hur känner du kärlek?

Det finns frågor att kontemplera över när det handlar om kärlek och hur vi känner oss älskade, tex är det av fina gester, tjänster, service som du känner dig älskad? Eller är det av blommor och choklad, presenter och överraskningar? Är det av fysisk beröring, passion, sex och kramar som budskapet tas emot av dig? Eller är det av ord, komplimanger, beröm och poesi?
 

Jag kan väl tycka att det är kul att få en blomkvast nån gång, eller få en fin komplimang, få presenter eller bli utbjuden på middag. Det är ju mysigt. Men det händer inte så mycket inom mig. 

Jag älskar ju beröring, tar gärna massage och kramas mycket och ofta, både min man och mina barn är mer än vana vid att ha mig gosandes på kinder eller i halsgropar. Men ändå, det är inte i de handlingarna jag känner hjärtat expandera. Jag skulle inte vilja vara utan något av allt detta men... ska det inte kännas mer än så?

Min kärlek har alltid varit självklar, men den har varit mest mental. Jag vet att jag älskar mina barn, liksom min man, mina vänner, mina systrar och föräldrar. Men kanalen, flödet mellan den mentala vissheten och hjärtat har inte varit öppen. Jag vet att jag vet det för i korta ögonblick har en upplevelse av något annat, stort, varmt, vidöppet och magiskt skymtat förbi i hjärtat, en hint om att det finns mer... och som jag längtat och sökt efter sen jag var liten.

När tiden är rätt, är mogen, då kan insikten landa. Ett a-ha som kommer i samband med en kärlekshandling som går rätt in i hjärtat, som krackelerar det stängda. Som visar hur det känns när det blir rätt. Och när vi bejakar den energin börjar det röra på sig. Det som tidigare varit stängt är öppet. Det är hisnande, lite läskigt, som ett bottenlöst hål som kan börja fyllas. Betryggande är att det fylls på både inifrån och utifrån, både från botten och toppen. Sökandet är över och mottagande är närvarande. 
 

Om din sanna feedback är att partnern kommer med tex blommor och choklad, då spelar det ju ingen roll hur mycket partnern kramas, gör tjänster och pysslar om för det är inte det kärleksuttrycket som når fram. Mentalt kan vi förstå att hen visar oss kärlek, men vi Känner det inte i hjärtat.

Min insikt var att jag älskar när jag får ord. När jag får uttryck som visar att människan framför mig uppskattar just mig. När jag möter människor jag guidat som uttrycker värdet av vad den guidningen haft på dennes liv. När vänner uttrycker att de längtar efter mig, eller påtalar hur just jag bidrar i deras liv, att få höra ord som bjuder in och välkomnar mig in i gemenskap och samvaro eller när min man uttrycker att jag är en del i hans framgång och välmående tack vare den jag är och hur jag bidrar genom att just vara sann i mig själv och med honom.

När jag får ord som dessa svämmar mitt hjärta över av kärlek. Och när våra hjärtan svämmar över av kärlek så sprider den sig. Win-Win. 

Döm om min förvåning när den här insikten om ord landade. Det var långt bort från tonåringen i mig som drömde om romantisk kärlek med en riddare på en vit hingst... 
 

Hur älskar Du att ta emot kärlek?
 

Varma kramar
Helena