betraktelser i kölvattnet..

..av den här p(l)andemin. I våras skrev jag en text som jag döpte till "det är något som inte stämmer" och det här är en slags fortsättning av vad jag betraktat sen dess.

Jag vet inte hur ni har upplevt det senaste halvårets restriktioner. Kanske har du känt mycket oro, eller inte. Det verkar vara olika reaktioner på olika nivåer bland oss.
 

Det verkar finnas flera läger i världen just nu.. Vad jag har landat i är att allt det som spelas ut i form av rädsla och kamp hos varje unik människa oavsett vad det handlar om, är en symbol för den andra dimensionens dualitet. Det finns inget ljus om det inte oxå finns mörker. Det är olika sidor av samma mynt. 

En del kämpar på basnivån mot själva viruset och den förändrade livssituationen för att det ska försvinna och bli som vanligt igen. Det är viruset och risken för smitta, och hotet från andra oansvarig människor som inte bryr sig eller tänker vaccinera sig som är det onda i världen.

Några Andra kämpar ur ett högre perspektiv med att frenetiskt ifrågasätta vad som egentligen sker bakom kulisserna. Som brinner för att sprida information som mainstream media inte rapporterar om. Som kämpar för att allmänheten ska vakna upp och se hur lurade och manipulerade vi är och har varit under så lång tid. Man vill få massan att förstå att det är makteliten som är det onda och som måste rensas ut så de inte kan fortsätta bryta ner vår miljö & vår hälsa eller fortsätta utnyttja världens barn.
 

Vi är olika individer som tror eller inte tror på olika saker men som alla drivs av rädsla eller kärlek. Alla dessa kamper på olika nivåer motiveras ju egentligen av vår längtan efter en fri, trygg och kärleksfull värld där vi kan frodas och njuta av vår existens.

Det ironiska är att vi har så fullt upp med att döma och bedöma vem som står på rätt sida, vem som sitter på sanningen och vem som konspirerar så vi missar själva kärnan i livet. Istället för att fokusera på att boosta vårt immunförsvar, höja vår egen vibration och möta omvärlden med kärlek så fokuserar vi ständigt på att det hemska som kan tänkas komma att ske.  
 

Vad är det som gör att vi människor är så svarta eller vita. Varför man måste hitta vad som är rätt och sant mot vad som är fel och osant. Vi klamrar oss fast vid fakta och evidens som livlinor som ska hålla oss ovan ytan. Som om vår värld skulle vara tvådimensionellt linjär.

Varför inte ha ett öppet sinne? Vi vet ju faktiskt inte. 
Vad är risken med ett öppet sinne? 
 

Jag älskar tanken på att det finns mer, något större, dimensioner jag inte kan se. Jag älskar tanken att det finns vättar, tomtar och troll i våra skogar, att det dansar älvor på våra älvar och sjöar och att änglar vakar över oss. Jag älskar tanken på att när jag dör väntar ett annat äventyr, en annan livsresa, kanske i en annan galax i en utomjordisk civilisation. Jag älskar att tänka att mina nära som dött finns kvar men i andra dimensioner och att skalet är det enda vi begravt här.

När jag valde att öppna mig ur det svart/vita och lyssna till nya perspektiv tappade all denna kamp och rädsla sin mening. Jag älskar hur mycket mer spännande och levande livet blir med det perspektivet och med det öppna sinnet.
 

Meningen med livet är inte att undvika döden. 

Vad händer i dig när du säger den meningen högt? Vad skulle kunna öppnas inom dig om den meningen fick ta plats? 

Vad skulle skillnaden kunna bli i ditt liv om du började leva för att du ska dö? Det är ju ingen nyhet direkt, vi har bara lärt oss att inte tänka på döden alls. 

Vi är fysiska varelser som lever i en tredimensionell värld där våra tankar och känslor är feedback och verktyg. Vad vi tänker om saker påverkar hur vi känner. Tänker vi att döden är fel och något negativt så väcker den känslor. Tänker vi att ett virus är livsfarligt blir vi rädda. Men om vi inte vetat om det här virusets existens så hade det inte varit något problem förrän vi blivit sjuk. 

Att leva för att dö betyder inte att jag ser fram emot döden, eller inte bryr mig om när någon dör eller får lida till döds, jag har känslor. Men att känna smärta, sorg och saknad är inget farligt som vi ska undvika till vilket pris som helst.

• Lär dig möta och känna dina känslor som den kemiska reaktion de är så kommer du uppleva en värld som känns så mycket tryggare. 
• Lär dig hur du tar makten över dina tankar och förstå hur mycket du påverkas av omvärlden så kommer världen vara så mycket roligare att vara i.
• Lär dig reflektera inåt när du möter skrämmande information från media eller andra. Vad väljer du att tro på? Vad riskerar du om du inte tror på det? 
• Lär dig följa din vägledning mot vad som känns gott istället för att dras med i den kollektiva flockreaktionen.