konsten att vänta

Det är väntan i luften. Väntan på bättre tider, på vaccinets frälsning, på att livet ska återgå till det normala igen. 
Människan har det senaste året satt sitt liv på paus av rädsla för att bli sjuk, göra fel, smitta andra. Man har satt sitt liv på paus för att restriktionerna hindrar en från att göra det man annars skulle ha gjort. 
 

Att vänta är en väsentlig del av de flesta människors naturliga sätt att ta sig an livet. Tittar vi på livsstrategin för Human designs olika energityper Generators, Projectors, Manifestors och Reflectors så handlar det om olika sätt att vänta in rätt timing i tillvaron. 

Men ordet väntan har en rätt negativ klang. Väntan antyder att något är passivt och ligger utanför ens kontroll, att man själv inte kan påverka. Den ger sken av maktlöshet. Man sitter med sin kölapp och väntar på att "någon" ska ropa att det är ens tur. Eller så väntar man isolerad hemma på att "någon" ska meddela att det är okej att gå ut och umgås igen.

De senaste dagarna har denna väntan knackat på, givit sig tillkänna i mig. Vad väntar jag på egentligen?! Jag noterar hur jag slentriantittar på tv, slentriansurfar på sociala medier, slentrianäter, slentriandricker och slentrianvankar omkring. I väntan på något annat så fyller jag tillvaron med sånt som inte har någon annan mening än att "slå ihjäl" några minuter, timmar, dagar... Slå ihjäl tiden, den abstrakta, som i dessa tider dessutom verkar snurra allt fortare och fortare. Vill jag se tillbaka på den här tiden i mitt liv som en enda lång väntan på något bättre?? Absolut inte! Har jag ägnat så himla många år till att träna mig att leva i Nuet så vill jag använda den här utmanande tiden till att ta det ett steg till.
 

Jätteskönt. Eller? 

Det ironiska i det hela är att när vi stannar så kommer det vi tidigare sprungit ifrån, sånt vi förut inte hunnit se och uppmärksamma, upp till ytan! Symtom som utmattning, ångest, smärta och rastlöshet kan vara några exempel. Bitterhet, frustration och ilska andra. 

Strategin många tar till i det här läget är att bita ihop, gå in i "pausläge" och vänta på bättre tider. Och så börjar man hitta sätt att slå ihjäl tiden genom att kanske maniskt titta på nyheter, söka efter tecken på att läget ska förändras. Man surfar på sociala medier och blir förbannad på andra som inte följer rekommendationer, skrämmer upp sig och andra med exempel på tragedier, man ältar det negativa läget om och om igen med alla som ivrigt hänger på. Och man befäster känslan av maktlöshet.

Väntan blir outhärdlig, tröttsam och nedbrytande, både mentalt men också för ens immunförsvar. 
 

Som jag beskrev nyss så handlar livet till stor del om att vänta in rätt timing innan vi med lätthet genomför det vi vill och behöver göra. Men eftersom vi har lärt oss att för att få något i den här världen så behöver vi kavla upp ärmarna och jobba, så innebär väntan en utmaning med negativ klang. En frånvaro av kraft.

Men vad händer om vi byter ut ordet väntan mot förberedelse eller inställelse, märker du någon skillnad i din känsla? 

Hur kan du använda den här tiden som en förberedelse för livet? Oavsett om det blir som det var förut eller om allt blir annorlunda, hur kan du ställa in Dig så du är redo att ta emot livet?

 

Varje morgon skriver jag i min skrivbok och det jag fokuserar på är hur jag kan göra mig delaktig i min dag, hur jag kan ställa in mig för att få ut det bästa av dagen.
 

1. Vad vill JAG få ut av den här dagen?
2. Vad vill jag bidra med idag?
3. Hur vill jag må ikväll?

Bara av att ställa mig dessa frågor förändrar jag inställningen för min dag! Och fastna inte i vad du vill göra som man inte får just nu, fokusera på känslan istället! Testa!