är destruktiva och som hämmar utveckling.
 

  • När det kommer till anhörigrollen - Det är bara jag som kan göra livet bättre (och även sämre) för min närstående, barn, partner, vän. Därför kan jag inte släppa fram det jag känner ("=bryta ihop") eller följa det som känns bäst för mig. Först måste jag hjälpa hen för hen klarar det inte själv och ingen annan gör det lika bra som mig.

Man tror helt enkelt att det inte är lov att göra annat än att ställa upp på sina nära som lider. Alternativet är att svika eller överge och det gör bara dåliga människor.

  • När det kommer till egna problem - Önskan om att någon annan ska lösa dem. En ovilja och oförmåga att möta inre smärta och ta 100% ansvar för min situation, min hälsa och mående. Ofta tror jag att jag gör det, men sällan är jag redo att göra de förändringar som skulle innebära ett bättre mående och stöd till självläkning.

Vi har alltså så mycket lättare att ta ansvar för andra än för oss själva.
 

100% ansvar för min tanke, känsla & handling
 

Det här samhället och tidigare generationer har inte lärt oss att ta ansvar där det är relevant att ta ansvar. För vårt egna mående. Vi har istället lärt oss att lämna över det mandatet till andra, tex till läkare och andra experter. Om vi aldrig fått lära oss hur vi lyssnar till vår intuition eller vad känslor är och hur man möter och tar sig igenom en smärtsam känsla eller upplevelse så är det inte så konstigt att enklaste vägen är att någon annan måste lösa situationen. Lika lite som att en demenssjuk person inte blir mindre demenssjuk för att en anhörig ger upp sitt liv för hen, lika lite kan någon annan ta bort dina känslor, din smärta. 

Den här obalansen i vad vi tar ansvar för leder till att ungdomar skär sig, anhöriga blir sjuka, andra människor får ångest, kroniska fysiska åkommer mm. mm. För vems skull?
Att ta 100% ansvar för det egna måendet är att lyssna inåt. Bli vän med och samarbeta med sin kropp, sin själ och sitt ego. Lyssna till känslorna och ge utrymme för dem att få finnas så de inte bildar sår och symtom. Vara ärlig med det som ÄR. Allt ingår i samma team! Att ta 100% ansvar för sig själv kan innebära förändringar som att behöva byta jobb, skiljas, släppa taget om vårdande, om kontroll mm och det skrämmer livet ur många. Men ibland behöver det bara mötas nedtryckta känslor, eller en liten korrigering, ett litet skifte i förhållningssätt för att det ska bli en enorm skillnad i den egna situationen. Och framförallt är det att vara snäll med sig själv. Att ta tillbaka kraften och mandatet över livet.

Det väcker ofta rädsla vid tanken på att bara ta ansvar för sig själv. Jag hör många säga att om jag öppnar upp för känslorna så kommer de ta över och jag kommer bli knäckt. I själva verket är det precis tvärtom. 

Ibland behövs professionell hjälp från någon som kan synliggöra de fällor man klivit i, eller tom vuxit upp med, någon som kan hålla space för att ett möte och skifte ska ske.

Att ta 100% ansvar för sina känslor och att lyssna till sin inre vägledning och att förstå sin kropps signaler är så mycket mer värt än vad tex en pensionsförsäkring kan erbjuda. 
Även om du har en svår sjukdom eller kroniska symtom så kan du ge din kropp och själ stöd att hantera svårigheterna så mycket bättre när du börjar ta fullt ansvar, för dig.
Vad ska till för att DU skulle investera i den gåvan? För dig. För livet.
Det är aldrig för sent.

Reset your life erbjuder olika vägar till att se och släppa dessa mönster.
Vi har satt ihop ett koncept som vi vet fungerar eftersom det fungerat på oss och många andra. 

Verkar det läskigt kan en mjukstart vara att delta på den vandring vi erbjuder i höst.

Annars startar vi upp en kursserie i tre delar där steg 1 är i augusti, och som vanligt kör vi den kombobehandling för dig som vill dyka helhjärtat in i dig själv. 

Läs mer om vårt utbud med info om datum och priser.
 

Är du redo att styra om riktningen av ansvar till dig själv?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Mats-Ola » ensamhet trots nykär?!:  ”Hej, Så reflektiv du är i allt du ställs inför. Jag kan i din upplevda tomhet g..”

  • Kristina Wiik » ensamhet trots nykär?!:  ”Tack för att du delar med dig av känslan Att bara fortsätta leva när man inte h..”

  • Catrin Stensdotter » ensamhet trots nykär?!:  ”Tack ännu en gång för dina ord ❤️”

  • Irene Pettersson » ensamhet trots nykär?!:  ”Så härligt möta någon som kan dela ditt liv med, själv har jag ingen sen 2003, d..”

  • Erika Andersson » relationer & kärlek:  ”Så härligt Helena, glad för din skull.”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln