går du emot dig själv?

Att följa den inre vägledningen, vår intuition är inte alltid helt enkelt. Dels kanske vi har svårt att veta hur den känns den där intuitionen och dessutom kanske den först sagt Ja och sen har den fräckheten att ändra sig! Dessutom är många människor prestationsinriktade och målstyrda, vi kan bokstavligen gå över vatten för att nå vårt mål. Jag är en av dessa människor. Har jag bestämt mig för något så kör jag! 

Har du någongång gjort något där det är så kämpigt och utmanande så du frågar dig om och om igen vad som är lärdomen i detta? Vad är meningen med all denna kamp? Vad har jag gjort för ont för att det ska kännas så här motigt när jag bara gör det jag tyckte skulle bli kul, som jag har längtat efter?! Eller har du genomlidit någon aktivitet som du egentligen inte tyckte var så kul som du trott men nu har du ju betalat så det är ju bara att slutföra! Eller för att inte göra vännerna besvikna? Eller stannat på en föreläsning som du inte ens gillat för att du inte ville såra föreläsaren? Har du påbörjat en diet som efter några dagar får dig att kväljas bara av tanken på nästa mål men ändå fortsatt de dagar som någon expert påstår är det rätta? 
 

Varför gör vi så mot oss själva?!
 

Svaret är rätt enkelt faktiskt. Vi låter huvudet styra istället för att lyssna inåt. Vårt sinne är så fokuserad på målet, att nå fjällstationen, att göra klart, genomföra det vi betalat för osv. 

När jag ser tillbaka på mina erfarenheter så kan jag nästan på sekunden säga när jag skulle ha avbrutit -i det ögonblick när det slutade vara roligt. 

Mäh! Allt kan väl inte vara roligt tänker du kanske. Jo säger jag. Inte skratta-så-tårarna-rinner-roligt alltid, men det ska kännas lätt och glädjefyllt. När vi investerar av vår energi, vår tid och våra pengar, då ska det vara upplevelser som tillför något positivt, som ger glädje.

När vår kropp skriker nej, när oro dyker upp, när ointresse är där då är vi inte på rätt plats. Visst, vi kanske "förlorar" pengar, men vi vinner ett välmående och oftast även tid. Och det kan vara så att något vi från början känt ett ja till ändras på vägen, eller som det ofta är för mig, att det är klart tidigare än vad kursen eller experten påstår. 

Det allra bästa med att leva så närvarande i nuet och lyssnande till den inre vägledningen, det är att det alltid blir en win-win-situation! Även om det är andra involverade så blir det som är sant för dig, sant även för din omgivning. Om jag lyssnat och sagt till när det slutade kännas kul under en fjällvandring för några veckor sedan, hade jag besparat både mig och mitt sällskap mycket möda och smärta som vi nu istället fick utstå under den för långa kampen mot de väderförhållandena som rådde. När vi sedan pratade om upplevelsen visade det sig att alla gått med samma känsla men ingen sa något av hänsyn till varandra. 

Tack än en gång livet för att du lär mig när jag inte lyssnar. 

Allt gott,
Helena